Bloggportalen-monopol

Bloggportalen kanske borde införa någon form av gräns för hur många av de "De mest diskuterade blogginläggen just nu" som får komma från samma blogg. Just i det här fallet råkar det ju vara en blogg som jag är helt ointresserad av men det spelar ingen roll om det är något i stil med en kristen blogg som i det här fallet eller en modeblogg som tar upp all plats eller om det är någon blogg om något som jag är intresserad av.

En klumpig attack mot LAS

som tyvärr många kommer gå på.

En nationalekonom anställd av Svensk Näringsliv konstaterar att många inte trivs på jobbet trots att arbetsgivarna är perfekta och tillmötesgående.

Detta skulle då vara anställningsskyddets fel.

Det kan inte ha det minsta att göra med att det allt mer urholkade sociala skyddsnätet skrämmer folk att hålla sig kvar på sina jobb hur hemska de än är? Nah!

Kan det vara så att arbetsgivarnas främsta vapen för att driva på personalen, att det är svårt att klara sig för de som är arbetslösa, slår tillbaka på dem.

LAS finns där av en väldigt bra anledning. Arbetsgivarna kan faktiskt inte sköta sig. Ta bort LAS ännu mer och du kommer inte få personal som trivs bättre. Du kommer få personal som är ännu räddare och som myglar ännu mer i smyg för att få bättre siffror eftersom arbetsgivarna inte kan övervaka allt.

Byborna rasar

Kanske är det bara jag som sett för mycket gammal skräckfilm men jag ser arga folkhopar med högafflar och facklor framför mig när jag läser om de upprörda invånarna som rasar mot de sexuella aktiviteterna som förekommer i en herrgård i den lilla byhålan Åsbro utanför Örebro.


Tänk på barnen! hävdar de i vanlig ordning som argument när de vill lägga sig i hur andra vuxna har sex med varandra. De förfasar sig över att det finns bilder på Internet om vad som händer på herrgården och de förfasar sig också över att de inte är öppna med vad som händer på herrgården. Tydligen har några barn sprungit på några lättklädda personer i omgivningen men eftersom Aftonbladet inte gör någon stor grej av att de har sprungit runt på allmän mark så antar jag att det är barnen som har sprungit omkring på privat mark. Det som de har sett tycks också vara något ungefär lika hemskt som om de smugit på nudister. (Det är förövrigt en sak som jag saknar som "vuxen", att smyga på folk.)

Nä, de är nog mest sura för att besökarna på herrgården gör som de vill medan de själva inte vågar berätta för sina partners hur de egentligen vill ha det. Vi är trots allt alla pervon.

Taskig uppföljare

Filmbolagen stämmer The Pirate Bay igen eller snarare, de stämmer personerna som inte längre står bakom The Pirate Bay samt en internetleverantör. Detta redan innan det tidigare rättsfallet har vunnit laga kraft eller på sätt och vis ens är slutgiltigt avgjort.

Jag har skrivit tidigare att försäljningen av TPB kan vara filmbolagens sista stora chans. De lyckas inte skapa en hållbar affärsmodell på Internet själva, det här skulle möjligtvis kunnat servera dem en sådan på ett silverfat men de vet inte vad de ska göra med fatet så de bajsar på det.

Det här är en ganska typisk strategi för filmbolagen, att pumpa ut inte bara dåliga uppföljare utan även spinoffs och vad vi kan vi vänta oss härnäst, en prequel kanske, där de stämmer Piratbyrån för att ha skapat siten från början.

Allt det här får dem som vanligt att framstå som onda företag med för mycket pengar istället för tvärt om.

DN AB SvD SvD

Tvångsmatning med EU-propaganda

EU använder skattemedel för propaganda skrivs det om i DN.

Jag kan tänka mig att det svenska etablissemanget inte har något emot det då det användes skattemedel till propaganda maskerad som statlig objektiv information redan inför folkomröstningen en gång i tiden.

AFA och Pride

Tiina Rosenberg har skrivit att hon beklagar att AFA har förbjudits att delta i Pride.

"Personer, grupper eller sammanslutningar som uttalat använder sig av fysiskt våld eller hot om våld är inte välkomna till festivalen."

Hmm... har någon berättat det för de grupper av militärer och poliser som går med i tåget?

AFA har trots allt skyddat Pride-festivalen under ganska lång tid och Pride har faktiskt sitt ursprung i kravaller.

Jag läste lite tankar om detta här och här. Intressant läsning.


Och innan någon börjar gnälla, nej, jag tycker (som jag även har skrivit tidigare) att det inte är någon bra idé att AFA misshandlar sverigedemokratiska politiker, de bör krossas genom argument.

Smaken är som baken

Det är inte ofta jag skriver om sport, det är nämligen inget som intresserar mig.

Jag råkade dock stöta på den här artikeln som jämfört med denna artikel visar på lite olika sätt att bedöma samma situation. Det rör sig om två olika tävlingar så det behöver ju inte ha med kön att göra men det är ändå tänkvärt.


Ricky Berens, VM, baddräkten spricker.
Slutresultat: De vann och hyllas för något slags nytt rekord.




Flavia Zoccari, OS, baddräkten spricker.
Slutresultat: Hon diskas och ber om ursäkt för det inträffade.

10 procent lata personer i landet?

Arbetslösheten närmar sig 10% och med den borgliga regeringens sätt att se på saken så måste väl det innebära att det i själva verket inte är en nedgång i antalet arbetstillfällen utan helt enkelt en effekt av att latheten breder ut sig. Sänk A-kassan och socialbidragen mer och gör det förbjudet för arbetslösa att ha bostad, vänner och familj så ska man nog lösa problemet. Det finns ju ingen anledning för folk att gå arbetslösa när den undre världen ständigt söker nytt folk.

Genustrubbel

Jag tycker om när man problematiserar saker som på ytan verkar ganska enkla. När kategoriseringar verkar enkla så har man förmodligen inte analyserat tillräckligt.

Kön och genus är ett typiskt sådant exempel.

Pride-festivalen vill med sitt hetero-tema ta upp hur heteronormen påverkar alla och det kommer framöver bli mer fokus på transpersoners rättigheter. Den som byter kön måste idag först skilja sig och sterilisera sig vilket är en helt obegriplig lagstiftning. Eftersom folk av samma kön får vara gifta idag så känns ju det förstnämnda än mer föråldrat och det där med sterilisering ger väldigt obehagliga vibbar från gammal rashygien.
Vi har också en hård namnlagstiftning som hindrar vuxna människor från att ta ett namn de vill ha baserat på vilket kön de anses tillhöra. Det där är en sån fråga där jag verkligen inte förstår varför staten kämpar emot. Det finns ju inget att vinna på att lägga sig i vem som får heta ett visst namn.

Mia Engberg gör feministisk porr med hjälp av ett antal kvinnliga regissörer och visar sig vara glädjande öppen när det gäller könstillhörighet.

För att understryka hur otillräckligt ett könsrollssystem med stereotypa indelningar, förtryckande roller och fokus på konflikterna mellan man och kvinna är har hon låtit Ester Martin Bergsmark, den Guldbaggebelönade regissören bakom ”Maggie vaknar på balkongen”, stå för ett av bidragen till ”Dirty diaries”.
– Ester Martin är biologiskt en man, men identifierar sig som både man och kvinna. Var står man då i ett könskrig? undrar Mia Engberg. Jag ville inte göra en biologisk di­stinktion i mitt val av kvinnliga regissörer, själva upplevelsen av att vara kvinna kan också ligga till grund för feministisk porrfilm.

Jag fick den här länken skickad till mig av min SO. Det är en artikel om att försöka uppfostra sitt barn könsneutralt. När man börjar läsa så kan det framstå som ett konstigt experiment men de framstår som väldigt avslappnade och logiska i sin inställning till det hela vilket man snabbt märker.

I Aftonbladet recenserar de boken Vi är misfits! och förutspår att den svenska queerfeminismen kommer att explodera i intressanta projekt framöver ifall den tar efter den amerikanska dito.


Ja, titeln på det här inlägget är en referens till Judith Butler.


Och så lite Star Trek på temat.
Star Trek: The Next Generation: The Outcast

En enfaldig text som inte förstår mångfald

Anna Ekelund tycker att de homosexuella ska bestämma sig. Det är dags att de allihopa samlas för att i demokratisk ordning rösta igenom en livsstil och en personlighet som de sen alla ska anamma så att de heterosexuella ska veta hur de ska bemötas.

OK, hon skriver inte exakt så i sin ganska obehagliga kolumn men det känns ändå som att det är andemeningen. Hon tycks ha förväxlat homosexuell med homogen.

Ska de ropa att heteronormen stinker eller ska de vilja gifta sig i kyrkan?

Som Ekelund skriver:
Vad är det jag firar? Att homos är som alla andra – vad det nu är – eller exotiska och annorlunda? Tolerans är viktigt, men vad förväntas jag tolerera?

Poängen är väl att homosexuella är precis som heterosexuella dvs alldeles unika?
Vissa vill leva svensson-liv, de råkar bara tända på sitt eget kön, andra finner att eftersom de redan brutit mot normen på en avgörande punkt så kan de lika gärna fortsätta bryta mot normer när de ändå har fått upp farten.

Vi har kommit långt med dessa frågor i Sverige, åtminstone på vissa plan. Sist jag såg siffror för hatbrott så hade de väl snarast ökat. Vi ska dock inte glömma att den här striden inte är över. Vad vi heller inte ska glömma är alla de HBTQ-personer som faktiskt var tidigt ute och provocerade vilket idag gör det mycket lättare för många andra att komma ut ur sina garderober. Pride behövs för att samhället inte ska glömma att folk är olika, inte bara här i Sverige utan kanske ännu mer för länder där de försöker sopa frågor om de homosexuellas rättigheter under mattan.

På samma sätt som att kvinnors ifrågasättande av könsroller hjälper till att även befria männen så hjälper HBTQ-personers ifrågasättande av heteronormen till att även befria de heterosexuella.


Jag vill se en värld där den här striden är slutgiltigt vunnen, där folks preferenser gällande kön inte ses som mer dramatiskt än deras andra sexuella preferenser och Pride kan övergå till att bli en segerfest och ett fullständigt hyllande av den gränslösa mångfacetterade mänskliga sexualiteten och kärleken.


Sist som jag diskuterade sexualitet och ifrågasatte om det överhuvudtaget finns några normer så blev det en hel del liv i luckan:
Daniel Scythe: Vi är alla pervon (i någons ögon)

Knark och integritet

Jag gillar att läsa det Lisa Magnusson skriver. Att hon valde att skriva om droger just nu är väl dock ur ett väldigt egocentriskt perspektiv lite dålig timing eftersom jag skrev om droger för ett par inlägg sedan och det känns lite tjatigt att skriva om det idag igen. Jag kan dock inte låta det hon skrivit gå obemärkt förbi. Dessutom är det ju ett typiskt Daniel Scythe-ämne, rätt kontroversiellt och hårt kopplat till frihet och rättvisa, ett ämne som så många har fel om och där det behövs en hel del besinning och logik för att inte börja förtrycka människor.

Lisa "hatar allt vad droger heter" (även om hon för bara ett par veckor sedan rekommenderade whiskey vid förkylning men whatever, jag ska inte märka ord) men hon propagerar ändå för en legalisering av knark på medmänskliga grunder. Det är ju just det som det handlar om. Det handlar inte om att gilla eller inte gilla knark, det handlar om att tänka efter innan man börjar förtrycka folk bara för att man kanske inte gillar det de håller på med. Det handlar om att ha respekt för människor och erbjuda vård till de som behöver det istället för att bara köra tuffare tag och större batonger.

Det är också en fråga om integritet. Ifall vi inte tycker att staten i allmänhet ska få bryta sin in i våra datorer bara för att de är nyfikna på vad vi har på våra hårddiskar, varför anser så många då att staten ska få bryta sig in i våra kroppar för att de är nyfikna på vad vi har i våra blodsystem. Folk kommer säkert med rent mjöl i påsen-resonemanget här också men det håller som vanligt inte.
Ett exempel ur mängden är en kompis som på Arvikafestivalen för flera år sedan stod och dansade. Några poliser reagerade på hennes naturligt stora pupiller och tvingade med henne för att först ge urinprov och sen när hon inte klarade av att kissa under press så tvingade de iväg henne till Karlstad (har jag för mig) för att ge blodprov vilket hon hade fobi för, hon missade också en del av festivalen. Eftersom hon var minderårig så skickade de sen ett brev hem till hennes föräldrar. Hon fick naturligtvis inte så mycket som en ursäkt när provet en månad senare visade sig vara negativt. Polisen har kvantitativa mål vilket leder till att de helt enkelt ska trakassera ett visst antal människor per en viss tidsperiod och då tar de gärna folk som oss som sticker ut lite. Om de började ge sig på makthavarna så skulle nog den verksamheten upphöra ganska snart. Politiker som missar debatter i riksdagen för att polisen ska komma upp i sin kvot av testade personer.

