Piratpartiet som socialistisk strategi

Det finns folk som ifrågasätter hur någon som kallar sig för socialist kan rösta på ett parti som inte har en marxistisk klassanalys av samhället. Vissa av dessa kommer nu bli irriterade på mig.

Det finns inte bara ett problem i världen, det finns många. Dessa problem kan inte graderas i en prioriteringsordning som sen slaviskt ska betas av ett problem i taget. Att en person kämpar mot lönedumpningar på arbetsmarknaden innebär inte att personen inte bryr sig om Palestina, att en person kämpar för samkönade äktenskap innebär inte att alla de som kämpar mot utsugningen av tredje världen borde tillfälligt lämna den kampen för att ansluta sig till RFSL och först när den kampen är över och alla HBT-människor lever lyckliga i alla sina dagar återgå till att se på orättvisorna mellan nord och syd. Det innebär heller inte det motsatta eller att man inte ska kämpa mot rasismen i Sverige därför att det är ett problem att det inte anses lönsamt att utveckla vaccin mot malaria. Att frågor som jämställdhet inte kan vänta på att kampen mot klassamhället är över är en gammal läxa som större delen av vänstern har lärt sig vid det här laget.

Man kan argumentera för att vår frihet på Internet är ett i-landsproblem när folk i andra delar av världen dör av svält och krig men samtidigt så handlar diskussionerna om de möjligheter vi har att inhämta och dela med oss av information om de missförhållanden som finns i världen. En förändrad patentlagstiftning kanske inte kan lösa världsproblemen på egen hand men de kan lindra dem medan vi strävar mot ett samhälle som är redo att verkligen kavla upp ärmarna osv. Hur ska vi kunna kämpa mot storföretagens makt i tredjevärlden om vi inte samtidigt kämpade mot deras kontroll över vår information här.

Jag skulle aldrig rösta Pirat ifall alla gjorde det. Ett parti med ett så pass begränsat program kan aldrig styra ett samhälle. Det är inte heller dess syfte. Piratpartiet för upp frågor som är nedprioriterade och undanskuffade, inte bara i svensk politik utan kanske än mer i många andra delar av världen.

Jag tänker dock efter mycket funderande rösta pirat i det här valet, må det bära eller brista. Det är för mig en socialistisk strategi trots att Piratpartiet inte är ett socialistiskt parti på samma sätt som att det säkert för någon annan kan användas som en grön strategi eller liberal strategi. Jag hoppas nämligen att Piratpartiet gör mer nytta i EU i alla de frågor som de brinner för än vad de gör skada i de frågor som de passivt röstar för och att de blir en symbol för att vi tar de här frågorna på allvar. Det är både ni andra som röstar pirat och alla ni som röster vänster som tillåter mig att göra det här valet. Jag gör det i förvissning om att kampen för ett bättre samhälle förs på alla fronter. Ni kan naturligtvis ifrågasätta effektiviteten i min strategi men mina intentioner är goda. Det kan inte finnas någon rättvisa värd namnet utan frihet och det kan inte finnas någon verklig frihet utan rättvisa.

Jag hoppas att Piratpartiet mellan valen kommer att analysera de andra partierna efter hur de handlar och resonerar i Piratpartiets profilfrågor och, om Piratpartiet är ärligt när det gäller att inte låsa sig vid något block, faktiskt ta konsekvenserna av att de riksdagspartier som ligger närmast dem i dessa frågor för närvarande är V och Mp hur mycket det än kan irritera liberalerna inom partiet.

Copyriot skrev intressant om vårt sätt att se på den parlamentariska demokratin och dess partier.

Annarkia röstade pirat trots vänsteråsikter och Jinge funderade på att göra det innan han bestämde sig för V, heder åt båda deras val.

Den här och andra artiklar visade hur mycket Piratpartiet redan märkts i Europa vilket påverkade mig.

Här är en debattartikel från Falkvinge vilken förtydligade debatten en smula.

. . . . . . .

Hoppas att jag gör rätt och att jag kan se tillbaka på det här som ett bra val.