Demokratins utarmning

De delar av samhället dit demokratin och insynen når krymper allt mer.

Man privatiserar och säljer ut allt större delar av samhället och sen säger man till folket att det där har ni inte längre något politiskt inflytande över för vi har sålt ut era tillgångar till underpriser. Ta det där med marknaden. Rösta med er plånbok så där som innan vi hade allmän och lika rösträtt.

Man sätter budgettak som inte går att ändra på för att cementera sin politik och sen säger man att det där kan ni inte längre rösta om för de pengarna får ni inte röra vare sig de behövs eller inte.

Man gör riksbanken självständig samtidigt som man sätter upp ett mål för den att föra en viss politik. Sen säger man till folket att det där får ni inte bestämma över längre.

Man flyttar över allt mer makt till EU. EU i sin tu är mycket mindre demokratiskt än vad Sverige är, insynen är väldigt begränsad och organisationen är minst sagt snårig. EU har dessutom fastslagna regler för vilken ekonomisk politik som är OK att driva. Sen säger man till folket att det där får ni inte längre besluta om, det är EU-direktiv som Sverige bara har att rätta sig efter. Ibland visar det sig dock att det bara är bullshit vilket inte gör saken bättre.

Sen skyller man på "marknaden" och "globaliseringen" och att den reagerar negativt om man inte beslutar rätt. Man diskuterar detta som om marknaden vore en slags gud som man måste dyrka och vars makt man inte kan begränsa, det enda man kan göra är att ge den mer makt, annars blir man slagen av blixten. Man säger alltså att det här kan vi inte längre göra annorlunda, därför spelar det ingen roll vad ni röstar på i det här fallet.

Sen går alla de etablerade partierna åt höger utom möjligen de som redan befann sig långt åt höger. Man kallar det att de går mot mitten men det beror bara på att mitten av politiken naturligtvis flyttar sig med partierna. Så fort något parti sticker ut en smula åt vänster så säger man att de inte är regeringsdugliga och trovärdiga och för att man ska kunna samarbeta med dem så måste de försöka bli så mycket som möjligt som de andra partierna. Moderaterna skaffar sig en PR-konsult som säger åt dem att det låter bättre att kalla sig för det nya arbetarpartiet (fast de egentligen menar arbetspartiet, det vill säga arbeta eller straffas, vare sig det finns några jobb eller inte) och sossarna har inte mycket att sätta emot där för det var länge sedan som de abdikerat som ett parti som verkligen värnar om folk. Vad folk har att välja på är alltså ett gäng partier som vill eller tvingas driva den högerpolitik som kallas mittenpolitik. Det finns naturligtvis nyanser i det, de är viktiga men uppenbarligen svåra att förstå och det går naturligtvis att sakta kämpa sig åt vänster och man bara tillräckligt många väljer att ignorera att så fort någon värnar om demokratins inflytande över ekonomin så pekar alla de andra partierna på dem och skriker kommunist (i vetskap om att de har inpräntat i folk att socialist är lika med kommunist är lika med Stalin är lika med massmord). Det är även en taktik att rösta för ett öppnare samhälle så att vi fortfarande har arenor att diskutera de här frågorna. Det är dags att försvara demokratin. Det är skarpt läge.

De pratar gärna om frihet och valfrihet men det enda de vill befria är ekonomin och den enda valfrihet folket får är valet att anpassa sig efter kapitalet eller svälta.

Sen så kommer det naturligtvis kriser och politikerna säger att tyvärr, vi måste driva den här politiken. Det enda vi har att välja på när det är kris är att driva ännu mer av den här politiken. Det finns ingen reflektion över att det faktiskt är den politik de för som gör att krisen slår så hårt.

Allt detta förstärks naturligtvis av att större delen av massmedia kontrolleras av folk som stödjer den här politiken.

De som sitter på en bra position i samhället och som har kommit dit genom en vilja att förändra korrumperas ofta av den miljö de befinner sig i. De lär sig att de inte kan förändra utan det enda de kan göra är att själva försöka roffa åt sig en bit av kakan.

Det de säger är alltså att det inte finns något sätt att hindra penningflödet från de som inte har speciellt mycket till de som har mycket. Det de säger är alltså att de enda pengarna folk har att kämpa om är de som fortfarande inte kontrolleras av de som redan har massor. Du får samma resultat som om du slänger ner en bit bröd i en fånghåla där inge har fått mat på en vecka.

De ställer socialbidragstagare mot lågavlönade, de ställer sjuka mot pensionerade, de ställer invandrare mot infödda, de ställer studenter mot folk på A-kassa och de ställer stad mot stad, folk mot folk, nation mot nation. De skapar samma stämningar som förekom i Tyskland efter första världskriget och sen förvånas de över att det runt om i Europa marscherar runt en massa wannabe-hitlers, att det finns folk som kan tänka sig att rösta på Sverigedemokraterna som kombinerar någon slags folkhemsnostalgi med korkad rasism, att ohälsa, depression, maktlöshet, organiserad brottslighet, missbruk, religiös fanatism, politiskt våld osv breder ut sig.

Det enda sättet de känner att de har att motverka det här, eftersom många av dem inte vill ändra politiken och många andra inte tror att de kan ändra politiken, är mer övervakning, mer repression, hårdare straff, tuffare poliser med större vapen, försök att kontrollera informationen genom censur av internet, registrering av bloggare, ännu mindre demokrati, War on Terror, War on Drugs och vi tvingas slåss för självklara saker som rätten att åtminstone ta del av informationen kring vad som händer, att åtminstone få föra det fria samtalet, att det inte ska finnas en prislapp på all information.

De rika och mäktiga har skapat en befolkning de är rädda för och det enda de har att göra är att huka bakom sina murar, övervaka folket utanför så att de inte närmar sig vallgravarna och skylla på varandra men aldrig ifrågasätta den allsmäktiga fria ekonomin.



Det var inte alls tänkt att jag skulle skapa ett sådant här kampinlägg men alla de här problemen hänger ju samman även om många gärna vill se dem som obegripliga enskilda fenomen.
Jag inser att den här texten inte innehåller mycket till lösningar utan mest problemformuleringar även om det faktiskt behövs mer av sådana också. Det jag kan säga dock är att det inte är en lösning att rösta på Sverigedemokraterna, de är ett symptom på sjukdomen, inte en lösning och om man inte är nöjd med hur samhället utvecklas så bör man inte gå på billiga politiska slogans och floskler utan istället titta på vilken politik partierna egentligen för eller strävar efter att föra. Rösta för demokrati.

AB SvD AB SvD DN DN SvD Ex DN