Upprop: Telia – ta FRA-lagen till domstol

Det är inte jag som har skrivit den här texten, det här är ett allmänt upprop som jag hakat på. Facebook-gruppen finns här.

/Daniel


Från och med den första december 2009 är Sverige en övervakad nation – det är då som FRA får tillgång till en stor del av vår Internet- och mobiltrafik.

Detta kommer att få ett antal konsekvenser. De mest påtagliga är att flera grundläggande rättigheter i praktiken kommer att sättas ur spel. En självklarhet som brevhemligheten kommer efter den första december 2009 inte att existera på Internet. Även andra grundlagsskyddade rättigheter som källskyddet är starkt hotat. Många organisationer har skarpt protesterat mot FRA-lagen, däribland Journalistförbundet och Advokatsamfundet. En majoritet av det svenska folket är emot FRAs avlyssning.

Flera juridiska experter uttrycker dessutom stor tveksamhet till om FRA-lagen är förenlig med Europakonventionen, dvs. den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna. Sverige har förbundit sig att följa den konventionen och rimligtvis bör lagen alltså prövas i Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna. Telia ansvarar idag för en majoritet av den trafik som FRA kommer att vilja avlyssna. Därför uppmanar vi Telia: ta FRA-lagen till domstol.

.

Selektiv arkitektur-fobi

Schweiz har nu röstat för ett förbud mot minareter, det vill säga att ha ett torn i samband med en moské, lite som att ha ett torn på en kristen kyrka.

Politiker från partiet SVP hävdar att minareter är en symbol just för militant politisk islam. Jag kan erkänna att jag inte på något vis är någon expert på islam men jag är helt övertygad om att de bara är ute för att jävlas med muslimer. Som så mycket andra av de här problemen uppstod det här tydligen efter WTC attacken så skulden för det ska läggas både på ett gäng terrorister och på västerländska politiker med Bush i täten som istället för att försöka gjuta olja på vågorna såg till att polarisera världen allt mer för sina egna politiska intressens skull. Vi har alla ett val här. Antingen fortsätter vi den här utvecklingen med allt mer uppskruvat tonläge och ökade motsättningar som följd eller så kan vi börja försöka förstå varandra lite mer.

Det här sätter dock fingret på intressanta frågeställningar kring demokrati. Är det fortfarande ett speciellt demokratiskt beslut när folkviljan beslutar sig för att förtrycka en minoritet?

SvD SvD DN DN AB

Kill them all and let God sort them out

Regeringen fortsätter på den inslagna vägen, att använda jakten på några fuskare som ursäkt för att försämra för breda lager av befolkningen, som vanligt handlar det ju om redan utsatta delar av befolkningen.

I det här fallet handlar det om sjuk och föräldrapenningen. Den ska inte längre beräknas efter förväntad inkomst utan beräknas efter vilken inkomst personen har haft en period innan sjukperioden.

Jag kan förstå vad det är de säger sig försöka komma åt. Det finns folk som utnyttjar det system vi har idag. Mest uppmärksammad är kanske Thomas Möller, ex-president för svenska Hells Angels. Jag skrev om det fallet för lite mer än ett år sedan:

"Thomas Möller, ex-president för Hells Angels lever tydligen lyxliv i Sydafrika genom diverse skumraskaffärer och som grädde på moset kammar han hem 200000:- om året i bidrag från Försäkringskassan.

Nu väntar jag bara på att folk ska dra fel slutsats av det här.

Jag tror att en massa personer nu kommer att ropa på hårdare regler och säga att systemen i Sverige är slappa och att alla som vill kan få ut hur mycket bidrag som helst. En del kommer att säga så för att de verkligen tror att verkligheten ser ut så och andra kommer att säga det av politiska skäl trots att de vet bättre. Ni vet hela den här det ska löna sig att arbeta så därför måste vi sparka på de som ligger-grejen.
Sanningen är snarare att många som skulle behöva mer stöd inte får det och de mest utsatta är oftast inte de som är bäst på att kämpa för sin sak.

Slutsatsen man kan dra av det här är istället att oavsett hårda regler så kommer vissa starka individer att kunna utnyttja systemet till deras fördel oavsett vilket system det än är, åtminstone alla de system som har prövats i större skala i världen. Den som redan har stora resurser kan lätt skaffa sig mer. Det gäller allt från mäktiga gangsterledare till mäktiga företagsledare (och ibland är skillnaden där emellan mest en fråga om PR) och det gäller även mäktiga politiker.

Så sätt gärna dit Thomas Möller men låt inte de utsatta lida ännu mer på grund av ännu ett bevis på att de starka kan roffa åt sig och utnyttja. Använd inte vad de med makt kan göra som en ursäkt för att sparka på de som endast har vanmakt."


Nu har de dragit fel slutsats. Det är som att atombomba djungeln för att bekämpa malarian. Bekämpa fuskarna genom att rycka undan mattan för de som verkligen behöver hjälp. Kill them all and let God sort them out. Släng den häxeri-anklagade i sjön, flyter hon så bränner man henne, drunknar hon så var hon oskyldig.

Det genomskinliga är att de endast använder ursäkten att de jagar fuskare för att slå neråt, för att sparka på de som redan ligger. Man använder ju inte samma retorik för att komma åt skatteplanerare, folk som pumpar in sina höga löner i företag som sen äger deras dyra villor osv. Ifall inga bidrags och försäkrings-fuskare hade funnits så hade alliansen behövt uppfinna dem för att ha en ursäkt för att genomföra den politik de vill genomföra.

Scaber Nestor JN

Svenskt Näringsliv gynnar företagare, inte företagen

Svenskt Näringsliv har nu kommit ut med en rapport som varnar för effekterna av en rödgrön valseger.

Man får naturligtvis ta allting från Svenskt Näringsliv med en rejäl nypa salt. En sak man har lärt sig av alla finanskriser och bonusskandaler är att ledningarna för de stora företagen egentligen inte verkar bry sig så mycket om hur det går för företagen. Även när företagen går dåligt eller riskerar att få dålig publicitet av det så pumpar ledningarna för företagen ut så mycket pengar som det bara är möjligt ur sina företag.

Med andra ord. Även om de rödgröna skulle vara de vars politik egentligen gynnade företagsklimatet bäst så kommer företagsledningarna fortfarande propagera för de partier som låter dem fortsätta suga ut så mycket pengar de bara kan ur sina företag.

Det som är bra för företagarna är inte nödvändigtvis det som är bra för dig!


Dessutom så belyser detta en intressant fråga. Vad är det som utgör ett företag egentligen? Är det främst ledningen eller är det de anställda? Vi har blivit upplärda att tänka att det är ledningen men egentligen, för alla andra än för ledningen själv så är det viktigare hur det går för de anställda, att de är så många som möjligt och har en lön de klarar sig på. Landet består trots allt mer av vanliga anställda än vad det består av företagsledningar.

Här hittade jag en fantastisk sågning av Svenskt Näringsliv och deras politiska agenda: Jöran Fagerlund


Peter Andersson: Svenskt näringsliv har alltid jobbar för borgerliga valsegrar
In Your Face: Skillnaden mellan näringslivet och SN

Att släcka eld med bensin

Mona Sahlin har nu gjort ett utspel om ett blocköverskridande samarbete för att inte SD ska kunna bli vågmästare. Det vore ju som att försöka släcka eld med bensin. De borgliga partier hon främst tänker på är C och Fp. Centern är inte samma parti som S har samarbetat med förr, de har i princip ingen politik utom nyliberalismen nu för tiden och det är dessutom knappast socialliberalerna som är tongivande inom Folkpartiet i dessa dagar.

Samtidigt verkar ändå alla förstå det farliga med det här.

"Fredrik Reinfeldt vill inte ha en blocköverskridande koalition. Han menar att det skadar demokratin.

– I flera länder har vi sett hur extremistpartier vuxit när det uppfattats som att alla andra sätter sig i samma båt och man tar bort konflikterna ur politiken, säger Reinfeldt till DN.

Statsvetarprofessorn Marie Demker vid Göteborgs universitet, som forskar om främlingsfientliga partier i Europa, håller med.

