Varför jag inte skulle vilja bli politiker

Skvallerjournalisten Niklas Svensson har på sin Politikerbloggen kommit med scoopet att Piratpartiets partiledare Rickard Falkvinge raggar på nätet. Detta genom att han sagts sig leta efter tjejer att sova hos i sin status på Facebook.

För folk som vet hur Facebook funkar så är det dessutom extra uppenbart hur felaktigt det är att dra sådana slutsatser. Visst, det kanske var ett taktiskt drag för att få mysiga sovplatser (och i så fall, so what?) men det kan lika gärna ha varit tex självironi, en kommentar till något som någon har sagt till honom eller vad som helst. Rickard Falkvinge är förvisso en offentlig person men han är också en privatperson, vilken vikt skulle du tycka att man skulle lägga på alla dumheter som du och dina vänner skriver på Facebook?

Det här är ett av skälen till att jag inte skulle vilja bli politiker. Ponera att du gör ett humoristiskt test på Facebook, tex vilken Batman-skurk man är. Nästa dag måste man sen förklara sig och dementera, "Jo, jag blev Twoface men jag är inte alls en velig dubbelnatur" eller "Bara för att jag blev The Joker så innebär inte det att jag inte tar politiken på allvar".

Jag säger inte att det inte kan finnas grund till att hålla ett öga på vad politiker håller på med utanför deras roll som politiker men då handlar det ju inte om sådana här oväsentligheter.


Det finns de som tycker att det är ironiskt att samma människor som är starka motståndare till att övervakas på Internet även lägger ut exempelvis bilder på sig själva på nätet. De som påstår det förstår verkligen inte vad det här handlar om. Det kan liknas vid skillnaden mellan frivillig sex och våldtäkt, bara för att man gärna har sex så innebär inte det att man inte har något emot att utsättas för en våldtäkt (förvisso även det ett koncept som vissa delar av samhället har svårt att greppa).