Jag vet att jag är lite efter med den här men jag såg den en dag sent och sen har jag varit upptagen med umgänge men till mitt försvar ska sägas att vi mest har diskuterat "konstigheter" som de overkliga människor som vi är. Därför skrivs det här i fullständig medvetenhet av att den inte kommer bli läst av så många men det här är något som jag måste få ur mig.
Det gäller alltså Göran Hägglund och hans senaste uttalanden om verklighetens folk, en term som han har snott av Ny Demokrati. Jag hade glömt att Ny Demokrati använt begreppet tidigare men Internet glömmer aldrig korkade uttalanden. Korkade uttalanden är lite som de där nakenbilderna som någon tror att de har försvunnit när de fick dem raderade dagen efter att de hamnade på Internet. Han talar dessutom om det sunda förnuftet, ett annat begrepp ofta använt av Ny Demokrati, snart återkommer väl även de där galoscherna med drag under.
För att summera hans uttalande kort så går det i princip ut på att man kan dela upp Sveriges befolkning i två grupper. Dels den stora majoriteten, verklighetens folk, de som inte har tid med konstigheter utan helt enkelt bara bekymrar sig om saker som arbetsliv, familjeliv och hushållsbudgeten och så den radikala samhällseliten/kulturvänstern som ägnar sin tid åt att håna majoriteten genom att ifrågasätta den och diskutera konstigheter.
Vad Göran Hägglund visar att han ser på idéer och tänkande så som resten av alliansen ser på ekonomi. Var och en ska bara tänka på sig själva och inte bry sig om hur någon annan har det. Folk ska inte störas med politiska visioner och de ska helst inte heller ha tid med det när de kämpar i sitt anletes svett. I sverigedemokratisk anda försöker han spela på folks behov av att passa in och se sig själva som tillhörande en vanlig majoritet.
Det här är en återgång till tänkandet som gjorde att på grund av att majoriteten av befolkningen var högerhänt så försökte man korrigera de vänsterhänta genom att binda deras vänsterhand bakom deras rygg i skolan. Att ifrågasätta något sådan borde väl vara ett förhatligt sätt att förlöjliga de högerhäntas sätt att leva. Verklighetens folk har inte tid med sådana konstigheter som att försöka se på detta ur de vänsterhäntas perspektiv, de är ju högerhänta. Det är en slags statistikens diktatur där man i varje enskild fråga omedvetet uppfattar vad som är "normalt" och sen skapar en slags illusorisk majoritet ur detta utan att inse att man på individnivå kommer att kunna hitta väldigt få som är helt "normala". Förtrycket mot högerhänta har väl i princip upphört men fortrycket mot andra kvarstår och så kommer det förbli ifall ingen ska få ifrågasätta det. Medelsvensson ska inte ha bry sin lilla hjärna med sånt och de som har tid och ork till det ska inte få göra det för då stör man medelsvensson och fjärmar sig från folket.
Ett kultur där pluralism och att försöka förstå varandra trots våra olika livssituationer är en lyx och ifrågasättandet av förtryck anses som konstigheter är en fattig kultur och kanske är det det som det handlar om. Tänkande ifrågasättande människor är inte någon bra väljarbas för Kristdemokraterna och därför försöker han som regeringen i Orwells 1984, begränsa folks möjligheter att tänka.
Vi diskuterar, till skillnad från vad Göran Hägglund tycker är normalt, gärna sådana här saker "kring köksbordet". Jag tycker att det är intellektuellt stimulerande att få saker jag inte tidigare reflekterat över ifrågasatta. Jag är väl helt enkelt kulturelit, vilket förvisso känns rätt OK.
Det talades ibland om hur Göran Persson radikalt lyckades minska hur många som fick tilltalsnamnet Göran. Jag kan tänka mig att Hägglund försöker få den trenden att hålla i sig genom att framstå som en sverigedemokrat fast med skickligare talskrivare och utan rasismen.
Här hittade jag en rolig sågning av förra gången Hägglund använde uttrycket "verklighetens folk" och Loke har skrivit en fantastiskt intressant text om att det handlar om demokrati versus postdemokrati, läs den då den även förklarar så mycket annat som händer just nu. Badlands Hyena skriver roligt om det här.
söndag 20 september 2009
Göran Hägglund och verklighetens folk, statistikens diktatur och inskränkthetens dygd
Etiketter:
Göran Hägglund,
kulturelit,
overklighetens folk,
pluralism,
verklighetens folk
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar