fredag 17 juli 2009

Chefer är de enda som behöver mer tid?

Aftonbladet skrev om att chefer skulle behöva 54 timmar per dygn för att leva bra liv enligt experterna, det vill säga för att ha tid att både jobba och ha tid att vara människor och ta hand om sig. De hämtade det här från en längre text på chef.se

Det här är ju dock ett problem som inte bara chefer har och chefer har nog dessutom möjligheten att styra sin tid mer och har oftast en lön som gör att de kan spara tid på olika sätt. Den längre texten på chef.se ger tips om att man ska slå av på takten osv. Visst, sådana valmöjligheter kan nog många chefer ha, vi som dock inte är chefer är ofta övervakade av datorer som kollar vilken takt vi håller, minskar vi på den får vi sparken.

Nä, det här är trots allt snarare ett problem hos vårt skenande samhälle. 8 timmars arbetsdag är inte människovänligt och det finns folk som måste jobba mer. Varför slutade förkortningen av arbetstiden vid 8 timmar? Då undersökningen från början är amerikansk gör den ganska vidrig då folk där ibland måste ha 2-3 jobb för att få det att gå ihop sig alls och det utan att tjäna de där extra pengarna som gör att de kan spara tid någonstans.

Samtidigt som vi då uppmanas jobba mer och längre i livet och mår dåligt av detta så finns det massor av arbetslösa som mår dåligt av att inte ha ett jobb. Det uppfinns mängder av arbetsbesparande teknologi men det leder aldrig till att vi måste jobba mindre, tvärt om så förväntas vi bara göra mer på grund av detta. Det leder till att både arbetslösa och arbetande bränner ut sig och det enda sättet man försöker motverka det på är att man inför hårdare regler på Försäkringskassan och man lade dessutom ner Arbetslivsinstitutet. Känns det som att det borde finnas en självklar lösning på det här?


Vad gäller arbete så finns det en underbar text här och där på nätet:

Detta är några utdrag ur Socialstyrelsens klassiska skrift "Haschboken" från 1983, med den minimala skillnaden att ordet "hasch" (i olika grammatiska former) har bytts ut mot "arbete".

Okunnigheten om arbete är stor. Både bland ungdomar och vuxna. Fler och fler vill veta mer om arbete. Vad tonåringar vet om arbete är oftast vad de har hört om kompisar. Eftersom det finns en hel del myter kring arbete stämmer ofta inte det de "vet". (...)

Även bland dem som arbetar själva är okunnigheten stor. De har oftast gått på myterna och osanningarna och sprider dem gärna vidare.

Idag vet vi att arbete har skadliga effekter. Under de senaste åren har allt fler bevis lagts fram om de fysiska och psykiska hälsoriskerna. Arbete har blivit ett problem som berör alla. (...)

Vad beror det på att ungdom börjar arbeta? Ungdomar i puberteten är ofta osäkra på sig själva. De vill testa sig fram. Kanske för att de är nyfikna, kanske för att passa in i gänget och få kompisar men också som ett led i processen att bli vuxen. Då kanske en del av dem börjar arbeta. Problem med bostadsbrist, skoltrötthet, etc ökar riskerna att glida in i ett vanemässigt arbete. Man kan vilja fly bort från verkligheten.

Föreningen Mot Arbete har gjort en lista över förändringar som kan tyda på att ens barn har börjat arbeta. Hör är listan:

* * Trött på morgonen
* * Alltid på väg ut
* * Nya okända kompisar
* * Slö och deprimerad
* * Nya tankesätt och ideal
* * Konstig blick och ostadiga handrörelser
* * Sover oroligt

De som arbetar regelbundet blir alltid förändrade. Det börjar med att de blir lättirriterade, slöa och tillbakadragna. Fortsätter arbetandet blir de mer och mer inneslutna i sig själva och till slut hamnar de i ett stadium där de är känslomässigt störda - de struntar i stort sett i allt. (...)

Det är nu vi har chansen att skapa en ny kultur, som inte är FÖR arbete utan MOT. En kultur som visar våra barn positiva sätt att berika livet utan arbete. Men en kultur mot arbete måste framförallt vara en kultur för alternativen. Ungdomarna måste få stöd och stimulans att utveckla aktiviteter som leder till engagemang och eget deltagande istället för passivitet och arbete. Eget skapande istället för passiv konsumtion. (..)

Arbete passar inte in i någon kultur. I exempelvis Marocko, Indien och Egypten är det de fattiga klasserna som arbetar. De psykiska tillstånd som arbetandet lett till har hjälpt till att försvaga deras möjligheter att kämpa för bättre förhållanden. För de privilegierade klasserna är det tabu att arbeta.

3 kommentarer:

Eduronflux sa...

Haha, underbart

Anonym sa...

Underbar text om arbete. Så himla sant.. :-).

Daniel Scythe sa...

Jo, jag älskar den texten =)