Jag läste i senaste numret av Judisk Krönika 2/2009 (det går inte att länka direkt in i artiklar men man kan läsa den här) att det förs mycket diskussioner kring att Israel allt oftare liknas vid nazityskland.
Problemet med detta är att det samtidigt som det naturligtvis kan kännas som ett effektivt sätt att faktiskt sprida ljus över de brott som Israel begår samtidigt riskerar att relativisera de brott som nazisterna begick vilket är farligt.
Jag håller med. Ifall vi helt hade gjort oss av med antisemitismen i västvärlden, om inte nazister och andra antisemiter fortfarande fanns då vore det en sak men så länge som de strömmingarna fortfarande finns eller riskerar att komma upp till ytan då måste vi försöka låta bli att göra de jämförelserna. Israel-Palestina-konflikten är en annan situation. Vi är emot Israels politik, inte mot judar.
Men, om vi ska kunna bekämpa antisemitismen så behöver vi hjälp. På samma sätt som om vi som kritiserar Israels politik när det kommer till Palestina bör försöka undvika vissa jämförelser så bör de som stödjer Israel också försöka undvika att ropa antisemitism så fort någon kritiserar Israel. Visst, det finns antisemiter bland de som kritiserar Israel men de flesta av oss som gör det i Sverige gör det för att vi är emot förtryck och rasism oavsett vilka det riktas mot. Att använda antisemitism som ett begrepp för någon som kritiserar Israel gör att det begreppet vattnas ur. Vi behöver ha kvar det begreppet som något ytterst förhatligt, inte som något allmänt tillmäle mot någon som inte delar en viss åsikt kring Israel.
Själv så finner jag antisemitismen som något fullständigt obegripligt. När jag hör ordet jude så tänker jag dels på förintelsen och dels på alla de tänkare och underhållare som jag vet är judar varav jag åtminstone har en som pryder min vägg, förmodligen fler då jag har många affischer.
Jag ska skriva mer om konflikten längre fram men just nu nöjer jag mig med att skriva om debatten kring konflikten.
SvD
tisdag 26 maj 2009
Demokratins utarmning
De delar av samhället dit demokratin och insynen når krymper allt mer.
Man privatiserar och säljer ut allt större delar av samhället och sen säger man till folket att det där har ni inte längre något politiskt inflytande över för vi har sålt ut era tillgångar till underpriser. Ta det där med marknaden. Rösta med er plånbok så där som innan vi hade allmän och lika rösträtt.
Man sätter budgettak som inte går att ändra på för att cementera sin politik och sen säger man att det där kan ni inte längre rösta om för de pengarna får ni inte röra vare sig de behövs eller inte.
Man gör riksbanken självständig samtidigt som man sätter upp ett mål för den att föra en viss politik. Sen säger man till folket att det där får ni inte bestämma över längre.
Man flyttar över allt mer makt till EU. EU i sin tu är mycket mindre demokratiskt än vad Sverige är, insynen är väldigt begränsad och organisationen är minst sagt snårig. EU har dessutom fastslagna regler för vilken ekonomisk politik som är OK att driva. Sen säger man till folket att det där får ni inte längre besluta om, det är EU-direktiv som Sverige bara har att rätta sig efter. Ibland visar det sig dock att det bara är bullshit vilket inte gör saken bättre.
Sen skyller man på "marknaden" och "globaliseringen" och att den reagerar negativt om man inte beslutar rätt. Man diskuterar detta som om marknaden vore en slags gud som man måste dyrka och vars makt man inte kan begränsa, det enda man kan göra är att ge den mer makt, annars blir man slagen av blixten. Man säger alltså att det här kan vi inte längre göra annorlunda, därför spelar det ingen roll vad ni röstar på i det här fallet.
Sen går alla de etablerade partierna åt höger utom möjligen de som redan befann sig långt åt höger. Man kallar det att de går mot mitten men det beror bara på att mitten av politiken naturligtvis flyttar sig med partierna. Så fort något parti sticker ut en smula åt vänster så säger man att de inte är regeringsdugliga och trovärdiga och för att man ska kunna samarbeta med dem så måste de försöka bli så mycket som möjligt som de andra partierna. Moderaterna skaffar sig en PR-konsult som säger åt dem att det låter bättre att kalla sig för det nya arbetarpartiet (fast de egentligen menar arbetspartiet, det vill säga arbeta eller straffas, vare sig det finns några jobb eller inte) och sossarna har inte mycket att sätta emot där för det var länge sedan som de abdikerat som ett parti som verkligen värnar om folk. Vad folk har att välja på är alltså ett gäng partier som vill eller tvingas driva den högerpolitik som kallas mittenpolitik. Det finns naturligtvis nyanser i det, de är viktiga men uppenbarligen svåra att förstå och det går naturligtvis att sakta kämpa sig åt vänster och man bara tillräckligt många väljer att ignorera att så fort någon värnar om demokratins inflytande över ekonomin så pekar alla de andra partierna på dem och skriker kommunist (i vetskap om att de har inpräntat i folk att socialist är lika med kommunist är lika med Stalin är lika med massmord). Det är även en taktik att rösta för ett öppnare samhälle så att vi fortfarande har arenor att diskutera de här frågorna. Det är dags att försvara demokratin. Det är skarpt läge.
De pratar gärna om frihet och valfrihet men det enda de vill befria är ekonomin och den enda valfrihet folket får är valet att anpassa sig efter kapitalet eller svälta.
Sen så kommer det naturligtvis kriser och politikerna säger att tyvärr, vi måste driva den här politiken. Det enda vi har att välja på när det är kris är att driva ännu mer av den här politiken. Det finns ingen reflektion över att det faktiskt är den politik de för som gör att krisen slår så hårt.
Allt detta förstärks naturligtvis av att större delen av massmedia kontrolleras av folk som stödjer den här politiken.
De som sitter på en bra position i samhället och som har kommit dit genom en vilja att förändra korrumperas ofta av den miljö de befinner sig i. De lär sig att de inte kan förändra utan det enda de kan göra är att själva försöka roffa åt sig en bit av kakan.
Det de säger är alltså att det inte finns något sätt att hindra penningflödet från de som inte har speciellt mycket till de som har mycket. Det de säger är alltså att de enda pengarna folk har att kämpa om är de som fortfarande inte kontrolleras av de som redan har massor. Du får samma resultat som om du slänger ner en bit bröd i en fånghåla där inge har fått mat på en vecka.
De ställer socialbidragstagare mot lågavlönade, de ställer sjuka mot pensionerade, de ställer invandrare mot infödda, de ställer studenter mot folk på A-kassa och de ställer stad mot stad, folk mot folk, nation mot nation. De skapar samma stämningar som förekom i Tyskland efter första världskriget och sen förvånas de över att det runt om i Europa marscherar runt en massa wannabe-hitlers, att det finns folk som kan tänka sig att rösta på Sverigedemokraterna som kombinerar någon slags folkhemsnostalgi med korkad rasism, att ohälsa, depression, maktlöshet, organiserad brottslighet, missbruk, religiös fanatism, politiskt våld osv breder ut sig.
Det enda sättet de känner att de har att motverka det här, eftersom många av dem inte vill ändra politiken och många andra inte tror att de kan ändra politiken, är mer övervakning, mer repression, hårdare straff, tuffare poliser med större vapen, försök att kontrollera informationen genom censur av internet, registrering av bloggare, ännu mindre demokrati, War on Terror, War on Drugs och vi tvingas slåss för självklara saker som rätten att åtminstone ta del av informationen kring vad som händer, att åtminstone få föra det fria samtalet, att det inte ska finnas en prislapp på all information.
De rika och mäktiga har skapat en befolkning de är rädda för och det enda de har att göra är att huka bakom sina murar, övervaka folket utanför så att de inte närmar sig vallgravarna och skylla på varandra men aldrig ifrågasätta den allsmäktiga fria ekonomin.
Det var inte alls tänkt att jag skulle skapa ett sådant här kampinlägg men alla de här problemen hänger ju samman även om många gärna vill se dem som obegripliga enskilda fenomen.
Jag inser att den här texten inte innehåller mycket till lösningar utan mest problemformuleringar även om det faktiskt behövs mer av sådana också. Det jag kan säga dock är att det inte är en lösning att rösta på Sverigedemokraterna, de är ett symptom på sjukdomen, inte en lösning och om man inte är nöjd med hur samhället utvecklas så bör man inte gå på billiga politiska slogans och floskler utan istället titta på vilken politik partierna egentligen för eller strävar efter att föra. Rösta för demokrati.
AB SvD AB SvD DN DN SvD Ex DN
Man privatiserar och säljer ut allt större delar av samhället och sen säger man till folket att det där har ni inte längre något politiskt inflytande över för vi har sålt ut era tillgångar till underpriser. Ta det där med marknaden. Rösta med er plånbok så där som innan vi hade allmän och lika rösträtt.
Man sätter budgettak som inte går att ändra på för att cementera sin politik och sen säger man att det där kan ni inte längre rösta om för de pengarna får ni inte röra vare sig de behövs eller inte.
Man gör riksbanken självständig samtidigt som man sätter upp ett mål för den att föra en viss politik. Sen säger man till folket att det där får ni inte bestämma över längre.
Man flyttar över allt mer makt till EU. EU i sin tu är mycket mindre demokratiskt än vad Sverige är, insynen är väldigt begränsad och organisationen är minst sagt snårig. EU har dessutom fastslagna regler för vilken ekonomisk politik som är OK att driva. Sen säger man till folket att det där får ni inte längre besluta om, det är EU-direktiv som Sverige bara har att rätta sig efter. Ibland visar det sig dock att det bara är bullshit vilket inte gör saken bättre.
Sen skyller man på "marknaden" och "globaliseringen" och att den reagerar negativt om man inte beslutar rätt. Man diskuterar detta som om marknaden vore en slags gud som man måste dyrka och vars makt man inte kan begränsa, det enda man kan göra är att ge den mer makt, annars blir man slagen av blixten. Man säger alltså att det här kan vi inte längre göra annorlunda, därför spelar det ingen roll vad ni röstar på i det här fallet.
Sen går alla de etablerade partierna åt höger utom möjligen de som redan befann sig långt åt höger. Man kallar det att de går mot mitten men det beror bara på att mitten av politiken naturligtvis flyttar sig med partierna. Så fort något parti sticker ut en smula åt vänster så säger man att de inte är regeringsdugliga och trovärdiga och för att man ska kunna samarbeta med dem så måste de försöka bli så mycket som möjligt som de andra partierna. Moderaterna skaffar sig en PR-konsult som säger åt dem att det låter bättre att kalla sig för det nya arbetarpartiet (fast de egentligen menar arbetspartiet, det vill säga arbeta eller straffas, vare sig det finns några jobb eller inte) och sossarna har inte mycket att sätta emot där för det var länge sedan som de abdikerat som ett parti som verkligen värnar om folk. Vad folk har att välja på är alltså ett gäng partier som vill eller tvingas driva den högerpolitik som kallas mittenpolitik. Det finns naturligtvis nyanser i det, de är viktiga men uppenbarligen svåra att förstå och det går naturligtvis att sakta kämpa sig åt vänster och man bara tillräckligt många väljer att ignorera att så fort någon värnar om demokratins inflytande över ekonomin så pekar alla de andra partierna på dem och skriker kommunist (i vetskap om att de har inpräntat i folk att socialist är lika med kommunist är lika med Stalin är lika med massmord). Det är även en taktik att rösta för ett öppnare samhälle så att vi fortfarande har arenor att diskutera de här frågorna. Det är dags att försvara demokratin. Det är skarpt läge.
