fredag 9 januari 2009

Vi är alla pervon (i någons ögon)

Begreppet sexuell avvikelse är märkligt. Det utgår från den felaktiga premissen att det finns en norm. Om man tar en så stark grundläggande drift som sexualiteten och sen placerar den i något så extremt komplext som en mänsklig hjärna så blir resultatet totalt förutsägbart oförutsägbart. Ta sen hela mänsklighetens hjärnor och du får en oändlig mångfald.

Det är kanske därför som det görs så mycket försök att kontrollera och reglera sexualitet. Det är lättast att kontrollera människor som känner sig skyldiga till något, som försöker att inte dra uppmärksamhet till sig för att de har något att dölja.

Kanske känner du att din sexualitet är helt normal. Visst, det är kanske en viss erotisk kittling i skoluniformer, sjuksköterskeuniformer, känslan av de där underkläderna i det blanka materialet, den där sexscenen du såg som innefattade en ögonbindel, den halvt på skoj brottningsmatchen i sängen, den där musikvideon du såg där de hade lackkläder. Tänk då på att allt det skulle ses som onormalt i någons ögon. Sex av någon annan anledning än reproduktion är onormalt i vissa ögon. Bara för att du inte går på "konstiga" klubbar och använder fancy namn på dina sexuella fantasier betyder det inte att du kommer undan detta. Det är bara gradskillnader mellan den där lite vågade lack-BHn och gasmasken, mellan de "lite tuffa tagen i sängen" och ridpiskan.

Därför bör du se angrepp på andras sexualitet som ett ifrågasättande av din egen frihet hur lite du än förstår deras sexuella preferenser.

En lesbisk kvinna blev nyligen utsatt för en brutal gruppvåldtäkt i USA, ett hatbrott, hon attackerades för sin sexuella läggning. Det var ett fruktansvärt övergrepp på henne men du bör även se det som en attack riktad mot dig och mot resten av mänskligheten. Samma sak med de hårda domarna mot homosexuella i Senegal. De här händelserna råkade bli rubriker men liknande saker händer hela tiden och människor blir utsatta för övergrepp på grund av sexuell läggning i din närmiljö.

7 kommentarer:

Lordbert sa...

det här säger du ju bara så du ska få sätta på din mamma *applåderar*

Robin sa...

Sexualitet går även att dela in i tre upplevelsedelar:

1. Emotionell dragning: Vem eller vad vi emotionellt dras till.

2. Fantasi (dragning): Vem eller vad vi fantiserar att ha sex med.

3. Sexuell dragning: Vem eller vad vi föredrar att ha sex med.

Inom dessa tre huvudgrupper kan man även dela in det i allt från 5 till 9 gradiga skalor med nivåer från att man drömt om det någon gång till att man nästan vill ta livet av sig om man inte får uppfylla sin "lust". Detta hjälper nog många att förklara sina icke normativa sexuella preferenser. Men bör ju även kunna användas som preventiv hjälp för personer som känner sig oroliga för fantasier om "onormala" aktiviteter eller rent skadliga för andra. Tror personligen att en öppnare syn på parafila läggningar skulle kunna få t.ex. pedofiler att inte utleva sina fantasier med rätt öppenhet och hjälp att inse att deras handlingar troligtvis kommer vålla stor skada men att fantasierna är ok. Och kanske kan förhindra dem på så vis.. vet ej..

Men även för oss som inte har sexuella preferenser som kan skada andra så kan denna indelning iallfall få en att känna sig mindre sönderkissad av normen!

Anonym sa...