Ett riktigt stort skräckexempel på hur fel lagstiftningen slår har jag skrivit om här.

Eftersom någon som tar illegala droger på sätt och vis är olaglig i sin blotta existens eftersom det är olagligt att ha ämnena i blodet även om denne inte begår några brott i övrigt, vilken bild av samhället tror ni då personen får när denne så fort den ser en polisbil vet att den är en av de som poliserna är ute efter, att denne på sätt och vis är fredlös?

Vad tror ni det har för effekt på oss andra, som inte tar illegala droger men som ändå sticker ut tillräckligt för att bli lämpliga offer för polisens kvoter, när vi vet att polisen när som helst kan bestämma sig för att tvinga med oss för provtagning? En gång blev vi påhoppade av poliser när vi var på väg till en grillfest. De spanande på huset bredvid vårt och vi skulle behövt följa med ifall de inte sen fick ett anrop om något mer lovande byte. Det tog väl ungefär ett halvår för mig att sluta tänka "jag kommer ifall jag inte träffar några poliser på vägen" varje gång jag sa att jag skulle komma på fest eller fika hos någon.

När Sverige inte ens tycks ha råd att ta hand om sina mentalsjuka, varför har samhället då råd att jaga folk som misstänks för att röka cannabis?




Jag har funderat på att sluta att jämt ha med en disclaimer om att jag inte knarkar så fort jag diskuterar den här frågan. Det känns ungefär lika fånigt som killar som känner ett behov av att poängtera att de inte är homosexuella så fort de pratar om sånt.

..

Olyckligt lottade simmar

Robin Birkenshaw skapade ett par simmar, en far och hans dotter, såg till att de hade personligheter som skulle skapa en dynamisk situation, byggde en park istället för ett hus och lämnade dem sen vind för våg. Sen skapade han en blogg om deras förehavanden.

SvD skrev om det här och bloggen finns här.

Bloggen har väckt starka känslor och sen har dessa starka känslor väckt starka känslor hos folk som då har blivit upprörda över att folk bryr sig om simmar när de inte bryr sig om riktiga hemlösa. Jag tycker dock att det är ett gott tecken. Folk bryr sig egentligen, de orkar bara inte med allt hemskt så de försöker blockera det när det blir för mycket. Empatin finns dock där, innerst inne. Vi ser en tiggare och vi bryr oss, vi ser massor och vi försöker att inte låtsas om dem.


Från Star Trek: Deep Space Nine avsnittet Past Tense Part 1 där de har rest tillbaka i tiden till 2024.

Väljer ni det välkända illegala priset eller är ni nyfikna på den hemliga lådan?

DN skrev igår om en cannabismanifestation där många på grund av lagstiftningen rökte Spice istället och idag skrev de lite mer om Spice.

Spice ska då enligt DN vara något i stil med syntetiskt framställd cannabis vilket folk röker för att de inte fått tag på originalet eller för att inte åka fast i drogtester.

Det här är ett av de mindre diskuterade problemen med att kriminalisera olika droger (och främst då så pass ofarliga saker som cannabis), bunta ihop brukare och missbrukare av drogen och sen jaga allihopa som kriminella. Droganvändningen kommer inte försvinna, vad som sker istället är att folk ständigt hittar nya substanser som inte har hunnit kriminaliseras ännu. De kommer då att istället för att använda droger som är välkända med sina för och nackdelar ständigt prova nya relativt otestade droger som varken samhället eller personen ifråga har speciellt bra koll på. Resultatet kan bli ungefär detsamma som när man försökte bota morfinism med det då nyupptäckta läkemedlet heroin och det skulle kunna bli så att historien kommer att döma den nuvarande narkotikalagstiftningen lika hårt som historien kom att döma den fadäsen.

DN missade dock helt den frågeställningen.



