tisdag 17 november 2009

Centerpartiets vilda äventyr i glashuset

Centerpartiet har ju kläckt ur sig skriften Varning för röd gubbe. De kör en smutskastningskampanj mot Vänsterpartiet för att försöka dölja sin egen brist på politik. Det enda man hör från Centern nu för tiden är utfall mot tryggheten, saker som miljö och integritet har de knappast någon trovärdighet kvar när de diskuterar och glesbygden har jag inte hört så mycket om men jag får erkänna att det inte är någon fråga jag har intresserat mig för.

De har dock fått roande mothugg i DN, mer väntat på kultursidorna men faktiskt mer oväntat även här.

Vänsterpartiet av idag är svåra att demonisera, de är ju i princip vad Socialdemokraterna slutade att vara när de började jaga mittenväljare fast med moderna frågor och utan den korruption som S började visa upp när de kunde vinna val på val utan att anstränga sig. Visst, man kan försöka peka på AFA och säga att titta på de där, de är ju också vänster. Det är ju dock inget som fastnar så bra eftersom V faktiskt inte går omkring med röjarluvor på sig.

Eftersom V är ett demokratiskt socialistiskt parti så har de lånat Lars Leijonborgs ganska slitna och och illa fungerande tidsmaskin för att bevisa att V är antikrist. Eftersom denna tidsmaskin dock saknar panoramafönster (vilket man märkte redan på Leijonborgs tidsreseskildringar) så missade de, i sitt kartläggande av vänsterns tendens att frottera sig med kommunistdiktaturer, det faktum att deras eget parti var mer eller mindre nazister.

Antingen så är inte Centern riktigt lika populära i pressen som andra högertidsreseresenärer innan dem har varit eller så var det kanske lite väl magstarkt denna gången. Centern är ju faktiskt ett av de partier i Sverige som främst skulle kunna tänkas försöka glömma vad som hände kvällen innan men nej då, de har helt förträngt vad de själva sa och vem de hade sex med och drar likt sällskapets kamikazepiloter upp sin digitalkamera med festbilderna i ett större sällskap utan att ha tittat igenom dem först.

Jag efterlyser en större ärlighet när det handlar om Sveriges politiska historia. Vänsterns misstag har stötts och blötts i det oändliga och vänstern har lärt sig mycket av det men det finns säkert mer att lära där. Låt oss nu även lägga de andra partierna på psykoterapisoffan för att gå igenom deras förträngda barndomsminnen, det kan aldrig vara nyttigt att släpa runt på sånt. Jag har varit inne på det här nyligen: Varför högern aldrig lär sig.

Låt oss sen gå vidare och faktiskt diskutera dagens politik och inte minst något som saknats länge i debatten, visionerna för framtiden och hur partierna vill nå dit.

Några andra bloggar som har tagit upp det här bra: Jonas Sjöstedt, Lasses blogg, Yttrandefrihet FTW, Politik och poesi

Inga kommentarer: