Knark och integritet

Jag gillar att läsa det Lisa Magnusson skriver. Att hon valde att skriva om droger just nu är väl dock ur ett väldigt egocentriskt perspektiv lite dålig timing eftersom jag skrev om droger för ett par inlägg sedan och det känns lite tjatigt att skriva om det idag igen. Jag kan dock inte låta det hon skrivit gå obemärkt förbi. Dessutom är det ju ett typiskt Daniel Scythe-ämne, rätt kontroversiellt och hårt kopplat till frihet och rättvisa, ett ämne som så många har fel om och där det behövs en hel del besinning och logik för att inte börja förtrycka människor.

Lisa "hatar allt vad droger heter" (även om hon för bara ett par veckor sedan rekommenderade whiskey vid förkylning men whatever, jag ska inte märka ord) men hon propagerar ändå för en legalisering av knark på medmänskliga grunder. Det är ju just det som det handlar om. Det handlar inte om att gilla eller inte gilla knark, det handlar om att tänka efter innan man börjar förtrycka folk bara för att man kanske inte gillar det de håller på med. Det handlar om att ha respekt för människor och erbjuda vård till de som behöver det istället för att bara köra tuffare tag och större batonger.

Det är också en fråga om integritet. Ifall vi inte tycker att staten i allmänhet ska få bryta sin in i våra datorer bara för att de är nyfikna på vad vi har på våra hårddiskar, varför anser så många då att staten ska få bryta sig in i våra kroppar för att de är nyfikna på vad vi har i våra blodsystem. Folk kommer säkert med rent mjöl i påsen-resonemanget här också men det håller som vanligt inte.
Ett exempel ur mängden är en kompis som på Arvikafestivalen för flera år sedan stod och dansade. Några poliser reagerade på hennes naturligt stora pupiller och tvingade med henne för att först ge urinprov och sen när hon inte klarade av att kissa under press så tvingade de iväg henne till Karlstad (har jag för mig) för att ge blodprov vilket hon hade fobi för, hon missade också en del av festivalen. Eftersom hon var minderårig så skickade de sen ett brev hem till hennes föräldrar. Hon fick naturligtvis inte så mycket som en ursäkt när provet en månad senare visade sig vara negativt. Polisen har kvantitativa mål vilket leder till att de helt enkelt ska trakassera ett visst antal människor per en viss tidsperiod och då tar de gärna folk som oss som sticker ut lite. Om de började ge sig på makthavarna så skulle nog den verksamheten upphöra ganska snart. Politiker som missar debatter i riksdagen för att polisen ska komma upp i sin kvot av testade personer.

Ett riktigt stort skräckexempel på hur fel lagstiftningen slår har jag skrivit om här.

Eftersom någon som tar illegala droger på sätt och vis är olaglig i sin blotta existens eftersom det är olagligt att ha ämnena i blodet även om denne inte begår några brott i övrigt, vilken bild av samhället tror ni då personen får när denne så fort den ser en polisbil vet att den är en av de som poliserna är ute efter, att denne på sätt och vis är fredlös?

Vad tror ni det har för effekt på oss andra, som inte tar illegala droger men som ändå sticker ut tillräckligt för att bli lämpliga offer för polisens kvoter, när vi vet att polisen när som helst kan bestämma sig för att tvinga med oss för provtagning? En gång blev vi påhoppade av poliser när vi var på väg till en grillfest. De spanande på huset bredvid vårt och vi skulle behövt följa med ifall de inte sen fick ett anrop om något mer lovande byte. Det tog väl ungefär ett halvår för mig att sluta tänka "jag kommer ifall jag inte träffar några poliser på vägen" varje gång jag sa att jag skulle komma på fest eller fika hos någon.

När Sverige inte ens tycks ha råd att ta hand om sina mentalsjuka, varför har samhället då råd att jaga folk som misstänks för att röka cannabis?




Jag har funderat på att sluta att jämt ha med en disclaimer om att jag inte knarkar så fort jag diskuterar den här frågan. Det känns ungefär lika fånigt som killar som känner ett behov av att poängtera att de inte är homosexuella så fort de pratar om sånt.

..