(Jag skriver inte det här i egen sak, jag håller mig till droger som går att köpa i livsmedelsbutiker, systembolag och bland naturläkemedlen på apotek och naturläkemedelsbutiker, vi pratar alltså koffein, alkohol, valeriana, ginseng och tyvärr ännu nikotin)

Hollywood accounting och piratdebatten

Det är imponerande hur Hollywood kan fortsätta producera filmer trots att de så sällan går med vinst. DN har skrivit här och här om Hollywood accounting som handlar om hur filmbolagen gömmer undan alla sina vinster så att författare, regissörer och skådespelare inte får ta del av vinsterna.

Det här är bolag som påverkar lagstiftningen i Sverige och vars statistik används för att bevisa fildelningens skadeverkningar.

Ken Ring versus myndigheterna

Ken Ring tycks inte vara det skarpaste verktyget i lådan. När man lever så på gränsen som han gör så kanske det inte är så smart att gå ut och skryta med vilka knep man tar till för att lura systemet. Det är en sak att rappa om det men kanske inte världens bästa idé att gå ut med det i tidningarna då det faktiskt tillintetgör alla de smarta knepen nästa gång.

För en tid sedan så gick Ken ut med att han blivit grovt misshandlad av polis. Det var skrämmande att läsa många av de blogginlägg som gjordes då (många av dem verkar vara borttagna nu). De verkade anse att han förtjänade det och att polisen inte gjort något fel. Ken är en strulig småbrottsling men han förtjänar inte att vara rättslös och den stora anledningen till misshandeln lär ju vara att han dissat polisen ganska hårt i flera låtar vilket det är hans demokratiska rättighet att göra. Det är däremot inte polisens demokratiska rättighet att misshandla personer de inte gillar. Att diskutera huruvida Ken Ring har förtjänat det där eller inte är att ha missförstått hela händelsen.

Jag hoppas att det ordnar upp sig för Ken. Han har saker att säga om en del av Sverige som de flesta av oss inte ser så mycket av och jag hoppas att han lyckas använda de erfarenheterna till bra saker. Jag vill se en politiskt medveten Ken Ring. Sen skulle jag även vilja att han skippade de mjäkiga refrängerna i sina låtar men det är ju inget som utmärker just honom utan en utveckling jag vill se hos de flesta av de hiphop-artister som lagt sig till med sådana.

Svinflunsan och karensdagen

Tidningarna fyller nyhetstorkan genom att spekulera i olika scenarion när svininfluensan närmar sig landet. Arbetsgivarna måste förbereda sig på en 50% sjukfrånvaro står det i Aftonbladet.

Visst blir man lycklig då över karensdagen som ökar sjuknärvaron på jobbet. Många har helt enkelt inte råd att vara hemma vilket gör att de kommer att gå sjuka till jobbet tills de inser att de absolut måste gå hem, vid det laget kan de lätt ha smitta ner några personer till vilka i sin tu smittar ner både arbetskamrater och familjer. Det är ju inte något unikt för just den här influensan men dess spridning gör ju det hela lite mer uppenbart.

Karensdagen har ju visserligen tidigare varit omdiskuterad då den faktiskt ökar risken för långtidssjukskrivningar, olyckor och kroniska sjukdomstillstånd.



En kul anekdot är när en tidigare mellanchef på vårt jobb för några år sedan skickade ut ett mail om att det var viktigt att öka sjuknärvaron på jobbet. Meningen var att han skulle skriva "minska sjukfrånvaron" men det blev lite fel eller kanske snarare lite mer rätt än det var tänkt. (Om någon jobbarkompis frågar så kan jag berätta lite mer utförligt om den historien.)

........

Chefer är de enda som behöver mer tid?

Aftonbladet skrev om att chefer skulle behöva 54 timmar per dygn för att leva bra liv enligt experterna, det vill säga för att ha tid att både jobba och ha tid att vara människor och ta hand om sig. De hämtade det här från en längre text på chef.se

Det här är ju dock ett problem som inte bara chefer har och chefer har nog dessutom möjligheten att styra sin tid mer och har oftast en lön som gör att de kan spara tid på olika sätt. Den längre texten på chef.se ger tips om att man ska slå av på takten osv. Visst, sådana valmöjligheter kan nog många chefer ha, vi som dock inte är chefer är ofta övervakade av datorer som kollar vilken takt vi håller, minskar vi på den får vi sparken.

