söndag 15 november 2009

Svensk eller osvensk

Herman Lindqvist är ute och cyklar i en krönika i Aftonbladet. Krönikan går i princip ut på att förlöjliga motviljan mot nationalism.

Det viktiga är ju trots allt inte att vara varken svensk eller osvensk, det viktiga är att vara sig själv, att ta de saker som man tycker är bra med det svenska samhället men detta utan att känna att man måste propagera för de dåliga sakerna med det. Att inte se se en person född i Sverige som automatiskt lite bättre än någon som inte är född här. Det viktiga är väl att ha distans till sig själv och till det samhälle man kommer ifrån, att åtminstone försöka se saker ur fler perspektiv än sitt eget, att kunna välja att dricka rom och äta pizza för att man gillar det istället för att känna sig tvungen att dricka brännvin och äta surströmming bara för att det är känns mer svenskt. Till skillnad från Herman Lindqvist ser jag det som något positivt att inte intressera sig för det svenska fotbollslandslaget ifall man tycker att de spelar ointressant fotboll eller något motsvarande då för någon som inte intresserar sig för någon typ av sport.

Det är inte att vara självförnekande, det är att vägra reducera sin personlighet till en nationalitet.

Det finns dessutom inga totalt homogena samhällen, man kan se saker som är vanliga i det svenska samhället men alla försök att definiera vad som är ursvenskt är bara artificiella konstruktioner som inte tjänar något till annat än om man av politiska syften försöker ena landet mot "de andra".

Jag kan mycket väl ha mer gemensamt med någon som liknar mig från ett annat land än vad jag har med många svenskar, på samma sätt så har en svensk nazist ironiskt nog mer gemensamt med en amerikansk, fransk, brittisk eller tysk nazist än den har med de flesta svenskar.

De samhällen som han jämför med har dessutom i större utsträckning varit inblandade i nationalistiskt färgade erövringskrig i modern tid men som historiker så kanske han bekymrar sig för framtida historiker, ett svenskt erövringskrig skulle ju ge dem något mer spännande att berätta om från vår tid då historia så ofta handlar om krig och ledare. Ett av de exemplen han främst pekar ut som ett gott exempel på nationalism är Frankrike, ett land där ledning har gjort försök att med lagstiftning begränsa det fria ordet bara för att framhäva det franska språket.

"så härligt osvensk" är dessutom inget vänsteruttryck vad Herman Lindqvist än hävdar, det är väl mer ett uttryck som användes mycket av folk som ville känna sig mer ekonomiskt förnäma och som i nästa mening beklagar sig över höga svenska skatter och att man inte automatiskt betraktades som en bättre människa för att man var rik i Sverige, något som de sen skyllde på jante. Med andra ord långt från vänster. Motsvarande vänster skulle väl vara att tala om att "anta ett internationellt solidariskt perspektiv" eller liknande.

Dok bör man till Hermans försvar även läsa den här krönikan av honom som ganska mycket utmanar hans senare krönika.

Inga kommentarer: