Medelklassbakgrund, so what!? Om att förstå den autonoma vänstern.

Aftonbladet skriver idag om den militanta autonoma vänstern i allmänhet och om de tre personerna som attackerade Sverigedemokraternas presstalesman med sambo.

Så att vi har det avklarat och så att jag sen slipper tjafs om det, jag stöder inte deras metoder. Jag kan tänka mig att det samhälle som jag vill ha och det samhälle som de personerna vill ha inte nödvändigtvis skiljer sig så mycket åt men jag tror inte att man kan låta målet och metoderna som används för att nå dit skilja sig så mycket från varandra. Om man vill ha ett rättvist och fritt samhälle så går det bara att nå dit på ett sätt, genom att få folket med sig. Man kan argumentera för att folket är uppgivet, lurat, omedvetet, korrumperat eller liknande men i så fall får man försöka ändra på det. Det är inget som kommer bli enkelt, det är inte säkert att det ens kommer att vara möjligt, det är dock tyvärr det enda sättet. Man måste helt enkelt föregå med gott exempel. (Jag kan dock tänka mig att vissa gatuaktivister skulle säga att jag lurar mig själv när jag sitter här och bloggar samtidigt som det pågår ett krig utanför min dörr.)

Det finns dock en stor skillnad i olika situationer och det som är rätt i den ena situationen är inte nödvändigtvis rätt i den andra. Det är en sak att försvara invandrarförläggningar, moskéer, synagogor (den som har fått för sig att den autonoma vänstern är antisemitisk har verkligen ingen koll), Pride osv och en helt annan sak att fysiskt attackera företrädare för ett demokratiskt parti även om det är ett fullständigt vidrigt parti.


När vissa bloggare, debattörer och journalister skriver om det här så har de dock en tendens att fokusera på fel saker.

I det här och i många andra fall så attackeras personerna för att komma ur medelklassmiljö. Det är som att säga att bara folk som drabbats av krig får kämpa för fred och att inga människor skulle få kämpa mot djurplågeri. Förutom solidariteten så är det dessutom så att man, även om man kommer ur en medelklassmiljö, kan anse att ett rättvist samhälle är ett som man kommer att trivas bättre i. Man vänder ju sig faktiskt just emot det här med att ställa olika grupper mot varandra. När man kämpar för andra grupper måste man ju dock vara lyhörd och ödmjuk, det kan ju bli väldigt fel som under den senaste reclaimen i Malmö.

Det här för oss vidare till en annan sak som de här grupperna ofta attackeras för, att egentligen inte vara intresserade av politik. Det är en åsikt som oftast framställs av tyckare utan koll, inte så ofta av journalister och andra som gjort lite research. Det är ren bullshit! Visst, enskilda medlemmar kan ha olika skäl för att engagera sig men tittar man på de flesta medlemmarna så är de politiskt engagerade som få. Man kan argumentera om hur taktiska de är, om man tycker att de har rätt eller fel i sina åsikter, men nog är de engagerade. All politik är faktiskt inte parlamentarisk.


Varför blir då de här grupperna extremare nu? Jag tror att det i mångt och mycket beror på det övriga politiska klimatet i Sverige just nu. Det är inte bara det faktum att folk har fått det svårare, att motsättningarna och klyftorna ökar. jag tror dessutom att det beror på ekonomismen och bristen på visioner hos de etablerade partierna. När den parlamentariska politiken inte längre framställs som att vilja något utan mer framställs som en underdisciplin till nationalekonomin där det av rent tekniska/vetenskapliga skäl inte finns något utrymme för stora skillnader i åsikter så kommer många med starka åsikter reagera på två sätt, antingen genom apati och uppgivenhet eller genom att ta till andra metoder då det inte längre finns någon plats för åsikter som ens närmar sig deras inom den parlamentariska demokratin. Deras metoder används som slagträ mot den parlamentariska vänstern men det är bargarna genom sin hegemoni som är ansvarig för utvecklingen.


Jag har inte järnkoll på alla de saker som omnämns i den artikeln som jag utgår ifrån men jag har ett par synpunkter. Den korkade rubriksättaren som kallar dem för "Extremisternas torpeder". Om jag vore journalist så skulle jag nog slita mitt hår över rubriksättare som förvanskade mitt arbete. Det är ungefär som när poliserna letar efter den som är ansvarig för en anarkistisk demonstration. Det är inte så det funkar. Ska man förstå en rörelse utan formella hierarkiska strukturer så kan man inte utgå från ett hierarkiskt synsätt.

Eftersom man diskuterar de autonoma organisationerna ur ett våldsperspektiv så kanske man skulle varit mer utförlig i beskrivningen av de olika grupperna eftersom de faktiskt har olika arbetsmetoder och syn på våld.

AFA Dokumentation (AFA Doku eller AFA research som den också kallas) är mycket mer än en underrättelsetjänst, de ägnar sig åt grävande journalistiskt arbete och vänder sig även utanför det egna nätverket med sin dokumentation. Det var ett tag sedan jag läste något som jag vet kommer från den delen av AFA, jag vet inte om det beror på att de inte är så aktiva eller om deras arbete har blivit diffusare att urskilja ur resten av AFAs verksamhet.