Nä, det här är trots allt snarare ett problem hos vårt skenande samhälle. 8 timmars arbetsdag är inte människovänligt och det finns folk som måste jobba mer. Varför slutade förkortningen av arbetstiden vid 8 timmar? Då undersökningen från början är amerikansk gör den ganska vidrig då folk där ibland måste ha 2-3 jobb för att få det att gå ihop sig alls och det utan att tjäna de där extra pengarna som gör att de kan spara tid någonstans.

Samtidigt som vi då uppmanas jobba mer och längre i livet och mår dåligt av detta så finns det massor av arbetslösa som mår dåligt av att inte ha ett jobb. Det uppfinns mängder av arbetsbesparande teknologi men det leder aldrig till att vi måste jobba mindre, tvärt om så förväntas vi bara göra mer på grund av detta. Det leder till att både arbetslösa och arbetande bränner ut sig och det enda sättet man försöker motverka det på är att man inför hårdare regler på Försäkringskassan och man lade dessutom ner Arbetslivsinstitutet. Känns det som att det borde finnas en självklar lösning på det här?


Vad gäller arbete så finns det en underbar text här och där på nätet:

Detta är några utdrag ur Socialstyrelsens klassiska skrift "Haschboken" från 1983, med den minimala skillnaden att ordet "hasch" (i olika grammatiska former) har bytts ut mot "arbete".

Okunnigheten om arbete är stor. Både bland ungdomar och vuxna. Fler och fler vill veta mer om arbete. Vad tonåringar vet om arbete är oftast vad de har hört om kompisar. Eftersom det finns en hel del myter kring arbete stämmer ofta inte det de "vet". (...)

Även bland dem som arbetar själva är okunnigheten stor. De har oftast gått på myterna och osanningarna och sprider dem gärna vidare.

Idag vet vi att arbete har skadliga effekter. Under de senaste åren har allt fler bevis lagts fram om de fysiska och psykiska hälsoriskerna. Arbete har blivit ett problem som berör alla. (...)

Vad beror det på att ungdom börjar arbeta? Ungdomar i puberteten är ofta osäkra på sig själva. De vill testa sig fram. Kanske för att de är nyfikna, kanske för att passa in i gänget och få kompisar men också som ett led i processen att bli vuxen. Då kanske en del av dem börjar arbeta. Problem med bostadsbrist, skoltrötthet, etc ökar riskerna att glida in i ett vanemässigt arbete. Man kan vilja fly bort från verkligheten.

Föreningen Mot Arbete har gjort en lista över förändringar som kan tyda på att ens barn har börjat arbeta. Hör är listan:

* * Trött på morgonen
* * Alltid på väg ut
* * Nya okända kompisar
* * Slö och deprimerad
* * Nya tankesätt och ideal
* * Konstig blick och ostadiga handrörelser
* * Sover oroligt

De som arbetar regelbundet blir alltid förändrade. Det börjar med att de blir lättirriterade, slöa och tillbakadragna. Fortsätter arbetandet blir de mer och mer inneslutna i sig själva och till slut hamnar de i ett stadium där de är känslomässigt störda - de struntar i stort sett i allt. (...)

Det är nu vi har chansen att skapa en ny kultur, som inte är FÖR arbete utan MOT. En kultur som visar våra barn positiva sätt att berika livet utan arbete. Men en kultur mot arbete måste framförallt vara en kultur för alternativen. Ungdomarna måste få stöd och stimulans att utveckla aktiviteter som leder till engagemang och eget deltagande istället för passivitet och arbete. Eget skapande istället för passiv konsumtion. (..)

Arbete passar inte in i någon kultur. I exempelvis Marocko, Indien och Egypten är det de fattiga klasserna som arbetar. De psykiska tillstånd som arbetandet lett till har hjälpt till att försvaga deras möjligheter att kämpa för bättre förhållanden. För de privilegierade klasserna är det tabu att arbeta.

Men hur var han klädd då?

Aftonbladet skriver om att ett tjejgäng slet ner en 50-årig man från hans cykel, slet av honom hans kläder och ofredade honom sexuellt.