Kommentar

Det finns ingen objektiv moral. Teser om metafysiska, dvs. "bortomfysiska" företeelser och förhållanden, kan helt enkelt inte värderas vetenskapligt. Vi kan inte säga objektivt, att något är rätt, fel, vackert, fult, rättvist, etc. Det enda vi - enligt undertecknads rent subjektiva mening - kan göra, är att skapa just normer, för att på detta sätt bygga ett samhälle. Om någon inte är en del av samhället, kanske det kan ses som rimligt att den inte heller behöver anpassa sig efter samhället. Den som dock är en del av samhället, och därmed genom alla sina ageranden skulle kunna påverka någon annan, bör dock tänka över det den gör. En liberal attityd, som visas i inlägget, bygger på tesen att var och en är sin egen lyckas bästa smed, och därför ska få göra allt som inte kan visas skada någon annan. Problemen i detta är för det första att var och en faktiskt inte vet sitt eget bästa, utan bevisligen skadar sig själv och andra hela tiden, och för det andra att begreppet "skada" är luddigt; jag vill mena att väldigt många handlingar kan påverka andra negativt. Därför finns lagar och normer - för att majoriteten ska styra sig själv och minoriteten, för allas bästa.

Ett vanligt liberalt missförstånd är att en åsikt eller ett beteende på något sätt blir legitimt bara för att det existerar. En sexuell böjelse eller en åsikt blir värd att ta på allvar eller respektera, bara för att någon hyser den, enligt ett sådant synsätt. Personligen anser jag att detta är bisarrt, och saknar alla skäl att respektera en åsikt, som saknar vad jag anser är rationell grund.

Påståendet att det skulle vara en felaktig premiss, att det finns en norm, är i sig självfallet felaktigt. Givetvis finns det normer. Författaren förväxlar hur det är, med hur han själv anser att det borde vara - dvs. normfritt. Normerna finns knappast naturligt, utan är skapade. Vad finns det då för anledning till att skapa sexualnormer? En anledning kan vara en tro på att människor bör bete sig som jämlikar gentemot varandra. Med en sådan grundinställning kan man ställa sig emot sexuella beteenden, där en part har övertaget gentemot en annan. I detta kan man få in såväl pedofila övergrepp som bruk av ridpiska, om man så önskar. Ett motstånd mot uniformsbruk kan också ha sin grund i en tro på att man inte bör se upp till personer med myndighetsutövande roll. Fördömanden är knappast felaktiga i sig, ty varför skulle någon inte kunna kritisera någon annans agerande, om han eller hon kan underbygga sin kritik? Det är ännu ett liberalt felsteg.

Är ifrågasättandet av vissas sexuella böjelser ett ifrågasättande av all sexualitet, som författaren tycks vilja göra gällande? Ingalunda. Att någon ifrågasätter någons attraktion till barn, djur eller våld, innebär inte att den ifrågasätter att personer i en kärleksunion kan visa ömhet genom ömsesidiga sexuella handlingar. Att ifrågasätta vissa ageranden, kan som nämnts ha sin grund i ett ställningstagande om hur människor bör bete sig mot varandra. Så nej - mitt ifrågasättande av andras sexualitet utgör inte nödvändigtvis ett ifrågasättande av min egen. Man kan anse att en norm är bra, genom att man analyserat syftet med normen, och därför ifrågasätta normstridiga beteenden. Det kan helt enkelt vara så att man ser strikt demokratisk på situationen, och därför fördömer det som majoriteten anser skadligt. Majoriteten i västvärlden fördömer angrepp som det mot kvinnan i USA, och mot homosexuella i världen. Likväl är det en sak att fördöma ett handlande, och en annan att skada den som handlar.

Anonym sa...