De pratar gärna om frihet och valfrihet men det enda de vill befria är ekonomin och den enda valfrihet folket får är valet att anpassa sig efter kapitalet eller svälta.
Sen så kommer det naturligtvis kriser och politikerna säger att tyvärr, vi måste driva den här politiken. Det enda vi har att välja på när det är kris är att driva ännu mer av den här politiken. Det finns ingen reflektion över att det faktiskt är den politik de för som gör att krisen slår så hårt.
Allt detta förstärks naturligtvis av att större delen av massmedia kontrolleras av folk som stödjer den här politiken.
De som sitter på en bra position i samhället och som har kommit dit genom en vilja att förändra korrumperas ofta av den miljö de befinner sig i. De lär sig att de inte kan förändra utan det enda de kan göra är att själva försöka roffa åt sig en bit av kakan.
Det de säger är alltså att det inte finns något sätt att hindra penningflödet från de som inte har speciellt mycket till de som har mycket. Det de säger är alltså att de enda pengarna folk har att kämpa om är de som fortfarande inte kontrolleras av de som redan har massor. Du får samma resultat som om du slänger ner en bit bröd i en fånghåla där inge har fått mat på en vecka.
De ställer socialbidragstagare mot lågavlönade, de ställer sjuka mot pensionerade, de ställer invandrare mot infödda, de ställer studenter mot folk på A-kassa och de ställer stad mot stad, folk mot folk, nation mot nation. De skapar samma stämningar som förekom i Tyskland efter första världskriget och sen förvånas de över att det runt om i Europa marscherar runt en massa wannabe-hitlers, att det finns folk som kan tänka sig att rösta på Sverigedemokraterna som kombinerar någon slags folkhemsnostalgi med korkad rasism, att ohälsa, depression, maktlöshet, organiserad brottslighet, missbruk, religiös fanatism, politiskt våld osv breder ut sig.
Det enda sättet de känner att de har att motverka det här, eftersom många av dem inte vill ändra politiken och många andra inte tror att de kan ändra politiken, är mer övervakning, mer repression, hårdare straff, tuffare poliser med större vapen, försök att kontrollera informationen genom censur av internet, registrering av bloggare, ännu mindre demokrati, War on Terror, War on Drugs och vi tvingas slåss för självklara saker som rätten att åtminstone ta del av informationen kring vad som händer, att åtminstone få föra det fria samtalet, att det inte ska finnas en prislapp på all information.
De rika och mäktiga har skapat en befolkning de är rädda för och det enda de har att göra är att huka bakom sina murar, övervaka folket utanför så att de inte närmar sig vallgravarna och skylla på varandra men aldrig ifrågasätta den allsmäktiga fria ekonomin.
Det var inte alls tänkt att jag skulle skapa ett sådant här kampinlägg men alla de här problemen hänger ju samman även om många gärna vill se dem som obegripliga enskilda fenomen.
Jag inser att den här texten inte innehåller mycket till lösningar utan mest problemformuleringar även om det faktiskt behövs mer av sådana också. Det jag kan säga dock är att det inte är en lösning att rösta på Sverigedemokraterna, de är ett symptom på sjukdomen, inte en lösning och om man inte är nöjd med hur samhället utvecklas så bör man inte gå på billiga politiska slogans och floskler utan istället titta på vilken politik partierna egentligen för eller strävar efter att föra. Rösta för demokrati.
AB SvD AB SvD DN DN SvD Ex DN
måndag 25 maj 2009
Globaliseringsrådet överraskar
Globaliseringsrådet, en borgelig tankesmedja med Lars Leijonborg i spetsen har nu efter en massa funderingar kommit fram till att det man behöver göra för att Sverige ska klara sig i den globala ekonomin är... Kan ni gissa?
Just det! Sänka skatterna och mjuka upp anställningsskyddet.
Tänka sig, de kan verkligen överaska de där!
Av deras 3 samvetsfackrepresentanter som mest verkar finnas med för att få en illusion av bredd i rådet så har åtminstone en person redan gått ut och sagt att hon inte håller med.
Vilket råd det där gänget än hade ingått i så hade de kommit fram till att man borde sänka skatterna och mjuka upp anställningsskyddet om det så hade varit för att få bättre väder, gladare kor, färre överviktiga barn, trygghet för kvinnor, säkrare vägar eller för att öka läsandet bland unga pojkar.
De har alltså suttit sen 2007 och funderat på något som vi andra direkt skulle kunnat gissa att de skulle komma fram till.
Just det! Sänka skatterna och mjuka upp anställningsskyddet.
Tänka sig, de kan verkligen överaska de där!
Av deras 3 samvetsfackrepresentanter som mest verkar finnas med för att få en illusion av bredd i rådet så har åtminstone en person redan gått ut och sagt att hon inte håller med.
Vilket råd det där gänget än hade ingått i så hade de kommit fram till att man borde sänka skatterna och mjuka upp anställningsskyddet om det så hade varit för att få bättre väder, gladare kor, färre överviktiga barn, trygghet för kvinnor, säkrare vägar eller för att öka läsandet bland unga pojkar.
De har alltså suttit sen 2007 och funderat på något som vi andra direkt skulle kunnat gissa att de skulle komma fram till.
söndag 24 maj 2009
Den heterogena vänstern versus den heterogena högern
DN rapporterar att en folkpartisk valarbetare misshandlades i samband med en manifestation utförd av Nätverket mot rasism. Då jag inte var där så kan jag inte uttala mig om huruvida det gick till exakt så som media rapporterat men jag tänker diskutera det utifrån att så är fallet.
Först och främst, jag tar avstånd från det inträffade. Det skulle inte ens behöva sägas men nu slipper ni skriva kommentarer om att jag inte har varit tydlig på den punkten. Så till ämnet:
Vad många väljer att bortse ifrån är att varken högern eller vänstern är några homogena grupper. Borgliga bloggare plockar billiga poänger genom att skriva om vänstern som om den vore en homgen samling av människor, att så inte är fallet är ju ganska enkelt att förstå om man bara vill göra det. Vänster handlar helt enkelt bara om att man på olika sätt eller i olika hög grad vill fördela samhällets resurser (och oftast makt) jämnare. Bara Nätverket mot rasism består enligt Wikipedia av 90 olika organisationer.
Dock så verkar de som låg bakom den här aktionen göra samma misstag som de borgliga bloggarna när de ser högern som en homogen grupp. Det är en helt annan sak att riva ner Folkpartiets valaffischer än det är att skrapa bort nazisternas klistermärken. Det är en helt annan sak att se en meningsfrände bli fasthållen av en folkpartisk valarbetare än det är att se personen bli fasthållen av en nynazistisk gatukämpe.
När jag läser borgliga bloggar om det här så noterar jag att vissa av dem snarast verkar gråta krokodiltårar över händelsen då det nästan känns som att de ser det inträffade som en fet present till dem, ännu ett tillfälle att gå till attack mot vänstern och att hävda att det inte är någon skillnad mellan autonom vänster och nazister och sen ställa hela vänstern som ansvarig för det inträffade. Ska i så fall hela alliansen anses stå bakom några enskilda folkpartisters dataintrång straxt innan förra valet. Det finns dessutom flera fall av misshandel utförda av moderata politiker, här är ett exempel men det har även handlat om toppolitiker. Ska hela alliansen anses stå bakom detta? Naturligtvis inte.
Sen har jag även sett bloggar som gör en stor grej av det faktum att personen som blev misshandlad var en invandrare. Där de borgliga bloggarna ser en invandrare såg nog personen helt enkelt en människa. Om personen som utförde misshandeln anser att det är vettigt att misshandla meningsmotståndare så är det snarare konsekvent att inte göra skillnad på grund av etnisk härkomst snarare än att det skulle vara ett tecken på rasism.
Först och främst, jag tar avstånd från det inträffade. Det skulle inte ens behöva sägas men nu slipper ni skriva kommentarer om att jag inte har varit tydlig på den punkten. Så till ämnet:
Vad många väljer att bortse ifrån är att varken högern eller vänstern är några homogena grupper. Borgliga bloggare plockar billiga poänger genom att skriva om vänstern som om den vore en homgen samling av människor, att så inte är fallet är ju ganska enkelt att förstå om man bara vill göra det. Vänster handlar helt enkelt bara om att man på olika sätt eller i olika hög grad vill fördela samhällets resurser (och oftast makt) jämnare. Bara Nätverket mot rasism består enligt Wikipedia av 90 olika organisationer.
Dock så verkar de som låg bakom den här aktionen göra samma misstag som de borgliga bloggarna när de ser högern som en homogen grupp. Det är en helt annan sak att riva ner Folkpartiets valaffischer än det är att skrapa bort nazisternas klistermärken. Det är en helt annan sak att se en meningsfrände bli fasthållen av en folkpartisk valarbetare än det är att se personen bli fasthållen av en nynazistisk gatukämpe.
När jag läser borgliga bloggar om det här så noterar jag att vissa av dem snarast verkar gråta krokodiltårar över händelsen då det nästan känns som att de ser det inträffade som en fet present till dem, ännu ett tillfälle att gå till attack mot vänstern och att hävda att det inte är någon skillnad mellan autonom vänster och nazister och sen ställa hela vänstern som ansvarig för det inträffade. Ska i så fall hela alliansen anses stå bakom några enskilda folkpartisters dataintrång straxt innan förra valet. Det finns dessutom flera fall av misshandel utförda av moderata politiker, här är ett exempel men det har även handlat om toppolitiker. Ska hela alliansen anses stå bakom detta? Naturligtvis inte.
Sen har jag även sett bloggar som gör en stor grej av det faktum att personen som blev misshandlad var en invandrare. Där de borgliga bloggarna ser en invandrare såg nog personen helt enkelt en människa. Om personen som utförde misshandeln anser att det är vettigt att misshandla meningsmotståndare så är det snarare konsekvent att inte göra skillnad på grund av etnisk härkomst snarare än att det skulle vara ett tecken på rasism.
lördag 23 maj 2009
Piratpartiet som socialistisk strategi
Det finns folk som ifrågasätter hur någon som kallar sig för socialist kan rösta på ett parti som inte har en marxistisk klassanalys av samhället. Vissa av dessa kommer nu bli irriterade på mig.
Det finns inte bara ett problem i världen, det finns många. Dessa problem kan inte graderas i en prioriteringsordning som sen slaviskt ska betas av ett problem i taget. Att en person kämpar mot lönedumpningar på arbetsmarknaden innebär inte att personen inte bryr sig om Palestina, att en person kämpar för samkönade äktenskap innebär inte att alla de som kämpar mot utsugningen av tredje världen borde tillfälligt lämna den kampen för att ansluta sig till RFSL och först när den kampen är över och alla HBT-människor lever lyckliga i alla sina dagar återgå till att se på orättvisorna mellan nord och syd. Det innebär heller inte det motsatta eller att man inte ska kämpa mot rasismen i Sverige därför att det är ett problem att det inte anses lönsamt att utveckla vaccin mot malaria. Att frågor som jämställdhet inte kan vänta på att kampen mot klassamhället är över är en gammal läxa som större delen av vänstern har lärt sig vid det här laget.
Man kan argumentera för att vår frihet på Internet är ett i-landsproblem när folk i andra delar av världen dör av svält och krig men samtidigt så handlar diskussionerna om de möjligheter vi har att inhämta och dela med oss av information om de missförhållanden som finns i världen. En förändrad patentlagstiftning kanske inte kan lösa världsproblemen på egen hand men de kan lindra dem medan vi strävar mot ett samhälle som är redo att verkligen kavla upp ärmarna osv. Hur ska vi kunna kämpa mot storföretagens makt i tredjevärlden om vi inte samtidigt kämpade mot deras kontroll över vår information här.
Jag skulle aldrig rösta Pirat ifall alla gjorde det. Ett parti med ett så pass begränsat program kan aldrig styra ett samhälle. Det är inte heller dess syfte. Piratpartiet för upp frågor som är nedprioriterade och undanskuffade, inte bara i svensk politik utan kanske än mer i många andra delar av världen.
Jag tänker dock efter mycket funderande rösta pirat i det här valet, må det bära eller brista. Det är för mig en socialistisk strategi trots att Piratpartiet inte är ett socialistiskt parti på samma sätt som att det säkert för någon annan kan användas som en grön strategi eller liberal strategi. Jag hoppas nämligen att Piratpartiet gör mer nytta i EU i alla de frågor som de brinner för än vad de gör skada i de frågor som de passivt röstar för och att de blir en symbol för att vi tar de här frågorna på allvar. Det är både ni andra som röstar pirat och alla ni som röster vänster som tillåter mig att göra det här valet. Jag gör det i förvissning om att kampen för ett bättre samhälle förs på alla fronter. Ni kan naturligtvis ifrågasätta effektiviteten i min strategi men mina intentioner är goda. Det kan inte finnas någon rättvisa värd namnet utan frihet och det kan inte finnas någon verklig frihet utan rättvisa.
Jag hoppas att Piratpartiet mellan valen kommer att analysera de andra partierna efter hur de handlar och resonerar i Piratpartiets profilfrågor och, om Piratpartiet är ärligt när det gäller att inte låsa sig vid något block, faktiskt ta konsekvenserna av att de riksdagspartier som ligger närmast dem i dessa frågor för närvarande är V och Mp hur mycket det än kan irritera liberalerna inom partiet.
Copyriot skrev intressant om vårt sätt att se på den parlamentariska demokratin och dess partier.
Annarkia röstade pirat trots vänsteråsikter och Jinge funderade på att göra det innan han bestämde sig för V, heder åt båda deras val.
Den här och andra artiklar visade hur mycket Piratpartiet redan märkts i Europa vilket påverkade mig.
Här är en debattartikel från Falkvinge vilken förtydligade debatten en smula.
Hoppas att jag gör rätt och att jag kan se tillbaka på det här som ett bra val.
Kan inte någon förbarma sig
Magnum Coltrane Price, ni kan ha sett honom i en debatt i Agenda på TV eller på Internet.
Politikerbloggen har släppt fram ett långt förvirrat inlägg av honom om Piratkopiering. Jag hade tänkt att skriva något om det men nästan allt jag hade tänkt att skriva finns mycket välskrivet och dessutom vänligt men sakligt och bestämt på TantraBlog.
I princip det enda jag har att tillägga är att det vore en bra idé för artister som skyller sina bristande ekonomiska framgångar på TPB att faktiskt kolla upp hur mycket de faktiskt finns utdelade där och dessutom att jag hoppas att någon förbarmar sig över Magnum och visar honom de fantastiska möjligheter som finns för artister att utnyttja nätet till sin fördel. Han har nog helt enkelt gått på all propaganda utan att ha fått möjligheterna visade för sig.
Politikerbloggen har släppt fram ett långt förvirrat inlägg av honom om Piratkopiering. Jag hade tänkt att skriva något om det men nästan allt jag hade tänkt att skriva finns mycket välskrivet och dessutom vänligt men sakligt och bestämt på TantraBlog.
I princip det enda jag har att tillägga är att det vore en bra idé för artister som skyller sina bristande ekonomiska framgångar på TPB att faktiskt kolla upp hur mycket de faktiskt finns utdelade där och dessutom att jag hoppas att någon förbarmar sig över Magnum och visar honom de fantastiska möjligheter som finns för artister att utnyttja nätet till sin fördel. Han har nog helt enkelt gått på all propaganda utan att ha fått möjligheterna visade för sig.
torsdag 21 maj 2009
I valet och (ovanligt nog) kvalet
Val och jag har ovanligt nog beslutsångest. Jag är van vid att rösta socialistiskt, jag har röstat på Vänsterpartiet i varje val förutom i mitt första kommunalval. Sen kommer plötsligt alla attackerna på vår frihet på Internet och alla grundläggande frihetsfrågor som visar på bristerna i höger/vänster-skalan. (När jag säger brister så menar jag inte att höger och vänster har spelat ut sin roll, den skalan är dock begränsad i vad den tar upp. Höger och vänster är viktigt men inte allt: Den politiska kompassen )
Vid första anblicken verkar det enkelt. Visst, det finns Piratpartiet men Vänsterpartiet är ett av de två riksdagspartier som faktiskt har bra åsikter i de här frågorna. Vad de andra riksdagspartierna säger är inte värt ett skit med tanke på hur de ständigt har talat med kluven tunga i dessa frågor. Genom att rösta på Vänsterpartiet så får jag även med en massa andra frågor som är viktiga för mig, klassiska fördelningsfrågor.
Problemet är dock att Vänsterpartiet inte ensamt kan vända den här trenden, varken i riksdagen eller i EU. EU är en odemokratisk röra genomsyrad av hemlighetsmakeri, lobbyism, kupper och informella uppgörelser av en sort som svenska politiker knappast lär vara riktigt vana vid, ännu får jag tyvärr lov att tillägga för det kommer allt mer. Det har alltid funnits cloak and dagger även inom den svenska politiken, det har bara inte varit standard på samma sätt.
Den svenska politiken består i sin tur till stor del av politiker som blundar för integritetsfrågor, som strävar efter att vara bäst i EU-klassen och som naivt tror att kapitalets intressen sammanfaller med folkets.
Genom att rösta på Piratpartiet så skulle jag kunna vinna två saker, dels att få in bångstyriga whistleblowers i EU och dels att kunna chocka de andra riksdagspartierna till att faktiskt ta de här frågorna på allvar i rikspolitiken så att inte V och Mp behöver kämpa själva. Att rösta på vänstern i EU skulle inte få samma chockverkan då de andra partierna inte skulle förstå varför jag röstade på vänstern. Det är ju dessutom ingen risk att vänstern inte kommer in. Lite skulle man ju kunna se det som att rösta på Piratpartiet för att slippa behöva rösta på dem i riksdagsvalet.
Det här med taktikröstning går egentligen emot vad jag tror på men det är tyvärr det här politiska systemet de har skapat. En sak som skulle kännas tråkigt med att inte rösta på V är att de ju som sagt har bra åsikter i de här frågorna och att jag i så fall belönar dem för detta genom att inte rösta på dem för en gångs skull på grund av de andra partiernas kassa åsikter.
Sen är det ju naturligtvis en aning skrämmande att några som jag hjälpt till att rösta in kan hamna i den liberala gruppen i EU och där sitta och rösta med dem när fördelningsfrågor och utrikespolitik kommer upp på dagordningen. Det som ledande företrädare för Piratpartiet ser som tjafsande om små decimaler hit och dit är det som på individnivå avgör hur folk får ihop sin vardag och kan i slutändan betyda liv eller död. Det som å andra sidan stora delar av etablissemanget ser som små obetydliga frågor om integritet är grundläggande mänskliga rättigheter och spridandet av information är det som för mänskligheten framåt.
Ska våndas ett tag till innan jag slutgiltigt bestämmer mig.
. . . . . .
Vid första anblicken verkar det enkelt. Visst, det finns Piratpartiet men Vänsterpartiet är ett av de två riksdagspartier som faktiskt har bra åsikter i de här frågorna. Vad de andra riksdagspartierna säger är inte värt ett skit med tanke på hur de ständigt har talat med kluven tunga i dessa frågor. Genom att rösta på Vänsterpartiet så får jag även med en massa andra frågor som är viktiga för mig, klassiska fördelningsfrågor.
Problemet är dock att Vänsterpartiet inte ensamt kan vända den här trenden, varken i riksdagen eller i EU. EU är en odemokratisk röra genomsyrad av hemlighetsmakeri, lobbyism, kupper och informella uppgörelser av en sort som svenska politiker knappast lär vara riktigt vana vid, ännu får jag tyvärr lov att tillägga för det kommer allt mer. Det har alltid funnits cloak and dagger även inom den svenska politiken, det har bara inte varit standard på samma sätt.
Den svenska politiken består i sin tur till stor del av politiker som blundar för integritetsfrågor, som strävar efter att vara bäst i EU-klassen och som naivt tror att kapitalets intressen sammanfaller med folkets.
Genom att rösta på Piratpartiet så skulle jag kunna vinna två saker, dels att få in bångstyriga whistleblowers i EU och dels att kunna chocka de andra riksdagspartierna till att faktiskt ta de här frågorna på allvar i rikspolitiken så att inte V och Mp behöver kämpa själva. Att rösta på vänstern i EU skulle inte få samma chockverkan då de andra partierna inte skulle förstå varför jag röstade på vänstern. Det är ju dessutom ingen risk att vänstern inte kommer in. Lite skulle man ju kunna se det som att rösta på Piratpartiet för att slippa behöva rösta på dem i riksdagsvalet.
Det här med taktikröstning går egentligen emot vad jag tror på men det är tyvärr det här politiska systemet de har skapat. En sak som skulle kännas tråkigt med att inte rösta på V är att de ju som sagt har bra åsikter i de här frågorna och att jag i så fall belönar dem för detta genom att inte rösta på dem för en gångs skull på grund av de andra partiernas kassa åsikter.
Sen är det ju naturligtvis en aning skrämmande att några som jag hjälpt till att rösta in kan hamna i den liberala gruppen i EU och där sitta och rösta med dem när fördelningsfrågor och utrikespolitik kommer upp på dagordningen. Det som ledande företrädare för Piratpartiet ser som tjafsande om små decimaler hit och dit är det som på individnivå avgör hur folk får ihop sin vardag och kan i slutändan betyda liv eller död. Det som å andra sidan stora delar av etablissemanget ser som små obetydliga frågor om integritet är grundläggande mänskliga rättigheter och spridandet av information är det som för mänskligheten framåt.