– Det gäller att hålla fast vid den grundläggande konflikten i Sverige som är mellan höger och vänster. Om man skapar en blocköverskridande allians så gynnar det Sverigedemokraterna, säger Demker.

– Det här visar erfarenheterna från resten av Europa; man får en situation med etablissemangspartierna mot antietablissemanget.

Mona Sahlin säger att hon håller med Demker om att det vore fel att nu besluta att det ska bildas en ”gigantisk koalition”.

– Men om man efter valet försätter sig i en situation där man blir beroende av Sverigedemokraterna kommer de att växa och växa, säger Sahlin."

Så, det här utspelet är alltså bara dumt på så många olika plan. Det är dumt när det kommer till att bekämpa Sverigedemokraterna, det är dumt när det kommer till folks tilltro till demokratin och det är dessutom dumt ifall Socialdemokraterna vill framstå som ett stabilt alternativ då detta bara skapar mer osäkerhet om vad de egentligen står för. Tidigare hattande kring vilka de skulle samarbeta med skadade ju dem. Det vore bra om Mona Sahlin började tänka efter före, hon kan fundera på de här sakerna privat men inte i media, den dagen den sorgen helt enkelt.

Det är långt till valet. Vad som krävs nu är att inte alla trängs i mitten utan visar på olika tydliga politiska alternativ. SD är faktiskt inte inne i riksdagen ännu, de har ingen vågmästarroll, se nu till att det finns viktigare saker för folk att rösta om än vilken hudfärg deras grannar ska ha!


Jag har skrivit om liknande saker tidigare men har tyvärr inte tid att leta fram länkarna just nu, inläggen är dock inte så svåra att hitta.

Maud Olofsson hör vad hon vill höra

Maud Olofsson: ”Jobb är viktigare än lön för nio av tio ungdomar”

De har alltså frågat ungdomar ifall de kan tänka sig att ta ett jobb med skitlön för att ta sig in på arbetsmarknaden och drar sen slutsatsen att de delar Centerns syn på arbetsmarknaden.

Det finns ganska mycket saker som folk kan tänka sig att göra utan att för den skull tycka att det borde vara så.

"Vi menar att det ska löna sig att arbeta hårt, vare sig det är som företagare, lärare eller ingenjör. Den som går upp tidigt på morgonen, sliter hårt och strävar efter att hänga med och förnya sig, tar ansvar för sig och sina närmaste, anstränger sig mer än andra, ska känna att det uppskattas och belönas – inte osynliggöras och motarbetas – i ett framtida Sverige."

Visst, det ska löna sig att arbeta hårt i Centerns samhälle, om du inte är för ung dvs, eller har ett jobb där du kan få sparken så fort du börjar kosta mer pengar på grund av ålder genom den flexiblare arbetsrätten, eller har ett låglöneyrke där lönerna ska kunna sänkas mer med Anders Borgs sänkta reservationslöner.


Ali Esbati har sågat det här snyggt.

Hanne Kjöller, på tunn hal is över djupt grumligt vatten

Hanne Kjöller verkar ha legat sömnlös över en del frågor kring Mehdi Ghezali.

Hon funderar över hur han egentligen lyckades bekosta sin resa till Pakistan och ifrågasätter att han blev torterad endast på grund av att han saknade visum. Hennes insinuationer går vidare när hon nämnder det faktum att det i fordonet som de 12 personerna färdades i återfanns ”10 940 dollar, 16 cd-skivor ’Hereafter’ av predikanten Anwar Al-Awaki, två knivar och en strypsnara av vajjer”. Med Anwar Al-Awaki menar hon Anwar al-Awlaki, Google föreslog rätt stavning men jag tror inte att Hanne använde Google för i så fall hade hon säkert spunnit vidare på det spåret, han är ganska extrem minst sagt.