Till Lemons försvar vill jag säga att normer existerar, vad du än anser om dem. Sedan att definiera vad som egentligen är en norm, och vilken norm som råder, är en mer komplex uppgift. Normer skapar samhörighet och trygghet, och kanhända är det otrygga människor som skapar dem, men är det då verkligen fel att de blir trygga genom dessa normer? Du spottar ur dig liberala floskler, som om de vore axiom, bestämda för all framtid, men du anser samtidigt att allmängiltiga normer inte kan acceptera - hur går detta ihop? Påståendet att "[d]et är först när ens handlingar gör skada på någon mot dennes vilja som det är fel." är ett tidstypiskt normativt påstående, helt i klassisk liberal anda. Det är ingen sanning, även om du påstår det. Det är och förblir ett liberalt axiom. Du har visserligen kompletterat det traditionella axiomet med "mot dennes vilja", som indikerar att du anser att man kan skada någon annan, om den påstår att den vill det. Detta bottnar i en människosyn, som innebär att var och en har en fri vilja, och kan ta ansvar för sina handlingar, och därför också straffas för dem. Detta är ingen människosyn jag delar, och liksom alla metafysiska teser kan ingen av oss bevisa den fria viljans existens eller ickeexistens. Gällande s.k. "byxmyndighet" (samtyckesålder) är detta en regel fattad av samhället, mot individen, och riktigheten i en sådan regel ifrågasätter du inte. Varför då ifrågasätta att majoriteten fattar andra beslut mot minoriteten? Även om en person påstår sig vilja bli slagen, kommer den att lida fysiska men av slaget. Varför ska man godta ett sådant beteende, som man i andra fall förbjuder? Själv är jag inte så naiv att jag tror att varje person över 15 år - eller ens en majoritet av sådana personer - är kapabla att fatta rationella beslut gällande det mesta som gäller deras liv. Att omotiverade fördomar om homosexuella finns kvar beror på olika företeelser (varav jag tror att Pridespektaklet knappast har förbättrat situationen för HBT-personerna), men det visar inte på bristen med en väl underbyggd norm, utan snarare på bristen med att inte underbygga sina normer. Är en norm väl underbyggd och stödd av majoriteten, ser jag inte problemet med att den får gälla. Självfallet kommer den inte gälla för alla tider och överallt, men den kan alltjämt vara allmängiltig i det system där den tillämpas.

Anonym sa...

- "Alla är inte stöpta i samma mall", vilket är en kontamination mellan "stöpta i samma form" och "uppbyggd/modellerad/etc. efter samma mall". Strikt är detta riktigt, eftersom omständigheter sällan blir exakt samma för alla. Dock lever vi i samma samhällsklimat, i samma system. Att du rapar upp samma trams om att alla minsann är så unika, som alla andra gör (troligen för att de vill att så ska vra fallet), bevisar bara att det är just samma form ni väsentligen stöpts i.

- Man mår bättre om man accepteras än om man inte gör det. Givetvis är det så för den enskilde, men om alla preferenser accepterades, skulle vi då inte leva i total splittring och otrygghet? Varför acceptera något som de flesta anser är oförnuftigt?

- Vad är det för fel med att tro att den som vanställer sin kropp mår dåligt, om den erfarenhet man har visar att så verkar vara fallet? Att det sedan finns andra skäl än att man mår dåligt, till sådant vanställande, gör väl inte påståendet generellt osant?

- Du säger att vi inte kan veta om en person mår bra eller inte av en sats i ansiktet, om vi inte känner personen väl. Ändå presenterar du, som vore det en sanning, att man "bör dessutom känna personen väl om man ska ägna sig åt vissa typer av sex". Skulle en person som tror sig gilla sats i ansiktet föredra den från en den känner väl framför den den inte känner alls, således? Vi skiljer oss helt enkelt beträffande människosyn. Du verkar tro att alla är unika individer, och att man aldrig kan generalisera, utan alltid måste se till individen. Det anser jag är felaktigt. Det finns normer, och även de som själva påstår sig vara så alternativa och unika, följer dem. När man kritiserar dem för detta (att de t.ex. rakar sig precis som alla ickealternativa), påstår de att de bara gör som de vill, och inte följer normer. Ser du paradoxen?

- Du säger dig förespråka tolerans och gemenskap, men går dessa värden verkligen ihop? Kan man leva i total splittring och ändå i gemenskap. Fungerar mångkultur? Fungerar en massa normer på samma ställe? (Ty grupper kommer fortsätta ha normer, hur små de än är.)

