Att dyrka en idol

Eftersom alla andra har kommenterat Michael Jacksons död så får jag väl också göra det då min stora målsättning här i livet är att vara precis som alla andra.

Jag har bara funderat lite över den hysteri kring honom och jag känner att jag inte kan förstå den. Jag har själv aldrig lyssnat aktivt på honom men det är inte sagt som en diss av Michael Jackson, jag förstår fullständigt att han blev enormt känd, omtyckt, omtalad, beryktad osv (och naturligtvis ökänd och hånad också). Det är helt enkelt idoldyrkan i sig jag inte kan förstå.

Jag kan förstå att personer blir larger than life men vad får folk att mer eller mindre totalt underkasta sig inför artister, andliga och politiska ledare?

Jag försöker gå igenom artister, skådespelare, författare, konstnärer, politiska ledare osv i mitt huvud men jag kan inte komma på att jag någonsin har reagerat på det viset. (Något så befängt som att dyrka exempelvis ett land ska vi inte ens tala om.) Jag kan hitta förebilder inom olika områden men då handlar det ju om ett specifikt område, jag kan tycka att en artist gör bra musik och säger vettiga saker och jag kan känna att jag vill läsa allt som en författare har skrivit men jag kan inte säga att det är min högsta dröm att träffa någon speciell sådan och om de gör en skiva eller skriver en bok som jag tycker är kass eller ointressant så tycker jag ju att den är det och om de säger något korkat så kommer jag ju tycka att det är korkat. Vad får en person att leta i bibeln efter bevis på att Michael Jackson är messias. Visst, jag har varit 14 och haft mitt rum tapetserat med relativt enkelspåriga bandaffischer men ändå, jag var ändå inte i närheten av det där.

Då är jag ju inte någon hård person, det är inte ovanligt för mig att gråta till filmer eller för den delen ens tredje gången jag ser något av de känslosammare avsnitten av någon av de bättre Star Trek-serierna. Jag kan ryckas med av en bra konsert. Jag verkar bara inte ha den där delen i hjärnan som möjliggör idoldyrkan. Kanske är det kopplat till mina auktoritetsproblem eller kanske är det kopplat till att jag har ett så brett spektrum av intressen, jag vet inte.

Är de spärrarna en styrka eller går jag miste om något här?