För det första, han hade sagt att han skulle fira ramadan, det är inte helt otroligt att han slapp bekosta den resan själv, islam är en ganska kollektiv religion vad jag har förstått och han är dessutom en ganska uppmärksammad person som säkert kan få en del sympatier efter Guantanamo. Det har inte skrivits någonstans att man fann prylarna på honom, bara i fordonet även om mången korkad person ansåg att prylarna nödvändigtvis var hans. Sist men inte minst, ska man verkligen ha så stort förtroende för att Pakistans rättsväsende inte torterar oskyldiga. Om Hanne tycker att omständigheterna pekar i vissa riktningar, vad kan då inte de som grep honom ha tyckt.

Min poäng är inte att Ghezali är oskyldig, det kan varken jag eller Hanne Kjöller veta. Min poäng är att Hanne Kjöller insinuerar väldigt mycket vilket rimmar väldigt illa med DNs höga svansföring kring Donald Boströms organartikel. Hon spelar ganska mycket på islam som en i grunden misstänkt religion och kommentarerna till artikeln visar vilka reaktioner det får. Ghezali, och även Munir Awad och Safia Benaouda, ses ömsom som terrorister och ömsom som bidragsfuskare.

En Facebook-diskussion och arga aftonbladare

Återgivning av en Facebook-diskussion mellan mig och Petter, en socialdemokrat:

Daniel: Jag undrar om det kan vara höstmörkret som får SD att gå framåt i opinionsmätningarna. Folk blir deprimerade, hatiska och misantropiska och dessutom påverkar ju bristen på ljustimmar den intellektuella kapaciteten.


Petter: Men, mörkret måste väl ändå vara muslimernas fel?


Daniel: En djupare analys är kanske att det skapats ett samhälle som så få känner sig delaktiga i att politiska analfabeter tror att det hjälper att rösta på något som åtminstone hyllar deras nationalitet.


Petter: Jag är böjd att hålla med, delvis iallafall. Det är ju inte särskilt svårt eller krävande att engagera sig. Problemet är väl mer, hur får vi människor att -vilja- göra det. Hur tar vi ner politiken på vardagsnivå. Dvs. där den hör hemma.


Daniel: Partierna kan bbörja att tala om visioner, om vilket samhälle de faktiskt försöker skapa. De kan börja tillåta att åsikter sticker ut och bemöta dem sakligt, vad de vill göra istället. Just nu förlöjligas bara det som sticker ut för att det inte är "regeringsdugligt". Endast en vision om samhället tillåts och den försvaras inte heller på ideologiska grunder utan med ekonomistiska byråkratiska argument. Folk känner inte igen politik när de ser det. Folk måste få tillåtas drömma om en annan värld. De måste känna att de kan påverka. När folk känner att de har ett samhälle som bryr sig om just dem och att de har både en möjlighet och ett ansvar att förbättra samhället så kommer de nog kunna växa politiskt. De kommer att kunna skilja på vilken politik som drivs och vad PR-byråerna har bestämt att den ska kallas för.


Petter: När det gäller ideologidiskussionen håller jag helt med dig. Det är alldeles för mycket hackande och småsaker som diskuteras när det borde vara de stora penseldragen man borde argumentera för. Dessutom måste vi bort från medias personfokus och istället visa på att det handlar om en demokratisk organisation och att ansiktet utåt förvisso har en stark påverkan men knappast är hela partiet.


Daniel: Det kan naturligtvis vara svårt att tala om de stora dragen med all nervös triangulering efter mittenväljarna. Istället för att partierna har en politisk idé och sen försöker övertyga väljarna om dess förträfflighet, helst genom en gräsrotsrörelse som både formar politiken och sprider idéerna så försöker många politiker att bara säga saker som kan tänkas gå hem hos folk som egentligen inte är övertygade om partiernas idéer. Socialdemokraterna köper mycket av borgarnas problemformuleringar och Moderaterna kallar sig för det nya arbetarpartiet och för den som inte är politiskt insatt så blir det som att välja mellan Pepsi och Coke. När politiken blir byråkratisk och politiker förväntas vara strömlinjeformade så tappar partierna stora delar av den gräsrotsrörelse om bygger upp dem.

Ett annat demokratiska problem är att folk är alldeles för intrasslade just nu för att orka tänka på politik. Jobbet och alla i-landsproblem äter upp all energi. Vilket elbolag man ska välja blir viktigare än vad som händer i samhället.

