Feminism i motvind

Just nu upplever feminismen ännu en backlash. Ett tag så skulle alla vara feminister men sen så skedde ett antal saker i ganska rask följd, de två tydligaste som jag kommer på här och nu var att SVT visade Könskriget, en ganska vinklad granskning av diverse organisationer och personer, alla kanske inte helt vettiga, den andra var det ur sin kontext tagna uttalandet av Gudrun Schyman angående att alla män skulle vara talibaner.

Ett resultat blev att väldigt många som innan, när det var lätt, kallade sig för feminister plötsligt slutade göra det, en del för att de aldrig egentligen varit feminister och många bara för att det blev ofint.

Det finns ju många former av feminism men den ganska breda definition som jag oftast har kommit i kontakt med är en som säger att en feminist är en som strävar efter jämställdhet och inser att kvinnor som grupp är underställda män som grupp i dagens samhälle och är villig att göra något åt det.
Jag har inga som helst problem med att ställa upp på det.

Jag har förståelse för de som inte vill kalla sig för det ena eller andra för att de är motvilliga till att sätta en etikett på sig själva men jag har mindre förståelse för de som plötsligt inte vill kalla sig för feminister för att det inte känns chickt just nu eller som i en del fall, det inte längre främjar deras kariärer. Det är ju när det är en tillbakagång som det är viktigare än någonsin att kalla sig feminist än när varenda kotte ska göra det.

Sure, det finns idioter inom feminismen precis som att det finns högljudda puckon inom alla grupper, big fucking newsflash. Visst, det hade kanske gett ett bättre genomslag om det hetat något annat än feminism ifrån början men nu heter det feminism och då är det kanske viktigare att diskutera åsikter och vad man ska göra med samhället än att splittra sig över namnet (vilket jag själv hade problem med en gång i tiden får jag erkänna).
I en idealisk värld så skulle inte feminismen behövas men med tanke på hur världen ser ut nu så är den en del av befrielsen för både kvinnor och män.

Jag har naturligtvis inte läst allt inom feministisk litteratur men två lästips som jag har ifall man befinner sig på nivån över Fittstim är Nina Björks Under det rosa täcket (som väckte en del tankar hos mig när den kom ut) och Tiina Rosenbergs Queerfeministisk agenda.