fredag 25 september 2009

Antiröknings-talibaner borde skaffa sig ett eget liv

Alltså, hur tänker folk när de vill förbjuda mig att röka i min lägenhet?

OK, om vi ska ha omröstning om ifall jag ska få röka hemma hos mig så tycker jag att jag ska få vara med och rösta om saker i de människornas liv. De ska inte få ha för färgglada väggar i sovrummet då det kan göra det svårare att somna, jag tänker lägga mig i hur ofta de städar, vad de äter och vad de de läser för böcker och tidningar. "Den där boken är så korkad så den får du inte läsa inomhus."

Missförstå mig inte, rökning är egentligen skit och jag hoppas att jag kommer att lyckas sluta men då ska jag lyckas för att jag vill det, inte för att klåfingriga personer vill lägga sig sådant som de inte har med att göra.

söndag 20 september 2009

Göran Hägglund och verklighetens folk, statistikens diktatur och inskränkthetens dygd

Jag vet att jag är lite efter med den här men jag såg den en dag sent och sen har jag varit upptagen med umgänge men till mitt försvar ska sägas att vi mest har diskuterat "konstigheter" som de overkliga människor som vi är. Därför skrivs det här i fullständig medvetenhet av att den inte kommer bli läst av så många men det här är något som jag måste få ur mig.

Det gäller alltså Göran Hägglund och hans senaste uttalanden om verklighetens folk, en term som han har snott av Ny Demokrati. Jag hade glömt att Ny Demokrati använt begreppet tidigare men Internet glömmer aldrig korkade uttalanden. Korkade uttalanden är lite som de där nakenbilderna som någon tror att de har försvunnit när de fick dem raderade dagen efter att de hamnade på Internet. Han talar dessutom om det sunda förnuftet, ett annat begrepp ofta använt av Ny Demokrati, snart återkommer väl även de där galoscherna med drag under.

För att summera hans uttalande kort så går det i princip ut på att man kan dela upp Sveriges befolkning i två grupper. Dels den stora majoriteten, verklighetens folk, de som inte har tid med konstigheter utan helt enkelt bara bekymrar sig om saker som arbetsliv, familjeliv och hushållsbudgeten och så den radikala samhällseliten/kulturvänstern som ägnar sin tid åt att håna majoriteten genom att ifrågasätta den och diskutera konstigheter.


Vad Göran Hägglund visar att han ser på idéer och tänkande så som resten av alliansen ser på ekonomi. Var och en ska bara tänka på sig själva och inte bry sig om hur någon annan har det. Folk ska inte störas med politiska visioner och de ska helst inte heller ha tid med det när de kämpar i sitt anletes svett. I sverigedemokratisk anda försöker han spela på folks behov av att passa in och se sig själva som tillhörande en vanlig majoritet.

Det här är en återgång till tänkandet som gjorde att på grund av att majoriteten av befolkningen var högerhänt så försökte man korrigera de vänsterhänta genom att binda deras vänsterhand bakom deras rygg i skolan. Att ifrågasätta något sådan borde väl vara ett förhatligt sätt att förlöjliga de högerhäntas sätt att leva. Verklighetens folk har inte tid med sådana konstigheter som att försöka se på detta ur de vänsterhäntas perspektiv, de är ju högerhänta. Det är en slags statistikens diktatur där man i varje enskild fråga omedvetet uppfattar vad som är "normalt" och sen skapar en slags illusorisk majoritet ur detta utan att inse att man på individnivå kommer att kunna hitta väldigt få som är helt "normala". Förtrycket mot högerhänta har väl i princip upphört men fortrycket mot andra kvarstår och så kommer det förbli ifall ingen ska få ifrågasätta det. Medelsvensson ska inte ha bry sin lilla hjärna med sånt och de som har tid och ork till det ska inte få göra det för då stör man medelsvensson och fjärmar sig från folket.

Ett kultur där pluralism och att försöka förstå varandra trots våra olika livssituationer är en lyx och ifrågasättandet av förtryck anses som konstigheter är en fattig kultur och kanske är det det som det handlar om. Tänkande ifrågasättande människor är inte någon bra väljarbas för Kristdemokraterna och därför försöker han som regeringen i Orwells 1984, begränsa folks möjligheter att tänka.

Vi diskuterar, till skillnad från vad Göran Hägglund tycker är normalt, gärna sådana här saker "kring köksbordet". Jag tycker att det är intellektuellt stimulerande att få saker jag inte tidigare reflekterat över ifrågasatta. Jag är väl helt enkelt kulturelit, vilket förvisso känns rätt OK.

Det talades ibland om hur Göran Persson radikalt lyckades minska hur många som fick tilltalsnamnet Göran. Jag kan tänka mig att Hägglund försöker få den trenden att hålla i sig genom att framstå som en sverigedemokrat fast med skickligare talskrivare och utan rasismen.

Här hittade jag en rolig sågning av förra gången Hägglund använde uttrycket "verklighetens folk" och Loke har skrivit en fantastiskt intressant text om att det handlar om demokrati versus postdemokrati, läs den då den även förklarar så mycket annat som händer just nu. Badlands Hyena skriver roligt om det här.

söndag 13 september 2009

Medelklassbakgrund, so what!? Om att förstå den autonoma vänstern.

Aftonbladet skriver idag om den militanta autonoma vänstern i allmänhet och om de tre personerna som attackerade Sverigedemokraternas presstalesman med sambo.