Ska våndas ett tag till innan jag slutgiltigt bestämmer mig.
. . . . . .
tisdag 5 maj 2009
Dick Harrison har rätt att ha fel
Katarina Lindbergh, sambo till författaren och historieprofessorn Dick Harrison, gick idag ut med en debattartikel där hon beskriver den förföljelse och de trakasserier hennes sambo utsatts för sen hans debatterande kring fildelning och upphovsrätt. Det rör sig främst om hot och hatbrev.
För det första, det är inte OK att bära sig åt på det sättet som folk har gjort mot honom. Det gagnar ingen utom möjligtvis den person eller de personer som har gjort det då de säkert känner att de får utlopp för sina aggressioner. Det ska dessutom tilläggas att vi faktiskt inte har en aning om vem som eller vilka som ligger bakom det här. Helt klart är att det inte lär vara någon av de välkända profilerna i fildelningsfrågan, det lär inte röra sig om centrala personer i de organisationerna som kommer till tals i fildelningsfrågan utan det här lär röra sig om stollar som inte kan få sina röster hörda på något annat sätt. Det är inte Oscar Swartz eller Christian Engström som ägnar nätterna åt att busringa Dick även om korkade ohederliga debattörer lär använda det här som argument för att bevisa att alla som ifrågasätter rådande upphovsrättslagstiftning är psykopater. Tro mig, några kommer att göra bort sig på det viset, vissa kanske till och med får lön för att göra det som i det här extremt pinsamma exemplet.
Det är inte frågan om huruvida Harrison har rätt eller fel. Han har enligt mig extremt fel, hans argument i de här frågorna är intellektuellt ohederliga, kortsiktiga, trångsynta och dessutom, vilket är lite ironiskt, totalt i avsaknad av historisk förståelse. Han uppger att han tjänat noll kronor på en bok han har skrivit samtidigt som det ju faktiskt är så att han är avlönad av Lunds universitet för att sprida kunskap och dessutom får massor av uppdrag att skriva artiklar och får uppdrag av TV-produktionsbolag och förlag just för att han har en så hög profil.
Det viktiga i det här fallet är att han har rätt att ha fel. Han får säga alla dessa tokigheter i TV och i debattartiklar och han får vända sig emot sina egna studenter eftersom de inte alltid betalar för de böcker han tvingar dem att läsa men som samhället ändå betalar honom för osv. Det kommer att ske på bekostnad av hans eget anseende, det kommer ske på bekostnad av folks vilja att vilja läsa honom eller betala för att ta del av hans produktion men det ska aldrig behöva ske på bekostnad av hans och hans familjs känsla av säkerhet. Man ska bemöta hans argument och det är inte speciellt svårt både på grund av vad han säger och ur vilken position han säger det men det pucko som tar till de här metoderna borde inte få ha telefon i sin sandlåda.
Uppdate: Jag läste just ett intressant blogginlägg av Anna Troberg som tyder på att Harrison tydligen bara tycker illa om hotelser när det drabbar sådana som han men tycker att folk får skylla sig själva när det drabbar sådana som inte tycker som honom.
För det första, det är inte OK att bära sig åt på det sättet som folk har gjort mot honom. Det gagnar ingen utom möjligtvis den person eller de personer som har gjort det då de säkert känner att de får utlopp för sina aggressioner. Det ska dessutom tilläggas att vi faktiskt inte har en aning om vem som eller vilka som ligger bakom det här. Helt klart är att det inte lär vara någon av de välkända profilerna i fildelningsfrågan, det lär inte röra sig om centrala personer i de organisationerna som kommer till tals i fildelningsfrågan utan det här lär röra sig om stollar som inte kan få sina röster hörda på något annat sätt. Det är inte Oscar Swartz eller Christian Engström som ägnar nätterna åt att busringa Dick även om korkade ohederliga debattörer lär använda det här som argument för att bevisa att alla som ifrågasätter rådande upphovsrättslagstiftning är psykopater. Tro mig, några kommer att göra bort sig på det viset, vissa kanske till och med får lön för att göra det som i det här extremt pinsamma exemplet.
Det är inte frågan om huruvida Harrison har rätt eller fel. Han har enligt mig extremt fel, hans argument i de här frågorna är intellektuellt ohederliga, kortsiktiga, trångsynta och dessutom, vilket är lite ironiskt, totalt i avsaknad av historisk förståelse. Han uppger att han tjänat noll kronor på en bok han har skrivit samtidigt som det ju faktiskt är så att han är avlönad av Lunds universitet för att sprida kunskap och dessutom får massor av uppdrag att skriva artiklar och får uppdrag av TV-produktionsbolag och förlag just för att han har en så hög profil.
Det viktiga i det här fallet är att han har rätt att ha fel. Han får säga alla dessa tokigheter i TV och i debattartiklar och han får vända sig emot sina egna studenter eftersom de inte alltid betalar för de böcker han tvingar dem att läsa men som samhället ändå betalar honom för osv. Det kommer att ske på bekostnad av hans eget anseende, det kommer ske på bekostnad av folks vilja att vilja läsa honom eller betala för att ta del av hans produktion men det ska aldrig behöva ske på bekostnad av hans och hans familjs känsla av säkerhet. Man ska bemöta hans argument och det är inte speciellt svårt både på grund av vad han säger och ur vilken position han säger det men det pucko som tar till de här metoderna borde inte få ha telefon i sin sandlåda.
Uppdate: Jag läste just ett intressant blogginlägg av Anna Troberg som tyder på att Harrison tydligen bara tycker illa om hotelser när det drabbar sådana som han men tycker att folk får skylla sig själva när det drabbar sådana som inte tycker som honom.
måndag 4 maj 2009
Fråga sexarbetarna
Centerns ungdomsförbund vill avskaffa sexköpslagen och jag håller faktiskt med dem i sakfrågan. Det går att läsa om det här: AB.
Jag anser faktiskt inte att politikerna ska lägga sig i under vilka former frivilliga myndiga personer har sex. Lagen är dels moralistisk och den bidrar ju dessutom till att hjälpa de personer som den säger sig finnas till för att hjälpa, tvärt om.
Jag är medveten om vilket känsligt ämne detta är men en intressant läsning i ämnet var boken Porr, horor och feminister av Petra Östergren som faktiskt, hör och häpna, låter de prostituerade själva komma till tals. Oavsett vad du själv tycker i den här frågan så är den ett intressant lästips då man bör försöka ha en bred bild över de ämnen man har åsikter om. Att boken är skriven ur ett feministiskt perspektiv är det som gör den så intressant och trovärdig.
Problemet är dock att det är just de borgliga ungdomsförbunden (även om jag antar att inte kristdemokraterna kommer sälla sig till de andra) som framför de här idéerna. De kommer från en politisk miljö som vill öka klasskillnaderna och skapa ett samhälle med färre skyddsnät.
Om man inte ger alla människor en värdig ekonomisk grundtrygghet och om man inte erbjuder missbrukare vård under omständigheter som de själva kan leva med så kommer många i ren desperation söka sig till prostitution trots att de inte trivs med det eller ännu värre, till den organiserade brottsligheten (ett annat lästips: Svensk Maffia av Lasse Wierup och Matti Larsson, jag läser rätt mycket böcker).
Borgarna pratar mycket om att öka folks valmöjligheter vilket ju låter bra, tyvärr handlar det bara om de privilegierades valmöjligheter på bekostnad av alla andras. Jag är för att folk ska ha valmöjligheten av sälja sexuella tjänster för pengar men då ska alla också ha valmöjligheten att låta bli att sälja sexuella tjänster för pengar och ändå klara sig bra.
Jag anser faktiskt inte att politikerna ska lägga sig i under vilka former frivilliga myndiga personer har sex. Lagen är dels moralistisk och den bidrar ju dessutom till att hjälpa de personer som den säger sig finnas till för att hjälpa, tvärt om.
Jag är medveten om vilket känsligt ämne detta är men en intressant läsning i ämnet var boken Porr, horor och feminister av Petra Östergren som faktiskt, hör och häpna, låter de prostituerade själva komma till tals. Oavsett vad du själv tycker i den här frågan så är den ett intressant lästips då man bör försöka ha en bred bild över de ämnen man har åsikter om. Att boken är skriven ur ett feministiskt perspektiv är det som gör den så intressant och trovärdig.
Problemet är dock att det är just de borgliga ungdomsförbunden (även om jag antar att inte kristdemokraterna kommer sälla sig till de andra) som framför de här idéerna. De kommer från en politisk miljö som vill öka klasskillnaderna och skapa ett samhälle med färre skyddsnät.
Om man inte ger alla människor en värdig ekonomisk grundtrygghet och om man inte erbjuder missbrukare vård under omständigheter som de själva kan leva med så kommer många i ren desperation söka sig till prostitution trots att de inte trivs med det eller ännu värre, till den organiserade brottsligheten (ett annat lästips: Svensk Maffia av Lasse Wierup och Matti Larsson, jag läser rätt mycket böcker).
Borgarna pratar mycket om att öka folks valmöjligheter vilket ju låter bra, tyvärr handlar det bara om de privilegierades valmöjligheter på bekostnad av alla andras. Jag är för att folk ska ha valmöjligheten av sälja sexuella tjänster för pengar men då ska alla också ha valmöjligheten att låta bli att sälja sexuella tjänster för pengar och ändå klara sig bra.
söndag 26 april 2009
Fildelningens många ansikten
Unni Drougge har seglat upp som en av fildelningens främsta försvarare. (Jag får faktiskt se till att läsa något av henne.) Nu har hon tillsammans med Johnny Olsson skrivit ett intressant inlägg på Aftonbladet under rubriken Var inte rädd för fildelare: Fildelningens fina framsida där de under denna allitteration återigen slår hål på myten om att varje fildelat exemplar är en utebliven försäljning.
De delar upp fildelningen i:
1. Den uteblivna försäljningens fildelning (som är den som upphovsrättsmaffian alltid trycker på i sina försök att vända artister mot sin publik och politiker mot sin befolkning)
2. Den ökande försäljningens fildelning (som storföretagen inte är ett dugg intresserad av då de inte längre har absolut kontroll och som de är rädda för då den är ett alternativ marknadsföringskanal för artister som vill stå på sina egna ben)
3. Den icke-säljande fildelningen (och här har de riktigt intressanta argument då lobbyn nu har förklarat vad de menar med att fildelning är stöld. Om det ändå inte skulle sålt så är det ändå inte ett förlorat köp och är inte ens med branchens egen argumentation en fråga om stöld)
4. Den kulturreserverande fildelningen (den som bevarar kultur som annars inte går att få tag på och som är den som jag främst brinner för och som jag skrivit om i "I want copyright!" "You can't handle the copyright!")