- Frihetlig "socialism" (ett paradoxalt uttryck) tycks inte vara något annat än antiauktoritär liberalism. Den enda skillnaden mot klassisk liberalism synes vara att den frihetlige "socialisten" inte anser att man kan samtycka till att tjäna någon annan - något till och med liberalerna inser att man kan. Till och med liberalerna förstår att det krävs något slags samhällsövervakande organ (Nattväktaren) för att trygga samhällsmedborgarnas intressen. De frihetliga "socialisterna" tycks mest vara fast i någon ständig trotsålder, och skriker "Jag vill göra som jag viiiilll!" fast med fler ord, så att det låter smart.

- Varför skulle värdegrunden vara helt annorlunda mellan frihetlig "socialism" och liberalism? Att du har "mycket striktare åsikter om vad som är OK att göra mot andra" innebär väl bara att du är ännu mer individualistisk och klassiskt liberal, än liberaler av idag. Det är inte socialistiskt i sig att anse att man inte får göra något mot andra. Tvärtom bygger socialismen på majoritetens samarbete, och det kan bli nödvändigt att undertrycka minoriteten, för att skapa det klasslösa samhället. Givetvis bör övergrepp förbjudas genom lagstiftning, och sådan lagstiftning måste kunna drivas igenom av ett rättsväsende - en stat, om man så vill. Det krävs auktoriteter och hierarkier - givetvis utsedda av människorna, men ändå stående över dem. I socialismen kan man dock även förbjuda övergrepp mot sig själv, eftersom sådana inte gynnar kollektivet. I socialismen kan den som säger sig inte vilja ha vård, men behöver den, ändå tvångsvårdas. Det skiljer socialismen från liberalismen - den bryr sig om människors välbefinnande, och inte om deras påstådda fri vilja.

Daniel Scythe sa...

Robins inlägg var intressant och jag ska läsa på mer om detta. Jag lekte med tanken på att ta upp pedofili i mitt inlägg men ansåg att detta lätt skulle ta fokus från min poäng genom att änet i sig är så pass kontroversiellt.

”Anonym”:
Ens handlingar påverkar andra absolut och man bör visa respekt för varandra. Allt det här med skada är väldigt luddigt och det finns ingen exakt gräns att dra. Någon skulle säkert kunna ta anstöt för att folk går hand i hand samtidigt som det måste anses vara OK att göra. Samtidigt så innebär inte det att det inte är att gå över gränsen om man börjar kopulera vid frysdiskarna på Hemköp.

Visst kommer folk att göra bort sig men samtidigt så är det deras misstag att begå, samhället kan bara informera om vetenskapliga undersökningar (tex kring sexuellt överförbara sjukdomar) men kan samtidigt inte förbjuda folk som har anledning att tro att de är friska att ha sex utan kondom. Om folk sedan har skadat sig tex genom att dra på sig en sjukdom så anser jag att det är samhällets plikt att hjälpa dem.

Jag anser inte att man kan jämföra en åsikt med en sexuell läggning.

Folk bör vara jämlikar och jag tror att missförståndet här bygger på brist på kunskap kring hur BDSM brukar fungera. Det är lätt att tro att det inte är den undergivne som verkligen bestämmer om man bara ser på det utifrån. Att blanda in pedofila övergrepp eller för den del någon form av övergrepp är att missa poängen. Jag talar givetvis om frivilliga individer med den rätta åldern inne.

”Anonyms” andra inlägg:
Mina ”floskler” i de här frågorna kan säkert delas av många liberaler men de grundar sig snarare i mina frihetligt socialistiska värderingar. Att det jag skriver är subjektivt är givetvis underförstått. Den som tror att man kan skriva sådana här saker objektivt lurar sig själv.

Den fria viljan vara eller icke vara anser jag vara en återvändsgränd i den här typen av diskussioner. Jag brukar i princip utgå från att folk har en fri vilja må så vara att den är en produkt av arv, miljö och slump.

