torsdag 23 juli 2009

En enfaldig text som inte förstår mångfald

Anna Ekelund tycker att de homosexuella ska bestämma sig. Det är dags att de allihopa samlas för att i demokratisk ordning rösta igenom en livsstil och en personlighet som de sen alla ska anamma så att de heterosexuella ska veta hur de ska bemötas.

OK, hon skriver inte exakt så i sin ganska obehagliga kolumn men det känns ändå som att det är andemeningen. Hon tycks ha förväxlat homosexuell med homogen.

Ska de ropa att heteronormen stinker eller ska de vilja gifta sig i kyrkan?

Som Ekelund skriver:
Vad är det jag firar? Att homos är som alla andra – vad det nu är – eller exotiska och annorlunda? Tolerans är viktigt, men vad förväntas jag tolerera?

Poängen är väl att homosexuella är precis som heterosexuella dvs alldeles unika?
Vissa vill leva svensson-liv, de råkar bara tända på sitt eget kön, andra finner att eftersom de redan brutit mot normen på en avgörande punkt så kan de lika gärna fortsätta bryta mot normer när de ändå har fått upp farten.

Vi har kommit långt med dessa frågor i Sverige, åtminstone på vissa plan. Sist jag såg siffror för hatbrott så hade de väl snarast ökat. Vi ska dock inte glömma att den här striden inte är över. Vad vi heller inte ska glömma är alla de HBTQ-personer som faktiskt var tidigt ute och provocerade vilket idag gör det mycket lättare för många andra att komma ut ur sina garderober. Pride behövs för att samhället inte ska glömma att folk är olika, inte bara här i Sverige utan kanske ännu mer för länder där de försöker sopa frågor om de homosexuellas rättigheter under mattan.

På samma sätt som att kvinnors ifrågasättande av könsroller hjälper till att även befria männen så hjälper HBTQ-personers ifrågasättande av heteronormen till att även befria de heterosexuella.


Jag vill se en värld där den här striden är slutgiltigt vunnen, där folks preferenser gällande kön inte ses som mer dramatiskt än deras andra sexuella preferenser och Pride kan övergå till att bli en segerfest och ett fullständigt hyllande av den gränslösa mångfacetterade mänskliga sexualiteten och kärleken.


Sist som jag diskuterade sexualitet och ifrågasatte om det överhuvudtaget finns några normer så blev det en hel del liv i luckan:
Daniel Scythe: Vi är alla pervon (i någons ögon)

2 kommentarer:

Anonym sa...

I år har man hetero som tema.
Att dissa heteronormen tycks
vara det centrala.
När jag läst olika bloggar så inser jag att man befinner sig på ett sluttande plan.
Elakheterna om heteronormen är återkommande och vad många nu gör är att använda samma retorik som de homosexuella själva bekämpat under årtionden.
Hur kan det ha blivit så här?
---------

Dani Scythe sa...

Jag har missat de bloggarna (men ska väl kolla runt lite efter dem) så jag vet inte vilka uttryck det har tagit men att dissa en norm är ju inte nödvändigtvis att tal illa om de som lever den. Ofta är det väl väldigt få som dessutom känner igen sig totalt i en norm eftersom de känner till detaljer om sina liv som de inte tycker passar in i normen själva.

Normer är dock en bra grej att visa upp och ifrågasätta eftersom de, just eftersom de är normer, inte är något man annars tänker på.

Det går ju att göra en film där man skrattar åt att Brüno är så otroligt gay men ifall man skulle göra en film där poängen är att någon är så otroligt straight så skulle nog ingen fatta vad den gick ut på.

Ett annat exempel är mannen som norm. Väldigt mycket i vårt samhälle utgår från männen, kvinnan är undantaget, "det andra könet" som Simone de Beauvoir uttryckte det. Det är en norm som man ofta inte tänker på, främst som man är det lätt att missa den. Det är då en stor poäng att ifrågasätta denna norm utan att den som ifrågasätter normen behöver tycka illa om män för det.

Nu har jag som sagt inte läst de där bloggarna men det är mer OK att vara spydig mot folk som är straighta eftersom det är att sparka uppåt på samma sätt som att det är roligare att ifrågasätta infödda svenskar än invandrare eftersom det också är att sparka uppåt och ifrågasätta en norm och de enda som kommer gråta över det är ett litet gäng sverigedemokrater. Det handlar inte om att de ena skulle vara mer värda än andra utan det handlar ju mer om lite utjämning och att vända på steken en smula.