söndag 22 november 2009

Det finns faktiskt en anledning till LAS

I ett perfekt samhälle med perfekta människor så skulle inte LAS behövas. Ser du bara perfekta människor omkring dig? Har du eller någon du känner råkat ut för en chef som varit småsint eller orättvis? Vill du ge denne möjligheten att säga "Jaha, du har synpunkter på säkerheten på företaget? Vet du vad, jag upplever att vi just börjar få lite arbetsbrist här." eller "Oj, jag såg på din Facebook att du blivit på smällen och på tal om tillökning, ökningen av uppdrag var visst inte så hög som väntat denna vecka så...".

LAS är redan rejält uppluckrad och facken är inte speciellt starka nu men är det ett skäl till att helt skjuta detta i sank? LAS är ingen ultimat lösning men den finns helt enkelt där av en anledning nämligen att det finns folk som kommer att missbruka sin makt och om vi ska vara ärliga, som inte ens kommer att uppleva att de missbrukar sin makt när de gör det, åtminstone inte om de inte har en lag som säger att de inte få bära sig åt hur som helst. Näringslivet styrs inte av moral, den styrs av vinstmaximering och ofta en kortsiktig sådan. Vi har en hög arbetslöshet just nu, denna får inte bli mer av ett vapen i händerna på arbetsgivarna än vad den redan är.

Arbetsgivarna har redan nu möjligheten att undanta folk från turordningsregler och att trixa mycket för att kunna behålla den personal den vill behålla men som det är nu kan åtminstone inte arbetsgivaren plötsligt bestämma sig för att byta ut alla fackligt aktiva på företaget.

Den senaste modeflugan bland de borgliga partierna är att skylla arbetslösheten bland ungdomar och invandrare på LAS, något som är en bluff enligt TCO och dem borde kanske Folkpartiet lyssna på för tjänstemännen tillhör Folkpartiets väljarbas. Det klingar också lite falskt när personer och partier som annars inte brukar vara så bekymrade om hur deras beslut påverkar de svaga nu plötsligt säger sig vilja värna om dem och av den anledningen känner sig tvingade att genomföra en politik som de har kämpat för i åratal utan att någonsin nämna de svaga.

Scaber Nestor Ett hjärta rött Peter Andersson Mitt i steget Piprök

SvD SR SvD Ex SvD DN

Inga kommentarer: