Etablissemanget står frågande när Piratpartiet växer

När inte pressveteraner som Lena Mellin eller erfarna kappvändarpolitiker förstår hur Piratpartiet kan bli så stora så visar de bara hur mycket Piratpartiet behövs. När vande de sig så vid övervakningssamhället att de inte längre ser det?

Lena Mellin skriver om Piratpartiet att ”detta parti stöds just nu av 6,7 procent av väljarkåren, enligt Novus Opinion. De är större än exempelvis de båda regeringspartierna Centern och Kristdemokraterna. Det är svårförklarligt, närmast obegripligt.”

Vad hon istället borde fråga sig är ”Hur kan vi ha låtit samhället gå så snett i de här frågorna att 6,7 procent av väljarkåren väljer att rösta på Piratpartiet?”.

All heder åt de partier som har ett bra hyggligt program i sådana här frågor så som Vänsterpartiet. Tyvärr har ni inte lyckats föra fram de här frågorna i ljuset, jag önskar att ni hade det.
Piratpartiet har dock lyckats ganska bra redan genom att lyckas få ut de här frågorna, inte bara i svensk media utan, vilket är väldigt viktigt, även i andra europiska länders media. Att få folks uppmärksamhet är dock bara första steget, den stora kampen består i att vända utvecklingen.

Lena Mellin har dessutom inte förstått bredden av frågorna. Hon påstår att allt handlar om internet. Det här är mycket större än så. När det kommer till patentlagstiftningen till exempel så finns det viktiga saker som läkemedelspatent, patent på utsäde och patent som försvårar satsningar på grön infrastruktur. Massor av de frågor som Piratpartiet hävdas inte ha någon politik runt är dock kopplade till Piratpartiets frågor. Vård, skola, miljö och så vidare, allt kringskärs och regleras av upphovsrätt och patentlagar. Dessutom handlar Piratpartiets politik om möjligheterna för folk att kommunicera kring de frågor som Piratpartiet inte har på agendan. Demokrati, medborgarrätt och insyn är viktiga i alla politiska frågor. När de talar om att det bara är två procent av frågorna i EU som Piratpartiet har något intresse av så verkar de inte ha förstått det här.

Förklaringen blir alltså den gamla vanliga. Man reducerar folks engagemang till att bara bli en fråga om skicklig PR. Jag förstår om man blir så cynisk av att ha studerat det politiska spelet under en längre tid i ett samhälle där den politiska eliten allt mer fjärmar sig från befolkningen och där de flesta politiska partier har en tynande gräsrotsrörelse med få eller oengagerade medlemmar.

Lena Mellin avslutar det hela med att ifrågasätta huruvida folk förstår hur begränsat Piratpartiet är. Hon antyder alltså att vi är okunniga och lurade. Det känns som att Lena och för den del större delen av massmedia bara får sin information från varandra och från uttalanden från det politiska etablissemanget. Om de följt med det allra minsta i de diskussioner och det gemensamma sökandet som sker i bloggar och forum på nätet en tid så hade hon kanske förstått bättre. I och med att större delen av massmedia tydligen har förstått att engagemanget för internet är stort bland de som röstar på Piratpartiet så borde de också ha förstått att det är på nätet man ska söka ifall man verkligen är intresserade av att förstå hur de som tänker rösta på Piratpartiet tänker.

Jag vet hur jag kommer att rösta.

. . . . . .