Jag diskuterade det här med en jobbarkompis och vi kom fram till att vi inte hade tillräckligt med fakta för att bedöma situationen. Vi vet till exempel inte hur mannen var klädd. Var han porrigt klädd och på det viset skickade inbjudande signaler? Hade han druckit alkohol? Hur ser hans sexualliv ut i övrigt, har han haft många tillfälliga sexpartners?

Det känns som om man måste få svar på dessa frågor för att riktigt kunna bedöma hur mycket det kan ha varit åtminstone delvis hans eget fel.

Näthat eller åsiktsskillnader?

Det har varit mycket tjat om näthat den senaste tiden och det mesta om det från media har varit sensationslystet och ensidigt. Bloggosfären har varit mer splittrad men många har varit av åsikten att man bör fokusera på alla de positiva och intressanta kommentarerna istället.
Jag vet att jag borde stoppa in ett stort gäng länkar här men jag har inte riktigt tid att leta rätt på dem just nu för det här är tänkt att vara ett 10-minutersinlägg.
Jag ville bara uppmärksamma er på en intressant artikel som handlar om att mycket av det som uppfattas som näthat egentligen handlar om ovana att hantera annat än envägskommunikation. Här är en annan intressant artikel att läsa i samband med den tidigare nämnda.

Läs även kommentarerna, det finns en del intressant där.

Sagan om de två demonstrationerna

Det ska tydligen ske två olika demonstrationer/manifestationer mot Stockholmsprogrammet 15 juli kl 1700.

Den som utgår från Södermalms torg går att läsa om den här:
http://www.motkraft.net/nyheter/3574 .

Den andra håller till i Humlegården och går att läsa om här:
http://svartmandag.blogspot.com/ .

De har ju något olika tyngdpunkter och karaktär så ni får väl välja den som passar er bäst. Själv skulle jag säkert ha trivts som fisken i vattnet på vilken som av dem men bor ju i fel stad för att gå på någon av dem.

Sen uppmuntrar jag gärna att de olika grupperna inte tjafsar för mycket mot och om varandra gällande det här för i den här frågan är ju grupperna på samma sida.

The Pirate Bay som roten till allt ont

Carina Rydberg har skrivit om försäljningen av The Pirate Bay.
Det är en intressant text då den ger en inblick i den syn på TPB som många(?) på den andra sidan i den här debatten har haft.

De tycks ha sett TPB som roten till allt ont och nu när sidan är såld så börjar det lyckliga 1000-årsriket där allt blir bra. De tycks dessutom se försäljningen av TPB som det yttersta tecknet på att allt bara handlade om pengar. De tycks tro att hela debatten om upphovsrätt fjärrstyrdes från TPB och att alla idioter som hotade dem till livet var torpeder utsända av TPB.


Jag vet inte hur det här kommer att sluta men det är spännande. Jag inser dock att stora delar av den andra sidan har fortfarande inte förstått vad det här handlade om, de har inte förstått vilken roll TPB spelade och de har helt köpt kapitalismens misstro mot idealism. Om de tror att de har vunnit nu så tror de fel.

Det är nu det börjar. Det är nu som de har bollen på sin planhalva (fan vad jag hatar sportmetaforer) men om de inte gör något konstruktivt med den så kommer de att bli av med den igen. Om de inte försöker göra det bästa av situationen nu så kommer nya TPB att skjuta upp som svampar ur jorden. Det finns ju trots allt massor av andra torrentsidor och det är ju dessutom bara ett sätt att överföra filer.


Jag skulle dessutom vilja veta vad som verkligen hände i det där telefonsamtalet mellan Peter Sunde och Carina Rydberg.

Skyll dig själv-samhället

Försäkringskassans personal upplever det som att de får högre lön ifall de säger nej till folks ansökningar och det snabbt. Hur många sådana här historier ska vi egentligen behöva läsa? Samhället urholkas allt mer genom privatiseringar och ogenomtänkta effektiviseringar. Jag skrev om det här bland annat och det som tillkommit efter det är privatiseringen av Apoteket vilket förväntas ge dyrare mediciner, privatiseringen av bilprovningen vilket förväntas ge dyrare besiktningar och sen järnvägen fast den frågan har jag inte satt mig in i så jag kan inte säga så mycket om den för tillfället.