Jag tycker att de skulle haft med åtminstone en punkt till eller tagit med denna under den tredje punkten. Den kommunicerande fildelningen. Folk som helt enkelt skapat något som de vill dela med sig av utan en tanke på framtida försäljning, den anses även den som en konkurrent av storbolagen och även om maffian argumenterar för att det ska vara frivilligt att dela med sig av sina verk gratis så försöker de undanröja alla plattformar för detta vilket jag nämner i Internet är större än vad de är
Det här riktar sig främst till kulturarbetare och befolkningen i stort, de stora medieföretagen är inte intresserade då de gärna ser att all konkurrens till det som de har bestämt att du ska konsumera idag röjs undan. De skiter i kultur och i kulturarbetare i stort, de bryr sig bara om kulturella produkter. Att låta företag som dessa forma politiken är som att överlåta övergripande miljöpolitik, natur-och djurskydd till företag som bara anser att skog har ett värde när den är avverkad och uppsågad i plankor och att djur enbart har ett värde när de ligger packeterade i lagom bitar i en kyldisk.
Artiklar som denna är bra då den försöker överbrygga den vallgrav som medieföretagen försöker gräva mellan kulturarbetare och deras publik.
De delar upp fildelningen i:
1. Den uteblivna försäljningens fildelning (som är den som upphovsrättsmaffian alltid trycker på i sina försök att vända artister mot sin publik och politiker mot sin befolkning)
2. Den ökande försäljningens fildelning (som storföretagen inte är ett dugg intresserad av då de inte längre har absolut kontroll och som de är rädda för då den är ett alternativ marknadsföringskanal för artister som vill stå på sina egna ben)
3. Den icke-säljande fildelningen (och här har de riktigt intressanta argument då lobbyn nu har förklarat vad de menar med att fildelning är stöld. Om det ändå inte skulle sålt så är det ändå inte ett förlorat köp och är inte ens med branchens egen argumentation en fråga om stöld)
4. Den kulturreserverande fildelningen (den som bevarar kultur som annars inte går att få tag på och som är den som jag främst brinner för och som jag skrivit om i "I want copyright!" "You can't handle the copyright!")
Jag tycker att de skulle haft med åtminstone en punkt till eller tagit med denna under den tredje punkten. Den kommunicerande fildelningen. Folk som helt enkelt skapat något som de vill dela med sig av utan en tanke på framtida försäljning, den anses även den som en konkurrent av storbolagen och även om maffian argumenterar för att det ska vara frivilligt att dela med sig av sina verk gratis så försöker de undanröja alla plattformar för detta vilket jag nämner i Internet är större än vad de är
Det här riktar sig främst till kulturarbetare och befolkningen i stort, de stora medieföretagen är inte intresserade då de gärna ser att all konkurrens till det som de har bestämt att du ska konsumera idag röjs undan. De skiter i kultur och i kulturarbetare i stort, de bryr sig bara om kulturella produkter. Att låta företag som dessa forma politiken är som att överlåta övergripande miljöpolitik, natur-och djurskydd till företag som bara anser att skog har ett värde när den är avverkad och uppsågad i plankor och att djur enbart har ett värde när de ligger packeterade i lagom bitar i en kyldisk.
Artiklar som denna är bra då den försöker överbrygga den vallgrav som medieföretagen försöker gräva mellan kulturarbetare och deras publik.
lördag 25 april 2009
Internet är större än vad de är
Jag har noga följt nyheterna om förföljelsen av fildelare och tillslagen och rättegångarna mot TPB och liknande sidor. Jag har diskuterat och debatterat upphovsrätt, censur av Internet, försöken att utestänga fildelare från Internet, upphovsrättslobbyns maffiametoder och så vidare och ändå drabbades jag av en otäck insikt när jag läste det brev som Antipiratbyrån skickar till torrentsidor för att skrämma dem att stänga ner som publicerades i samband med en artikel om att många torrentsidor försvunnit efter domen mot TPB.
”Ni uppmanas därför att:
- Radera alla .torrent-filer från XXX som hänvisar till upphovsrättsskyddade verk,
- vidta åtgärder för att förhindra framtida uppladdningar till XXX av .torrent-filer som hänvisar till verken, samt
- vidta åtgärder för att förhindra möjligheten att ladda upp eller ned verken eller delar av dessa genom XXX:s tracker.”
Punkt nummer två i den här kravlistan kan vem som helst förstå att den faktiskt inte är möjlig att uppfylla för små oberoende sidor. Inte ens YouTube klarar av att förhindra folk från att ladda upp upphovsrättsskyddat material. Under hotet om att fängslas och skuldsättas för livet om de inte kontrollerar något som de omöjligt kan kontrollera på sin sida så tvingas de stänga ner sida sidor.
Det kan tyckas som att det inte är hela världen om en sida där man kan få tag på de senaste Hollywood-filmerna försvinner. Slocknar en står dig tusen åter. Det här är dock allvarligare än så.
Tänk dig det här scenariot:
Några unga entusiaster av någon genre av elektronisk musik skapar en sida där folk kan dela med sig av sina hemsnickrade skapelser, musik som de annars skulle ha ganska svårt att nå ut med då det inte är någon kommersiellt gångbar genre. Sidan blir ganska populär (då folk faktiskt skapar kultur även om de inte tjänar några pengar på det) och det läggs upp ett antal låtar på sidan varje dag. Skaparna av sidan spenderar några timmar per dag på den efter skolan eller jobbet och lyssnar entusiastiskt på så mycket av musiken som de hinner. Allt är frid och fröjd.
In kommer stora stygga upphovsrättsmaffian med sina jurister. De har nämligen fått höra att folk har lagt upp musik där de har samplat delar av upphovsrättsskyddade verk och inte nog med det, det har även visat sig att vissa uppladdningar till sidan inte är verk skapade av dem som har laddat upp musiken utan är skapade av etablerade artister.
Maffian pustar och frustar. ”Förhindra att någon kan ladda upp något liknande igen, annars kommer vi och äter upp er.”
Naturligtvis kan de som ligger bakom sidan inte övervaka allt det som läggs upp. De kommer inte hinna kontrollera det som läggs upp och även om vi låtsas att de är tillräckligt många för att hinna göra det så kommer de ändå inte kunna identifiera all musik och ännu mindre kunna spåra upp varifrån samplingarna kommer.
Efter att ha kämpat med att försöka kontrollera materialet så tvingas de tillslut stänga ner sidan, förhoppningsvis innan de har blivit stämda eller polisanmälda
Den stora mediekartellen har så tystat någon som de upplever konkurrerar mot dem, inte om pengar men om konsumenternas tid och uppmärksamhet.
Det här är vad det handlar om. Det handlar som sagt inte främst om gratis eller inte. Det handlar om att inte låta dem kontrollera tillgången till kultur. När de försöker begränsa tillgången till gamla filmer, spel, böcker och musik som de inte längre försöker tjäna en krona på så handlar det nog i mångt och mycket om att hindra att dessa verk konkurrerar om uppmärksamheten med det som de har bestämt att du ska titta på, spela, läsa eller lyssna på denna månad.
Jag hoppas dock att de, nu när de när de i sin girighet angriper allt mer av våra mänskliga behov och rättigheter, upptäcker att de i sitt gapande efter mycket får det sura äpplet nerkört i halsen.
Jag tror att folket nu börjar inse vad de står att förlora och jag hoppas att det här kommer ses som en mörk mellanperiod när det gäller upphovsrättsmissbruk och integritetsövergrepp.
Mänskligheten är större än vad de är, kulturen är större än vad de är, Internet är större än vad de är och Internet är vårt!
”Ni uppmanas därför att:
- Radera alla .torrent-filer från XXX som hänvisar till upphovsrättsskyddade verk,
- vidta åtgärder för att förhindra framtida uppladdningar till XXX av .torrent-filer som hänvisar till verken, samt
- vidta åtgärder för att förhindra möjligheten att ladda upp eller ned verken eller delar av dessa genom XXX:s tracker.”
Punkt nummer två i den här kravlistan kan vem som helst förstå att den faktiskt inte är möjlig att uppfylla för små oberoende sidor. Inte ens YouTube klarar av att förhindra folk från att ladda upp upphovsrättsskyddat material. Under hotet om att fängslas och skuldsättas för livet om de inte kontrollerar något som de omöjligt kan kontrollera på sin sida så tvingas de stänga ner sida sidor.
Det kan tyckas som att det inte är hela världen om en sida där man kan få tag på de senaste Hollywood-filmerna försvinner. Slocknar en står dig tusen åter. Det här är dock allvarligare än så.
Tänk dig det här scenariot:
Några unga entusiaster av någon genre av elektronisk musik skapar en sida där folk kan dela med sig av sina hemsnickrade skapelser, musik som de annars skulle ha ganska svårt att nå ut med då det inte är någon kommersiellt gångbar genre. Sidan blir ganska populär (då folk faktiskt skapar kultur även om de inte tjänar några pengar på det) och det läggs upp ett antal låtar på sidan varje dag. Skaparna av sidan spenderar några timmar per dag på den efter skolan eller jobbet och lyssnar entusiastiskt på så mycket av musiken som de hinner. Allt är frid och fröjd.
In kommer stora stygga upphovsrättsmaffian med sina jurister. De har nämligen fått höra att folk har lagt upp musik där de har samplat delar av upphovsrättsskyddade verk och inte nog med det, det har även visat sig att vissa uppladdningar till sidan inte är verk skapade av dem som har laddat upp musiken utan är skapade av etablerade artister.
Maffian pustar och frustar. ”Förhindra att någon kan ladda upp något liknande igen, annars kommer vi och äter upp er.”
Naturligtvis kan de som ligger bakom sidan inte övervaka allt det som läggs upp. De kommer inte hinna kontrollera det som läggs upp och även om vi låtsas att de är tillräckligt många för att hinna göra det så kommer de ändå inte kunna identifiera all musik och ännu mindre kunna spåra upp varifrån samplingarna kommer.
Efter att ha kämpat med att försöka kontrollera materialet så tvingas de tillslut stänga ner sidan, förhoppningsvis innan de har blivit stämda eller polisanmälda
Den stora mediekartellen har så tystat någon som de upplever konkurrerar mot dem, inte om pengar men om konsumenternas tid och uppmärksamhet.
Det här är vad det handlar om. Det handlar som sagt inte främst om gratis eller inte. Det handlar om att inte låta dem kontrollera tillgången till kultur. När de försöker begränsa tillgången till gamla filmer, spel, böcker och musik som de inte längre försöker tjäna en krona på så handlar det nog i mångt och mycket om att hindra att dessa verk konkurrerar om uppmärksamheten med det som de har bestämt att du ska titta på, spela, läsa eller lyssna på denna månad.
Jag hoppas dock att de, nu när de när de i sin girighet angriper allt mer av våra mänskliga behov och rättigheter, upptäcker att de i sitt gapande efter mycket får det sura äpplet nerkört i halsen.
Jag tror att folket nu börjar inse vad de står att förlora och jag hoppas att det här kommer ses som en mörk mellanperiod när det gäller upphovsrättsmissbruk och integritetsövergrepp.