Ett gigantiskt problem är att samhället i stort har utvecklats sig på det sätt som många från början välmenande revolutioner har utvecklats. Man börjar bli rädd för att befolkningen ska fatta fel beslut om de får ett demokratiskt val. Därför försöker man tömma demokratin på så mycket innehåll som möjligt. Man upprättar budgettak, man privatiserar allt man kan, man låser in politiken i EU-konstitutionen och man hindrar politiken från att påverka riksbanken osv.

Haha, jag skulle försöka undvika att blogga hela kvällen och sen gör jag samma sak på FB istället =)


Petter: Vad kan jag säga?
Precis den problematiken du pratar om har jag själv försökt få respons för otaliga gånger.
Jag håller med som fan. Ideologin, de grundläggande idéerna ska tala. Om så folk inte vill ha våra idéer, då får de rösta på någon annan. Det måste vara vårt samhälle mot deras. Makten får aldrig vara målet, makten är medlet.


Daniel: Jag tror att ett av de största misstagen var att vänstersidan slutade med ideologiproduktionen eller nja, inte slutade helt såklart men slutade nå ut till allmänheten med den. Det här började på slutet av 70-talet början av 80-talet någon gång ungefär samtidigt som SAF insåg det viktiga i att ha ideologiproduktion och slutade att enbart vara en motpart till facken i förhandlingar. På det sättet så började högern ta över hela problemformuleringen så att vänstersidan behövde formulera alla sina lösningar efter deras problem.



Om arga aftonbladare:

Landet är i behov av en stark opposition just nu för att föra in mer mening i politiken.

För att citera Martin Luther King, Den yttersta tragedin är inte de onda människornas brutalitet utan de goda människornas tystnad.

Med detta vill jag dock inte vara så kategorisk att jag hävdar att alliansen består av onda människor, resultatet av politiken drar jag mig dock inte för att kalla ondskefullt i många lägen.

Säga vad man vill om Aftonbladet men det är faktiskt på sin plats att många av deras medarbetare har börjat bli väldigt skarpa i sina formuleringar.

Jan Guillou klagar över att Mona Sahlin inte vågar vara sosse, att hon har övergivit ideologin i ett läge där den sittande regeringen lämnar öppet mål.

Jag kan ganska ofta ha svårt för Jan Guillou men det här är saker som är uppenbara för många av oss men som ändå behöver sägas.

Ronnie Sandahl skriver om att jante faktiskt har en positiv sida. De rika ska fan inte komma här och tycka att de är bättre människor.

Jag tycker att det här var en kul infallsvinkel, våga vara jante helt enkelt.

Helle Klein skriver om hur nedmonteringen av välfärden är ett hot mot demokratin och att det är en förlust för samhället när inte folk längre har någon tillit för varandra.

Återigen en sak som jag brukar hävda.

Hon kallar också Jan Björklund för en härdsmälta, en något oslipad högerideolog, ett historiens felsteg och rubriksättaren lägger till vulgo-liberal. Slutpoängen är att vänsterliberaler inom partiet borde skämmas över honom.

Jag tycker att det är kul att hon, när hon ska räkna upp duktiga folkpartiledare innan honom, utelämnar Lars Leijonborg, det beror väl på att Fp har gjort ett ganska långvarigt felsteg =)

I övrigt kan man konstatera att regeringen i sin övervakningsiver nu vill kartlägga folks val av fackföreningar.

Heligt krig mot hälsa

Obama verkar komma närmare och närmare att faktiskt få igenom sin vid det här laget ganska urvattnade sjukvårdsreform trots att republikanerna rustar för ett heligt krig mot den och när republikanerna lovar krig så brukar det faktiskt inte vara ett talesätt.

USA är är ett märkligt land fullt av fattiga flagellanter och kristna som talar om kärlek när de har ihjäl folk. Obama kanske skulle ha kallat det för War on bad health så skulle han kanske fått med några sömniga republikaner som yrvaket röstat ja till vad som helst med ordet krig i sig. Republikanerna talar ju mycket om protecting the American people men bara om det är en ursäkt för att ha ihjäl någon.