Man förbjuder inte alla handlingar som kan anses skada andra individer. Om folk hälsar på så är det inte förbjudet att utsätta dem för passiv rökning, det är inte förbudet med piercing, branding och scarification, det är inte förbjudet med boxning.

Vad gäller Pride så ska man komma ihåg att de ”extrema” vagnarna bara är en del av det hela.
Det är personerna som har varit väldigt öppna med sin sexualitet som har hjälpt till att föra fram frågan på dagordningen.

Om du inte litar på personers förmåga att fatta beslut över sina egna liv som de ändå borde vara relativt insatta i, varför litar du då på deras förmåga att fatta beslut över alla andras liv som de förmodligen vet otroligt mycket mindre om?

”Anonyms” tredje inlägg:
Om saker verkar lite röriga här och innehåller svar på saker som jag inte sagt här så beror det på att han har plockat delar av det han skrivit i ett meningsutbyte via bilddagbokenmail. Jag ska se om Blogspot tillåter så långa kommentarer så att jag kan posta rubbet.

Daniel Scythe sa...

OK, här kommer diskussionen från BDB, om den i sin del är rörig så är det att den delvis bygger på saker som inte sagts i denna konversation. Det enda som jag har dolt är ett namn. DS är jag .

L: Nej, något ölvältande har du alls icke gjort dig skyldig till, varför inga oplockade gåsar torde finnas mellan oss. Jag tycker inte att det du skrivit förtjänar någon dyrkan, och blir upprörd då sådant får oförtjänt uppmärksamhet.
Jag undrar (egentligen inte alls) hur mycket tankeverksamhet som är nedlagd på idén att folk ska få göra vad de vill, just för att de vill det. Jag tror inte att "man är sin egen lyckas smed" applicerar särskillt väl på de allra flesta. Jag tror inte på en fri vilja.
Jag tror alltså inte att den som vill få en kokbanan i röven samtidigt som den kallas hora och blir satsad i ansiktet, egentligen mår överdrivet bra av det, även om den uppger det.

Det står väl emellertid klart att vi inte håller med varandra, så det är ju onödigt att röra mer i detta, då jag har svårt att tänka mig att något vettigt kan komma ut en diskussion.
Du skriver dock med viss humor, vilket gillas, men budskapet är, som tidigare nämnt, förkastligt och bestående av liberala floskler, som blir väldigt lättköpta för de trolldumma.
Hej.

DS: Hej! Jag är inte ute efter dyrkan men jag är ute efter att sprida mina tankar och bolla dem mot andras tankar för att på så sätt utveckla både mina egna idéer och andras.Att man är sin egen lyckas smed är naturligtvis en sanning med modifikation. När det kommer till saker som sex och en del andra saker så anser jag dock att även om det naturligtvis kan finnas brister i hur väl man känner sig själv så kan ingen annan känna en bättre. Alla är inte stöpta i samma mall. Jag vet inte exakt vad du menar med fri vilja i det här fallet men jag antar att du menar att folk är produkter av sin omgivning och givetvis är det så. Exakt var en fetisch eller läggning kommer ifrån kan vara svårt att svara på men när de väl finns där så finns de där oavsett orsaken och bara för att folk är udda behöver det inte betyda att de är sjuka. Man kan jämföra det med judo, någon kanske blir undermedvetet intresserad av självförsvar för att den känt sig osäker och rädd men det innebär inte att det ska anses som något sjukligt om personen sen tycker att det är kul att träna judo. Om folk mår bra eller inte varierar nog oavsett vilken form av sex de ägnar sig åt. Jag tror dock att ifall du tänder på anala kokbananer (vad nu en kokbanan är) så mår du bättre i en omgivning som anser att det är OK än du gör bland folk som förkastar allt de inte själva ägnar sig åt. Om man tar ett annat exempel så finns det säkert folk som inte mår bra som väljer att tatuera sig men många skulle säkert kunna se någon som har mycket tatueringar och tänka att ”den där personen måste må mycket dåligt så som den väljer att vanställa sin kropp”. Huruvida en person verkligen mår bra av att få en sats i ansiktet är inget som varken du eller jag kan veta om vi inte känner personen väl och man bör dessutom känna personen väl om man ska ägna sig åt vissa typer av sex. Mitt budskap är inte en uppmaning att ägna sig åt den ena eller andra typen av sex utan det är ett budskap om tolerans och gemenskap, att se att människorna bakom läggningarna och fetischerna och inse att de faktiskt inte är så annorlunda från en själv. Om ”flosklerna” är liberala så är det nog i ordets vidaste betydelse, jag skriver ur en frihetligt socialistisk synvinkel, när man diskuterar saker som sex så kanske inte argumenten skiljer sig åt så mycket även om värdegrunden är helt annorlunda. Frivilligt sex är något man gör mot sig själv, jag har däremot mycket striktare åsikter om vad som är OK att göra mot andra. Övergrepp vare sig det handlar om sex, våld eller för den del ekonomiska övergrepp finner jag vara förkastligt och bör regleras med lagstiftning.

L: Jobbigt att man inte kan styckindela på bilddagboken. Blir väldigt kompakt text på det här viset :'(Strikt är det riktigt att alla inte är gjorda efter samma mall, eftersom omständigheter sällan blir exakt samma för alla. Dock lever vi i samma samhällsklimat, i samma system. Att du rapar upp samma trams om att alla minsann är så unika, som alla andra gör (troligen för att de vill att så ska vra fallet), bevisar bara att det är just samma form ni väsentligen stöpts i.Man mår bättre om man accepteras än om man inte gör det. Givetvis är det så för den enskilde, men om alla preferenser accepterades, skulle vi då inte leva i total splittring och otrygghet? Varför acceptera något som de flesta anser är oförnuftigt?Vad är det för fel med att tro att den som vanställer sin kropp mår dåligt, om den erfarenhet man har visar att så verkar vara fallet? Att det sedan finns andra skäl än att man mår dåligt, till sådant vanställande, gör väl inte påståendet generellt osant?Du säger att vi inte kan veta om en person mår bra eller inte av en sats i ansiktet, om vi inte känner personen väl. Ändå presenterar du, som vore det en sanning, att man "bör dessutom känna personen väl om man ska ägna sig åt vissa typer av sex". Skulle en person som tror sig gilla sats i ansiktet föredra den från en den känner väl framför den den inte känner alls, således? Vi skiljer oss helt enkelt beträffande människosyn. Du verkar tro att alla är unika individer, och att man aldrig kan generalisera, utan alltid måste se till individen. Det anser jag är felaktigt. Det finns normer, och även de som själva påstår sig vara så alternativa och unika, följer dem. När man kritiserar dem för detta (att de t.ex. rakar sig precis som alla ickealternativa), påstår de att de bara gör som de vill, och inte följer normer. Ser du paradoxen?Du säger dig förespråka tolerans och gemenskap, men går dessa värden verkligen ihop? Kan man leva i total splittring och ändå i gemenskap. Fungerar mångkultur? Fungerar en massa normer på samma ställe? (Ty grupper kommer fortsätta ha normer, hur små de än är.) vara något annat än antiauktoritär liberalism. Den enda skillnaden mot klassisk liberalism synes vara att den frihetlige "socialisten" inte anser att man kan samtycka till att tjäna någon annan - något till och med liberalerna inser att man kan. Till och med liberalerna förstår att det krävs något slags samhällsövervakande organ (Nattväktaren) för att trygga samhällsmedborgarnas intressen. De frihetliga "socialisterna" tycks mest vara fast i någon ständig trotsålder, och skriker "Jag vill göra som jag viiiilll!" fast med fler ord, så att det låter smart.Varför skulle värdegrunden vara helt annorlunda mellan frihetlig "socialism" och liberalism? Att du har "mycket striktare åsikter om vad som är OK att göra mot andra" innebär väl bara att du är ännu mer individualistisk och klassiskt liberal, än liberaler av idag. Det är inte socialistiskt i sig att anse att man inte får göra något mot andra. Tvärtom bygger socialismen på majoritetens samarbete, och det kan bli nödvändigt att undertrycka minoriteten, för att skapa det klasslösa samhället. Givetvis bör övergrepp förbjudas genom lagstiftning, och sådan lagstiftning måste kunna drivas igenom av ett rättsväsende - en stat, om man så vill. Det krävs auktoriteter och hierarkier - givetvis utsedda av människorna, men ändå stående över dem. I socialismen kan man dock även förbjuda övergrepp mot sig själv, eftersom sådana inte gynnar kollektivet. I socialismen kan den som säger sig inte vilja ha vård, men behöver den, ändå tvångsvårdas. Det skiljer socialismen från liberalismen - den bryr sig om människors välbefinnande, och inte om deras påstådda fri vilja.Den auktoritära socialistiska samhällsmodellen tilltalar mig därför långt mer än den liberala/frihetliga. Frihetlig socialism låter som en paradox i sig tycker jag.