Mänskligheten är större än vad de är, kulturen är större än vad de är, Internet är större än vad de är och Internet är vårt!
lördag 18 april 2009
TPB-domen
Jag blir så arg över The Pirate Bay-domen. Jag är just nu lite för chockad över domen för att riktigt kunna få ner mina tankar i text, åtminstone inte så välformulerat som jag vill ha det. Jag har dessutom en ögoninflammation med tillhörande mediciner som stökar till saker en smula.
Jag ska skriva mer om detta snart men känner att jag ändå måste skriva någonting i väntan på det.
Funderingen just nu är om det verkligen är ett krig de vill ha?
Jag tänker inte pinga det här utan det här är till alla ni som hittar hit ändå.
Jag ska skriva mer om detta snart men känner att jag ändå måste skriva någonting i väntan på det.
Funderingen just nu är om det verkligen är ett krig de vill ha?
Jag tänker inte pinga det här utan det här är till alla ni som hittar hit ändå.
måndag 13 april 2009
Gräset växer över Sverige
Expressen berättar i en intressant artikel att bruket av cannabis sprider sig över Sverige och att vi i princip är självförsörjande nu med alla hemmaodlare.
Jag tycker faktiskt att det är bra. Jag är i princip neutral i frågan huruvida det är bra att folk röker mer även om jag hoppas att det leder till en avkriminalisering i slutändan då det är helt absurt att det anses vara ett brott. Det jag anser vara bra är det faktum att folk odlar eget. På det sättet så stödjer de inte den organiserade brottsligheten i sitt bruk.
Jag har dock vissa åsikter kring en av de personer som figurerar i artikeln.
Att han röker på inför barnen är väl inte värre än när folk dricker vin eller röker vanliga cigg inför sina barn, jag hoppas dock att han inte gör det inomhus när de är där. Vad som är värre är "Barnen vet att de inte får säga ett knyst om "pappas blommor" på dagis." Va fan, du kan inte lasta på barn en sån hemlighet.
Den vanliga disclaimern så fort jag skriver om dessa frågor: Nej, jag använder inga illegala droger, det här är dock en principiellt viktig frihetsfråga för mig.
Jag tycker faktiskt att det är bra. Jag är i princip neutral i frågan huruvida det är bra att folk röker mer även om jag hoppas att det leder till en avkriminalisering i slutändan då det är helt absurt att det anses vara ett brott. Det jag anser vara bra är det faktum att folk odlar eget. På det sättet så stödjer de inte den organiserade brottsligheten i sitt bruk.
Jag har dock vissa åsikter kring en av de personer som figurerar i artikeln.
Att han röker på inför barnen är väl inte värre än när folk dricker vin eller röker vanliga cigg inför sina barn, jag hoppas dock att han inte gör det inomhus när de är där. Vad som är värre är "Barnen vet att de inte får säga ett knyst om "pappas blommor" på dagis." Va fan, du kan inte lasta på barn en sån hemlighet.
Den vanliga disclaimern så fort jag skriver om dessa frågor: Nej, jag använder inga illegala droger, det här är dock en principiellt viktig frihetsfråga för mig.
Sluta schabbla nu för fan
Medierna har rapporterat hur Socialdemokraterna får mycket sämre press än vad borgarna får och att detta främst beror på att de helt enkelt gjort bort sig extremt under väldigt lång tid.
Till skillnad från borgarmedia som anser att en av lösningarna för sossarna är att gå höger ut så anser jag (naturligtvis) att problemet istället i mångt och mycket beror på att de gick åt höger från början. De förvandlades till något slags light-Kina där de försökte kombinera ekonomiska högeridéer med att samtidigt försöka detaljstyra folks liv. Plötsligt så saknade folk politiska alternativ när det kom till de ekonomiska frågorna.
De har på ena sidan sossarna som står ekonomiskt straxt höger om mitten (enligt mina subjektiva åsikter naturligtvis) med ett par radikalare samarbetspartners som de har en historia av att köra över och på andra sidan ett gäng partier som åtminstone utger sig för att ekonomiskt befinna sig straxt höger om mitten men som samtidigt inte har samma historia av att öppet lägga sig i folks liv i samma utsträckning.
Det här gick väl ganska bra så länge som Moderaterna hade en skatte-autist som Bo Lundgren som partiledare men den nuvarande ledningen är extremt mycket skickligare och halare och så länge inte folk genomskådar alliansen så framstår de som mycket fräschare.
Egentligen har sossarna ett ganska bra läge just nu om de bara var beredda att ta det. Folk mår just nu dåligt av alliansens politik och de mår dessutom dåligt av effekterna av krisen som följt av den globala kapitalismens härjningar.
Gå ekonomiskt åt vänster samtidigt som ni tillåter folk större frihet. Bli ödmjuka, erkänn att ni hade fel när ni försökte bli borgare och sluta med alla maktspel. Visa varför ni är ett bättre alternativ än alliansen och sätt åt dem i alla frågor där det faktiskt är tydligt att folk inte får det bättre under dem.
Om folk bara har att välja på två borgliga alternativ som båda pumpar ut budskapet att det behövs högerpolitik så kommer folk att välja de som framstår som de duktigaste borgarna, det är om folk får välja mellan höger eller vänster som det faktiskt blir intressant.
DN: Våra nya herrar
AB: Spara är att slösa på människor
AB: Sanningen om löneklyftorna
AB: Vi blir sjuka av inkomstklyftor
SvD SR DN AB
Till skillnad från borgarmedia som anser att en av lösningarna för sossarna är att gå höger ut så anser jag (naturligtvis) att problemet istället i mångt och mycket beror på att de gick åt höger från början. De förvandlades till något slags light-Kina där de försökte kombinera ekonomiska högeridéer med att samtidigt försöka detaljstyra folks liv. Plötsligt så saknade folk politiska alternativ när det kom till de ekonomiska frågorna.
De har på ena sidan sossarna som står ekonomiskt straxt höger om mitten (enligt mina subjektiva åsikter naturligtvis) med ett par radikalare samarbetspartners som de har en historia av att köra över och på andra sidan ett gäng partier som åtminstone utger sig för att ekonomiskt befinna sig straxt höger om mitten men som samtidigt inte har samma historia av att öppet lägga sig i folks liv i samma utsträckning.
Det här gick väl ganska bra så länge som Moderaterna hade en skatte-autist som Bo Lundgren som partiledare men den nuvarande ledningen är extremt mycket skickligare och halare och så länge inte folk genomskådar alliansen så framstår de som mycket fräschare.
Egentligen har sossarna ett ganska bra läge just nu om de bara var beredda att ta det. Folk mår just nu dåligt av alliansens politik och de mår dessutom dåligt av effekterna av krisen som följt av den globala kapitalismens härjningar.
Gå ekonomiskt åt vänster samtidigt som ni tillåter folk större frihet. Bli ödmjuka, erkänn att ni hade fel när ni försökte bli borgare och sluta med alla maktspel. Visa varför ni är ett bättre alternativ än alliansen och sätt åt dem i alla frågor där det faktiskt är tydligt att folk inte får det bättre under dem.
Om folk bara har att välja på två borgliga alternativ som båda pumpar ut budskapet att det behövs högerpolitik så kommer folk att välja de som framstår som de duktigaste borgarna, det är om folk får välja mellan höger eller vänster som det faktiskt blir intressant.
DN: Våra nya herrar
AB: Spara är att slösa på människor
AB: Sanningen om löneklyftorna
AB: Vi blir sjuka av inkomstklyftor
SvD SR DN AB
söndag 12 april 2009
Kommersiell nedladdning
Sen IPRED infördes så jublar ett antal nätbutiker över hur mycket de har ökat sin omsättning i diverse olika tidningsartiklar. Genom dessa artiklar så får de dessutom massor av gratisreklam.
Det kan mycket väl vara så att dessa siffror är sanna, det gör fortfarande inte IPRED till en bra lag.
Vad man dock ska komma ihåg är att förutom all den gratisreklam dessa butiker får för egen del så tillhör de också IPRED-förespråkarna och alla siffror på detta kommer från dem själva. Tills dessa siffror granskas och tolkas av någon kunnig utomstående så bör den här informationen tolkas som en partsinlaga och i ärlighetens namn så kan man inte ens då veta ifall diverse lobbyorganisationer gått in med stödköp för att snygga till statistiken en smula.
Vissa av dessa hävdar dessutom nu att de förmodligen kommer att kunna bli billigare när de säljer mer vilket är lite märkligt för det är inte den effekten som mindre konkurrens brukar få inom ett kapitalistiskt system.
Ifall konkurrensen från piratkopieringen minskar så kommer det nog knappast ha någon positiv inverkan på priser, utbud, kvalitet och tillgång på icke DRM-skadade alternativ då piratkopieringen är en av de få utmanarna till branchernas kartellbildningar.
DN DN AB DN IDG
Det kan mycket väl vara så att dessa siffror är sanna, det gör fortfarande inte IPRED till en bra lag.
Vad man dock ska komma ihåg är att förutom all den gratisreklam dessa butiker får för egen del så tillhör de också IPRED-förespråkarna och alla siffror på detta kommer från dem själva. Tills dessa siffror granskas och tolkas av någon kunnig utomstående så bör den här informationen tolkas som en partsinlaga och i ärlighetens namn så kan man inte ens då veta ifall diverse lobbyorganisationer gått in med stödköp för att snygga till statistiken en smula.
Vissa av dessa hävdar dessutom nu att de förmodligen kommer att kunna bli billigare när de säljer mer vilket är lite märkligt för det är inte den effekten som mindre konkurrens brukar få inom ett kapitalistiskt system.
Ifall konkurrensen från piratkopieringen minskar så kommer det nog knappast ha någon positiv inverkan på priser, utbud, kvalitet och tillgång på icke DRM-skadade alternativ då piratkopieringen är en av de få utmanarna till branchernas kartellbildningar.
DN DN AB DN IDG
Varför jag inte skulle vilja bli politiker
Skvallerjournalisten Niklas Svensson har på sin Politikerbloggen kommit med scoopet att Piratpartiets partiledare Rickard Falkvinge raggar på nätet. Detta genom att han sagts sig leta efter tjejer att sova hos i sin status på Facebook.
För folk som vet hur Facebook funkar så är det dessutom extra uppenbart hur felaktigt det är att dra sådana slutsatser. Visst, det kanske var ett taktiskt drag för att få mysiga sovplatser (och i så fall, so what?) men det kan lika gärna ha varit tex självironi, en kommentar till något som någon har sagt till honom eller vad som helst. Rickard Falkvinge är förvisso en offentlig person men han är också en privatperson, vilken vikt skulle du tycka att man skulle lägga på alla dumheter som du och dina vänner skriver på Facebook?
Det här är ett av skälen till att jag inte skulle vilja bli politiker. Ponera att du gör ett humoristiskt test på Facebook, tex vilken Batman-skurk man är. Nästa dag måste man sen förklara sig och dementera, "Jo, jag blev Twoface men jag är inte alls en velig dubbelnatur" eller "Bara för att jag blev The Joker så innebär inte det att jag inte tar politiken på allvar".