Det här handlar inte om att göra saker bättre eller billigare för de enskilda individerna. Det här är en ideologisk attack mot samhället. Samtidigt som denna pågår för fullt och den ekonomiska krisen rasar så låter vänstern borgarna vinna på walk over och SD kan lura sina väljare att de har en annorlunda politik när de i princip vill föra samma politik fast sparka lite extra på invandrare och HBTQ-personer när de ändå håller på.
Det är bra att folk får göra egna val, allt annat vore förkastligt, men just nu skapar man ett samhälle där man inte bara låter folk göra egna val utan man tvingar dem att göra allt från triviala till livsavgörande val hela tiden och det utan att folk vet vilka val som de måste lägga ner energi på. Man skapar ett samhälle där skoltrötta tonåringar i ganska stor utsträckning måste välja rätt för att få en dräglig tillvaro resten av livet.

Man måste ha ett samhälle där folk faktiskt kan välja fel utan att det går fullständigt åt helvete för dem. Ett samhälle som är mindre Skyll dig själv! när saker inte går bra. Ett samhälle som är redo att plocka upp oss och hjälpa oss på fötter när saker inte gick som det var tänkt. Är det konstigt att den psykiska ohälsan breder ut sig.

Nu är jag ju inte riktigt så konspiratorisk men det är nästan så att man kan tro att alla attackerna på den personliga integriteten är en avledningsmanöver. Det kan nog snarare vara så att det är åtgärder som de känner behövs för att kunna fortsätta kontrollera ett folk som inte längre är mätta och belåtna.

Bryt stockholmssyndromet!

Just nu håller EU på att försöka baxa igenom Stockholmsprogrammet och gissa vad, det är inget vidare. HAX skriver om det.
Det som gäller är alltså ännu mer övervakning. Samtidigt så kan vi ju se hur bra myndigheterna faktiskt hanterar den övervakning som redan sker idag med tanke på den person som råkade ut för en husrannsakan för barnpornografibrott på grund av att polisen blandat ihop några IP-nummer. OK att polisen kommer behöva utreda den typen av brottslighet men vill vi verkligen att folk ska jagas baserat IP-nummer mer än nödvändigt? Vi ser ju hur de inte klarar av att hantera IP-nummer ens i allvarligare utredningar, hur ska det då inte bli när de jagar folk för skitbrott.
Hur ska det dessutom gå när upphovsrättsmaffian börjar jaga folk i större skala. Ifall de blandar ihop IP-numren så kommer oskyldiga få kravbrev vilket de ju kan få försöka förvara sig emot ifall de har råd och vågar.

Är det så jävla konstigt att folk gör sig osynliga på nätet?

Först tyckte jag att min rubrik bara var en kul ordlek tills jag kom på hur många av de som faktiskt accepterar ökad övervakning tycks lida av någon form av stockholmssyndrom. Vi är kidnappade av övervakningssamhället drivet av myndigheter och företag och vissa av oss har accepterat deras världsbild då de går med på vad som helst så fort det viftas med terrorister och pedofiler.

Att införa ett enormt övervakningssamhälle för att skydda oss från terrorism är ungefär som att dricka en dödlig dos gift för att minska risken att man någon gång i framtiden ska få cancer.

Stay tuned

OK, kom av mig en hel del i mitt bloggande efter Arvikafestivalen och slutet på semestern. Jag har inte riktigt lika mycket tid just nu men jag ska snart ta tag i det här. Det har ju funnits massor av saker att ta upp tex de pinsamma försöken att jämföra den autonoma vänstern med högerextremisterna, STIMs försök att försämra miljön på arbetsplatser, diskussionen om näthat och hela bråket om bloggarnas betydelsefullhet/betydelselöshet.

Med så mycket dumt att racka ner på och med ständigt nya dumheter i antågande så finns det ju ingen brist på uppslag, bara lite brist på inspiration just nu.

Jag kommer nog snart att inte kunna låta bli igen =)

Daniel Scythe i Knappnytt

Haha, det här är kul! Jag citeras i senaste avsnittet av Knappnytt.

Knappnytt startades som en kul grej av personalen på Fat Statement där man kan beställa egna knappar men har växt till en viss kultstatus inom den svenska Internetkulturen.

Wikipedia om Knappnytt




Videon är lite för bred för min blogg så jag flyttar ner den en bit.