DS: Fast ifall alla säger att alla människor är unika så innebär det ju inte att folk inte är det. Bara för att man har många likheter innebär inte det att man inte är unik. Att folk har olika preferenser innebär inte total splittring. Du kommer uppenbarligen överens med M***** trots att ni är olika. Du propagerar för att fördomar ska råda samtidigt som du i så många fall visar hur fel de kan leda. Du kallade mig för emogoth vilket ganska tydligt visar hur lite du känner mig, du kastar ur dig fördomar till höger och vänster, avslutningsvis om vad frihetlig socialism står för, mer om det senare. Vad jag menade med att man bör känna den som man har vissa typer av sex med är att det krävs mycket tillit när det kommer till exempelvis bondage. Det är i själva verket oftast den som blir bunden som styr egentligen och det kräver ett bra samspel mellan personerna. Det är ganska komplicerat och jag tror M***** får förklara det för dig istället för jag tror inte att du skulle vara beredd att ta det resonemanget från mig. Nåväl, vad gäller dina åsikter om frihetlig socialism så drar du återigen alla över en kam. Det finns många typer av frihetlig socialism. Det finns ju massor av olika varianter av auktoritär socialism också och det ligger lite i sakens natur att den frihetliga socialismen är ännu rörigare. Jag har tex aldrig påstått att jag inte vill ha en stat. För mig är dock rättvisa utan frihet en paradox, det kommer bara att bli rättvist för de som råkar vilja det staten vill på samma sätt som frihet utan rättvisa är poänglöst, det blir där bara frihet för ett fåtal. Människor tenderar till att vara väldigt frihetssökande, din egen uppfattningen om att alla anser sig vara unika visar ju på det. Det är med andra ord väldigt svårt att få dem att uppskatta värdet av en socialism som de inte uppfattar som att den ger dem mer frihet. En stor skillnad mellan frihetlig socialism och liberalismen är att den sistnämnda är mer eller mindre helt ointresserad av rättvisa så som vi ser den och att frihet för dem i de flesta fall bara är frånvaron av tvång och då naturligtvis statligt tvång. När frågor som handlar om frånvaron av tvång dyker upp så kan säkert argumenten låta liknande men i alla andra fall så är den väsenskild. Det är möjligt att den här diskussionen inte är representativ för dig men om den är det så har jag tips på några saker som jag tror att du skulle tjäna på i diskussioner. Var öppensinnad, var inte övertygad om att du sitter på den perfekta sanningen utan ifrågasätt dig själv, dra inte alla över en kam utan var medveten om att dina fördomar kanske inte stämmer och vänta med personangreppen mot den du diskuterar med in i det längsta för det brukar vara svårt att övertyga folk med sådana.