Jag säger inte att det inte kan finnas grund till att hålla ett öga på vad politiker håller på med utanför deras roll som politiker men då handlar det ju inte om sådana här oväsentligheter.
Det finns de som tycker att det är ironiskt att samma människor som är starka motståndare till att övervakas på Internet även lägger ut exempelvis bilder på sig själva på nätet. De som påstår det förstår verkligen inte vad det här handlar om. Det kan liknas vid skillnaden mellan frivillig sex och våldtäkt, bara för att man gärna har sex så innebär inte det att man inte har något emot att utsättas för en våldtäkt (förvisso även det ett koncept som vissa delar av samhället har svårt att greppa).
För folk som vet hur Facebook funkar så är det dessutom extra uppenbart hur felaktigt det är att dra sådana slutsatser. Visst, det kanske var ett taktiskt drag för att få mysiga sovplatser (och i så fall, so what?) men det kan lika gärna ha varit tex självironi, en kommentar till något som någon har sagt till honom eller vad som helst. Rickard Falkvinge är förvisso en offentlig person men han är också en privatperson, vilken vikt skulle du tycka att man skulle lägga på alla dumheter som du och dina vänner skriver på Facebook?
Det här är ett av skälen till att jag inte skulle vilja bli politiker. Ponera att du gör ett humoristiskt test på Facebook, tex vilken Batman-skurk man är. Nästa dag måste man sen förklara sig och dementera, "Jo, jag blev Twoface men jag är inte alls en velig dubbelnatur" eller "Bara för att jag blev The Joker så innebär inte det att jag inte tar politiken på allvar".
Jag säger inte att det inte kan finnas grund till att hålla ett öga på vad politiker håller på med utanför deras roll som politiker men då handlar det ju inte om sådana här oväsentligheter.
Det finns de som tycker att det är ironiskt att samma människor som är starka motståndare till att övervakas på Internet även lägger ut exempelvis bilder på sig själva på nätet. De som påstår det förstår verkligen inte vad det här handlar om. Det kan liknas vid skillnaden mellan frivillig sex och våldtäkt, bara för att man gärna har sex så innebär inte det att man inte har något emot att utsättas för en våldtäkt (förvisso även det ett koncept som vissa delar av samhället har svårt att greppa).
torsdag 9 april 2009
Samhällskroppens nervsystem
Internet, not only for porn
Frankrikes elit försöker införa regler för att stänga av folk från Internet ifall dessa begår brott mot upphovsrätten. Denna gång blev det avstyrt men de har inte givit upp och liknande saker har diskuterats i andra länder. Det finns länkar till artiklar om de franska försöken till detta längst ner.
Problemet med detta är att de antingen inte fattar vilken funktion Internet har i dagens samhälle eller så, vilket är en ännu mer skrämmande tanke, förstår de fullständigt vad det är de föreslår.
Internet är ingen leksak. Visst, det finns en massa leksaker på Internet men Internet börjar i land efter land allt mer anta rollen som samhällskroppens nervsystem. Förutom att man genom att stänga av någon från Internet försvårar dennes tillgång till viktiga samhällsfunktioner i takt med att myndigheter och företag flyttar ut allt mer av sina funktioner och service på nätet så hindrar man dessutom personen att få ta del av det samhällspolitiska samtalet som förs. Utan Internet hänvisas man i stort sett till den information som myndigheterna och de stora medieföretagen behagar dela med sig av eller av det som man hör folk i sin omgivning tala om utan att kunna kontrollera deras källor.
Att utestänga någon från Internet är i princip en intellektuell husarrest och munkavle. Det finns trots allt en anledning till att vi kritiserar censur och kontroll av nätet i diktaturer (samtidigt som vi allt mer inför sådant i de "fria demokratiska länderna").
Det är också talande att inte Internet-tillgång tillhör den riksnorm som försörjningsstödet beräknas efter vilket jag läst mig till på den eminenta Fattigbloggen, ska nog skriva mer om den en annan gång.
Upphovsrättslobbyn trycker naturligtvis på för sådana här lagar, de är antidemokratiska krafter som naturligtvis är förtjusta, inte bara över skrämseleffekten som sådana här förslag får, utan även på grund av att potentiella kritiker med statligt våld kan utestängas från debatten.
(Jag är naturligtvis medveten om att den här synen på Internet är starkt färgad av både min ålder och vilken del av världen jag bor i.)
AB DN DN IDG IDG SvD SsD
Frankrikes elit försöker införa regler för att stänga av folk från Internet ifall dessa begår brott mot upphovsrätten. Denna gång blev det avstyrt men de har inte givit upp och liknande saker har diskuterats i andra länder. Det finns länkar till artiklar om de franska försöken till detta längst ner.
Problemet med detta är att de antingen inte fattar vilken funktion Internet har i dagens samhälle eller så, vilket är en ännu mer skrämmande tanke, förstår de fullständigt vad det är de föreslår.
Internet är ingen leksak. Visst, det finns en massa leksaker på Internet men Internet börjar i land efter land allt mer anta rollen som samhällskroppens nervsystem. Förutom att man genom att stänga av någon från Internet försvårar dennes tillgång till viktiga samhällsfunktioner i takt med att myndigheter och företag flyttar ut allt mer av sina funktioner och service på nätet så hindrar man dessutom personen att få ta del av det samhällspolitiska samtalet som förs. Utan Internet hänvisas man i stort sett till den information som myndigheterna och de stora medieföretagen behagar dela med sig av eller av det som man hör folk i sin omgivning tala om utan att kunna kontrollera deras källor.
Att utestänga någon från Internet är i princip en intellektuell husarrest och munkavle. Det finns trots allt en anledning till att vi kritiserar censur och kontroll av nätet i diktaturer (samtidigt som vi allt mer inför sådant i de "fria demokratiska länderna").
Det är också talande att inte Internet-tillgång tillhör den riksnorm som försörjningsstödet beräknas efter vilket jag läst mig till på den eminenta Fattigbloggen, ska nog skriva mer om den en annan gång.
Upphovsrättslobbyn trycker naturligtvis på för sådana här lagar, de är antidemokratiska krafter som naturligtvis är förtjusta, inte bara över skrämseleffekten som sådana här förslag får, utan även på grund av att potentiella kritiker med statligt våld kan utestängas från debatten.
(Jag är naturligtvis medveten om att den här synen på Internet är starkt färgad av både min ålder och vilken del av världen jag bor i.)
AB DN DN IDG IDG SvD SsD
måndag 6 april 2009
Retroaktivitet, is in the air for you and me
Tja, nu verkar det som att APB har begått dataintrång för att anmäla en ägare av en ftp-server. Det är onödigt att dra hela historien då det går att läsa om den här och här.
Vem är förvånad?
Det finns väl två sätt som de kan klara sig ur det här. Det ena är att, som när de bröt mot PUL, de får retroaktiv rätt att begå dataintrång. Det andra sättet är att Warner Brothers köpepolis får ansvara för en eventuell utredning och kan lägga ner denna på samma sätt som när han la ner utredningen om data-attackerna som mediaindustrins torpeder utförde mot TPB.
Vem är förvånad?
Det finns väl två sätt som de kan klara sig ur det här. Det ena är att, som när de bröt mot PUL, de får retroaktiv rätt att begå dataintrång. Det andra sättet är att Warner Brothers köpepolis får ansvara för en eventuell utredning och kan lägga ner denna på samma sätt som när han la ner utredningen om data-attackerna som mediaindustrins torpeder utförde mot TPB.
lördag 4 april 2009
"I want copyright!" "You can't handle the copyright!"
Det finns ett självklart skäl till varför alla ansträngningar att förstärka och försvara upphovsrätten in absurdum och ad nauseam är dömda att misslyckas. Den går emot grunderna för människans natur och kultur. Människor samlar information, skapar information, kopierar information. En grundläggande faktor i hela mänsklighetens utveckling är att vi kopierar och utvecklar sånt som andra innan oss har skapat genom att kopiera och utveckla. Inget skapas ex nihilo.
Människan upptäckte att det gick att transportera saker genom att rulla den på stockar, man uppfann hjulet vilket ledde till att man kunde bygga kärror som sen blev tåg, cyklar, bilar, motorcyklar. Hjul blev kugghjul och hjullager. Mellan varje stort steg i utvecklingen sker ändlösa plagiat som sprider idéerna.
Den muntliga traditionen där folk lärde sig långa texter och historier utantill utvecklades till ett mer utbrett skrivande vilket i sin tu utvecklades med konsten att trycka böcker och nu har vi Internet där texter sprids blixtsnabbt över världen på ett sätt som gör det irrelevant att skilja på kopia och original.
Den afrikanska musiken fördes in i USA där den förvandlades till blues, jazz, rock, hip hop osv.
Det ironiska är att samma företag som slåss med näbbar och klor för att stärka upphovsrätten är företag som själva livnär sig på dessa drag hos människan. Det är knappast så att det bara finns ett bolag producerar deckare, ett annat som producerar krigsfilm och ett enda som ger ut rockmusik.
De allt hårdare försöken att begränsa vår tillgång till kultur lär oss bara precis motsatsen till vad de vill lära oss. När de musikfiler och skivor som folk köper inte kan användas så som köparna vill använda dem så lär det folk att det är enklare att ladda ner musiken via torrentsidor. När spel har för mycket spärrar i sina originalutgåvor för att hindra piratkopiering så lär det folk att det är lättare att ladda ner spelen piratkopierade och slippa alla skydden som trasslar till det för de betalande användarna. När skivbolagen plötsligt bestämmer sig för att avlägsna musikvideos från Youtube eller begränsa vilka länder som får titta på dessa så kommer många inte att sluta titta på dem, de lär sig bara att enda sättet att vara säkra på att kunna se dessa är att ha dem på sin egen hårddisk.
På samma sätt så handlar ofta inte de mängder av musik och film som folk laddar ner om att de skulle ha köpt dessa under andra omständigheter. Det handlar inte bara om gratis, det handlar om tillgänglighet och kontroll. Om folk kunde vara absolut säkra på att filmerna skulle finnas tillgängliga den dag de ville se dem så skulle de säkert inte känna samma behov av att säkra tillgången till dessa. För mig är hela tanken på att böcker, filmer, musik osv kan vara out of print fullständigt motbjudande. Folk börjar dessutom i allt större utsträckning se ett annat sammanhang. De företag som försöker väcka folks sympati genom att hävda att deras verksamhet är hotad av fildelningen använder sig sen av de pengar de faktiskt får in till att försämra lagstiftningen. De säger med sina handlingar i princip "Ge oss era pengar så att vi kan förstöra för er". Detta börjar få allt fler att tala om bojkott av deras varor.