Så att vi har det avklarat och så att jag sen slipper tjafs om det, jag stöder inte deras metoder. Jag kan tänka mig att det samhälle som jag vill ha och det samhälle som de personerna vill ha inte nödvändigtvis skiljer sig så mycket åt men jag tror inte att man kan låta målet och metoderna som används för att nå dit skilja sig så mycket från varandra. Om man vill ha ett rättvist och fritt samhälle så går det bara att nå dit på ett sätt, genom att få folket med sig. Man kan argumentera för att folket är uppgivet, lurat, omedvetet, korrumperat eller liknande men i så fall får man försöka ändra på det. Det är inget som kommer bli enkelt, det är inte säkert att det ens kommer att vara möjligt, det är dock tyvärr det enda sättet. Man måste helt enkelt föregå med gott exempel. (Jag kan dock tänka mig att vissa gatuaktivister skulle säga att jag lurar mig själv när jag sitter här och bloggar samtidigt som det pågår ett krig utanför min dörr.)

Det finns dock en stor skillnad i olika situationer och det som är rätt i den ena situationen är inte nödvändigtvis rätt i den andra. Det är en sak att försvara invandrarförläggningar, moskéer, synagogor (den som har fått för sig att den autonoma vänstern är antisemitisk har verkligen ingen koll), Pride osv och en helt annan sak att fysiskt attackera företrädare för ett demokratiskt parti även om det är ett fullständigt vidrigt parti.


När vissa bloggare, debattörer och journalister skriver om det här så har de dock en tendens att fokusera på fel saker.

I det här och i många andra fall så attackeras personerna för att komma ur medelklassmiljö. Det är som att säga att bara folk som drabbats av krig får kämpa för fred och att inga människor skulle få kämpa mot djurplågeri. Förutom solidariteten så är det dessutom så att man, även om man kommer ur en medelklassmiljö, kan anse att ett rättvist samhälle är ett som man kommer att trivas bättre i. Man vänder ju sig faktiskt just emot det här med att ställa olika grupper mot varandra. När man kämpar för andra grupper måste man ju dock vara lyhörd och ödmjuk, det kan ju bli väldigt fel som under den senaste reclaimen i Malmö.

Det här för oss vidare till en annan sak som de här grupperna ofta attackeras för, att egentligen inte vara intresserade av politik. Det är en åsikt som oftast framställs av tyckare utan koll, inte så ofta av journalister och andra som gjort lite research. Det är ren bullshit! Visst, enskilda medlemmar kan ha olika skäl för att engagera sig men tittar man på de flesta medlemmarna så är de politiskt engagerade som få. Man kan argumentera om hur taktiska de är, om man tycker att de har rätt eller fel i sina åsikter, men nog är de engagerade. All politik är faktiskt inte parlamentarisk.


Varför blir då de här grupperna extremare nu? Jag tror att det i mångt och mycket beror på det övriga politiska klimatet i Sverige just nu. Det är inte bara det faktum att folk har fått det svårare, att motsättningarna och klyftorna ökar. jag tror dessutom att det beror på ekonomismen och bristen på visioner hos de etablerade partierna. När den parlamentariska politiken inte längre framställs som att vilja något utan mer framställs som en underdisciplin till nationalekonomin där det av rent tekniska/vetenskapliga skäl inte finns något utrymme för stora skillnader i åsikter så kommer många med starka åsikter reagera på två sätt, antingen genom apati och uppgivenhet eller genom att ta till andra metoder då det inte längre finns någon plats för åsikter som ens närmar sig deras inom den parlamentariska demokratin. Deras metoder används som slagträ mot den parlamentariska vänstern men det är bargarna genom sin hegemoni som är ansvarig för utvecklingen.


Jag har inte järnkoll på alla de saker som omnämns i den artikeln som jag utgår ifrån men jag har ett par synpunkter. Den korkade rubriksättaren som kallar dem för "Extremisternas torpeder". Om jag vore journalist så skulle jag nog slita mitt hår över rubriksättare som förvanskade mitt arbete. Det är ungefär som när poliserna letar efter den som är ansvarig för en anarkistisk demonstration. Det är inte så det funkar. Ska man förstå en rörelse utan formella hierarkiska strukturer så kan man inte utgå från ett hierarkiskt synsätt.

Eftersom man diskuterar de autonoma organisationerna ur ett våldsperspektiv så kanske man skulle varit mer utförlig i beskrivningen av de olika grupperna eftersom de faktiskt har olika arbetsmetoder och syn på våld.

AFA Dokumentation (AFA Doku eller AFA research som den också kallas) är mycket mer än en underrättelsetjänst, de ägnar sig åt grävande journalistiskt arbete och vänder sig även utanför det egna nätverket med sin dokumentation. Det var ett tag sedan jag läste något som jag vet kommer från den delen av AFA, jag vet inte om det beror på att de inte är så aktiva eller om deras arbete har blivit diffusare att urskilja ur resten av AFAs verksamhet.

fredag 11 september 2009

Bluff-fakturor fast inte från riktiga Ifpi denna gång

Någon har tydligen skickat ut bluff-fakturor där företag krävs på pengar för att ha hanterat upphovsrättsskyddat material på ett felaktigt sätt. Man ska kunna se att det är falska fakturor genom att de är dåligt skrivna.

På sätt och vis är de här bluff-fakturorna bättre än de riktiga som Ifpi använder sig av i många länder och kanske snart även här. De har gett sig på företag istället för privatpersoner och lika lite av pengarna kommer artister tillhanda men pengar som betalas in på bluff-fakturorna används åtminstone inte för att lobba för sämre lagstiftning.