Utöver att upphovsrätten används för att kontrollera vilken kultur folk ska kunna konsumera och utöver att den förhindrar nytolkningar som när Thorsten Flinck inte kan sätta upp en pjäs baserad på en 100 år gammal bok 65 år efter författarens död så används den också för att undanhålla information från allmänheten som scientologernas skrifter eller som när Ulf Lundell tvingade redaktörerna för Fittstim att ta bort hans brev ur sin bok. Detta handlar inte om att få lön för sin möda. Det handlar om att undanhålla obekväm information från samhällsdebatten.
Utöver problemen med kulturell upphovsrätt så har vi dessutom alla dessa patent med allt vad det innebär av mänskligt lidande och förhindrad utveckling.
Jag förstår poängen med att ha en upphovsrätt men den kan inte se ut som den gör idag. Det går dessutom inte att med repressiva metoder hindra spridningen av kultur. Folk har riskerat sina liv för att bevara och sprida skrifter och musik under diktaturer, det går helt enkelt inte att skruva åt tumskruvarna så hårt att de slutar med det beteendet. Det här är dessutom ungefär samma sak som Kungliga Biblioteket sysslar med, bara decentraliserat. Det är dessutom ett beteende som hyllas som hjältemod i vår kultur, utöver alla verkliga exempel på detta så hyllas dessutom den typen av beteende i böcker och filmer som Fahrenheit 451, V for Vendetta, Terminal City Ricochet osv. Eftersom det inte går att stoppa och kontrollera spridandet av kultur så är det här ännu ett evighetskrig som det går att motivera vansinniga lagar med, lite som War on Drugs och War on Terror. Det mest effektiva med det här kriget är dock att så stora delar av befolkningen är "skyldiga" i viss mån att det utgör ett sätt att kontrollera befolkningen. I princip alla har någon copyright-skyddad fil på sin dator som de inte har betalat för, till och med upphovsrättslobbyn begår ju upphovsrättsbrott, APB har lagt upp både tidningsartiklar och radioinslag på sin sida utan att fråga om lov.
Jag ser helst att det finns någon form av upphovsrätt men om jag måste välja på att som idag ha en skenande upphovsrätt som i sig självt skadar samhället och som dessutom kräver allt mer repressiva lagar och metoder för att upprätthållas eller att inte ha någon upphovsrätt alls så väljer jag hellre det senare. Jag tror dock att vi en dag kommer att kunna finna en medelväg i detta men det enda upphovsrätten av idag lär oss är att inte respektera den.
Här finns en intressant artikel
Några länkar för att synas DN . . .
Människan upptäckte att det gick att transportera saker genom att rulla den på stockar, man uppfann hjulet vilket ledde till att man kunde bygga kärror som sen blev tåg, cyklar, bilar, motorcyklar. Hjul blev kugghjul och hjullager. Mellan varje stort steg i utvecklingen sker ändlösa plagiat som sprider idéerna.
Den muntliga traditionen där folk lärde sig långa texter och historier utantill utvecklades till ett mer utbrett skrivande vilket i sin tu utvecklades med konsten att trycka böcker och nu har vi Internet där texter sprids blixtsnabbt över världen på ett sätt som gör det irrelevant att skilja på kopia och original.
Den afrikanska musiken fördes in i USA där den förvandlades till blues, jazz, rock, hip hop osv.
Det ironiska är att samma företag som slåss med näbbar och klor för att stärka upphovsrätten är företag som själva livnär sig på dessa drag hos människan. Det är knappast så att det bara finns ett bolag producerar deckare, ett annat som producerar krigsfilm och ett enda som ger ut rockmusik.
De allt hårdare försöken att begränsa vår tillgång till kultur lär oss bara precis motsatsen till vad de vill lära oss. När de musikfiler och skivor som folk köper inte kan användas så som köparna vill använda dem så lär det folk att det är enklare att ladda ner musiken via torrentsidor. När spel har för mycket spärrar i sina originalutgåvor för att hindra piratkopiering så lär det folk att det är lättare att ladda ner spelen piratkopierade och slippa alla skydden som trasslar till det för de betalande användarna. När skivbolagen plötsligt bestämmer sig för att avlägsna musikvideos från Youtube eller begränsa vilka länder som får titta på dessa så kommer många inte att sluta titta på dem, de lär sig bara att enda sättet att vara säkra på att kunna se dessa är att ha dem på sin egen hårddisk.
På samma sätt så handlar ofta inte de mängder av musik och film som folk laddar ner om att de skulle ha köpt dessa under andra omständigheter. Det handlar inte bara om gratis, det handlar om tillgänglighet och kontroll. Om folk kunde vara absolut säkra på att filmerna skulle finnas tillgängliga den dag de ville se dem så skulle de säkert inte känna samma behov av att säkra tillgången till dessa. För mig är hela tanken på att böcker, filmer, musik osv kan vara out of print fullständigt motbjudande. Folk börjar dessutom i allt större utsträckning se ett annat sammanhang. De företag som försöker väcka folks sympati genom att hävda att deras verksamhet är hotad av fildelningen använder sig sen av de pengar de faktiskt får in till att försämra lagstiftningen. De säger med sina handlingar i princip "Ge oss era pengar så att vi kan förstöra för er". Detta börjar få allt fler att tala om bojkott av deras varor.
Utöver att upphovsrätten används för att kontrollera vilken kultur folk ska kunna konsumera och utöver att den förhindrar nytolkningar som när Thorsten Flinck inte kan sätta upp en pjäs baserad på en 100 år gammal bok 65 år efter författarens död så används den också för att undanhålla information från allmänheten som scientologernas skrifter eller som när Ulf Lundell tvingade redaktörerna för Fittstim att ta bort hans brev ur sin bok. Detta handlar inte om att få lön för sin möda. Det handlar om att undanhålla obekväm information från samhällsdebatten.
Utöver problemen med kulturell upphovsrätt så har vi dessutom alla dessa patent med allt vad det innebär av mänskligt lidande och förhindrad utveckling.
Jag förstår poängen med att ha en upphovsrätt men den kan inte se ut som den gör idag. Det går dessutom inte att med repressiva metoder hindra spridningen av kultur. Folk har riskerat sina liv för att bevara och sprida skrifter och musik under diktaturer, det går helt enkelt inte att skruva åt tumskruvarna så hårt att de slutar med det beteendet. Det här är dessutom ungefär samma sak som Kungliga Biblioteket sysslar med, bara decentraliserat. Det är dessutom ett beteende som hyllas som hjältemod i vår kultur, utöver alla verkliga exempel på detta så hyllas dessutom den typen av beteende i böcker och filmer som Fahrenheit 451, V for Vendetta, Terminal City Ricochet osv. Eftersom det inte går att stoppa och kontrollera spridandet av kultur så är det här ännu ett evighetskrig som det går att motivera vansinniga lagar med, lite som War on Drugs och War on Terror. Det mest effektiva med det här kriget är dock att så stora delar av befolkningen är "skyldiga" i viss mån att det utgör ett sätt att kontrollera befolkningen. I princip alla har någon copyright-skyddad fil på sin dator som de inte har betalat för, till och med upphovsrättslobbyn begår ju upphovsrättsbrott, APB har lagt upp både tidningsartiklar och radioinslag på sin sida utan att fråga om lov.
Jag ser helst att det finns någon form av upphovsrätt men om jag måste välja på att som idag ha en skenande upphovsrätt som i sig självt skadar samhället och som dessutom kräver allt mer repressiva lagar och metoder för att upprätthållas eller att inte ha någon upphovsrätt alls så väljer jag hellre det senare. Jag tror dock att vi en dag kommer att kunna finna en medelväg i detta men det enda upphovsrätten av idag lär oss är att inte respektera den.
Här finns en intressant artikel
Några länkar för att synas DN . . .
torsdag 2 april 2009
Författare att undvika
Först ut med att använda sig av IPRED för att skaffa sig ett rejält lager badvill är lite förvånande ett gäng författare. Svenska Förläggareföreningen kände väl att det var orättvist att bara film- och musik-maffian skulle få göra bort sig ordentligt och sticker ut hakan ordentligt eller... vad de egentligen sticker ut är sina författares hakor. Vem bryr sig i allmänhet om vilket förlag som gett ut boken, det intressanta är vem som skrivit den.
Så, de författare som då i samråd med förlagen ligger bakom den är anmälan är Leif GW Persson, Jan Guillou, Håkan Nesser, Henning Mankell, Catharina Ingelman-Sundberg, Karin Wahlberg, Åsa Larsson, PO Enquist, Torbjörn Flygt, Ernst Brunner, Mia Törnblom, Andreas Roman, Katerina Janouch, Stieg Larssons dödsbo och Jens Lapidus.
Det ska tydligen vara fler, någon som har hela listan?
Som tur var är det inte många av dessa som jag är sugen på att läsa. Synd på PO Enquist, han verkar annars intressant, Stieg Larsson kan väl knappast lastas för vad hans giriga dödsbo tar sig för och jag har tillräckligt med vänner som har hans böcker (och tjatar på mig att läsa honom) för att detta dödsbo inte ska få en spänn av mig. Är Andreas Roman bra, tja, nu minskar mitt intresse att ta reda på det. Det var länge sedan jag skulle kunnat bortse från vilken gubbjävel Guillou har blivit för att kunna vara intresserad av hans skönlitteratur och nu ska jag undvika att ge hans krönikor besöksstatistik också. Intressant om den stackars svältande författaren här.
Liza Marklund verkar tydligen inte inblandad den här gången men hon kanske kände att hon gjort bort sig tillräckligt i den här frågan och en annan författare som uttalat sig dubbelmoraliskt om fildelning är Carina Rydberg. Den länken är riktigt kul läsning.
DN, SvD, AB
Så, de författare som då i samråd med förlagen ligger bakom den är anmälan är Leif GW Persson, Jan Guillou, Håkan Nesser, Henning Mankell, Catharina Ingelman-Sundberg, Karin Wahlberg, Åsa Larsson, PO Enquist, Torbjörn Flygt, Ernst Brunner, Mia Törnblom, Andreas Roman, Katerina Janouch, Stieg Larssons dödsbo och Jens Lapidus.
Det ska tydligen vara fler, någon som har hela listan?
Som tur var är det inte många av dessa som jag är sugen på att läsa. Synd på PO Enquist, han verkar annars intressant, Stieg Larsson kan väl knappast lastas för vad hans giriga dödsbo tar sig för och jag har tillräckligt med vänner som har hans böcker (och tjatar på mig att läsa honom) för att detta dödsbo inte ska få en spänn av mig. Är Andreas Roman bra, tja, nu minskar mitt intresse att ta reda på det. Det var länge sedan jag skulle kunnat bortse från vilken gubbjävel Guillou har blivit för att kunna vara intresserad av hans skönlitteratur och nu ska jag undvika att ge hans krönikor besöksstatistik också. Intressant om den stackars svältande författaren här.
Liza Marklund verkar tydligen inte inblandad den här gången men hon kanske kände att hon gjort bort sig tillräckligt i den här frågan och en annan författare som uttalat sig dubbelmoraliskt om fildelning är Carina Rydberg. Den länken är riktigt kul läsning.
DN, SvD, AB
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Inlägg