Hoppas nu att det här går igenom, inte blir saboterat och att det är en reform som kan fortsätta tills de får en statlig försäkring vilket de fick skrota i det här förslaget.

Det finns faktiskt en anledning till LAS

I ett perfekt samhälle med perfekta människor så skulle inte LAS behövas. Ser du bara perfekta människor omkring dig? Har du eller någon du känner råkat ut för en chef som varit småsint eller orättvis? Vill du ge denne möjligheten att säga "Jaha, du har synpunkter på säkerheten på företaget? Vet du vad, jag upplever att vi just börjar få lite arbetsbrist här." eller "Oj, jag såg på din Facebook att du blivit på smällen och på tal om tillökning, ökningen av uppdrag var visst inte så hög som väntat denna vecka så...".

LAS är redan rejält uppluckrad och facken är inte speciellt starka nu men är det ett skäl till att helt skjuta detta i sank? LAS är ingen ultimat lösning men den finns helt enkelt där av en anledning nämligen att det finns folk som kommer att missbruka sin makt och om vi ska vara ärliga, som inte ens kommer att uppleva att de missbrukar sin makt när de gör det, åtminstone inte om de inte har en lag som säger att de inte få bära sig åt hur som helst. Näringslivet styrs inte av moral, den styrs av vinstmaximering och ofta en kortsiktig sådan. Vi har en hög arbetslöshet just nu, denna får inte bli mer av ett vapen i händerna på arbetsgivarna än vad den redan är.

Arbetsgivarna har redan nu möjligheten att undanta folk från turordningsregler och att trixa mycket för att kunna behålla den personal den vill behålla men som det är nu kan åtminstone inte arbetsgivaren plötsligt bestämma sig för att byta ut alla fackligt aktiva på företaget.

Den senaste modeflugan bland de borgliga partierna är att skylla arbetslösheten bland ungdomar och invandrare på LAS, något som är en bluff enligt TCO och dem borde kanske Folkpartiet lyssna på för tjänstemännen tillhör Folkpartiets väljarbas. Det klingar också lite falskt när personer och partier som annars inte brukar vara så bekymrade om hur deras beslut påverkar de svaga nu plötsligt säger sig vilja värna om dem och av den anledningen känner sig tvingade att genomföra en politik som de har kämpat för i åratal utan att någonsin nämna de svaga.

Scaber Nestor Ett hjärta rött Peter Andersson Mitt i steget Piprök

SvD SR SvD Ex SvD DN

Journalistiken, presstödet och upphovsrätten

En debattartikel i DN ifrågasätter presstödet.

Jag tycker att det kan vara värt att se över presstödet och de effekter det har. Syftet med det var ju att säkra den politiska opinionsbildningen och demokratin. Jag tycker att det är bra att det finns stöd för att bredda den journalistiska bevakningen men landskapet har förändrats mycket sen man införde presstödet. Dels finns det nya informationskanaler och dels så ser inte ägandet likadant ut nu för tiden.

Dessutom, i en tid när huvudfåran av konservativa och liberaler har gjort gemensam sak politiskt, hur mycket pengar är då skillnaden mellan DN och SvD värt.

Nu vet jag att jag naturligtvis kan anses vara politiskt färgad i det här men det är en viss skillnad i stödet för tidningar som ägs av stora mediekoncerner och andra rika ägare och i att stödja tidningar som ETC och Fria Tidningen.

Det finns en del saker med presstödet som jag inte riktigt har grepp om. Wikipedia talar om att presstödet betalas ut till tidningar som inte går med vinst. Hur ser då SvDs finanser ut och om tidningen inte går med vinst, var ligger då Schibsteds intressen i att äga tidningen? Är vinstreglerna mer komplicerade eller handlar det om synergieffekter? En intressant sak gällande SvD är att trots att de annars så ofta kritiserar bidrag så har de såvida jag vet aldrig kritiserat presstödet.


Håkan Lindgren skriver I DN att bloggare (gratisjournalister) hotar de traditionella journalisternas finansiering och att detta är de stora mediekoncernernas verk. Jag förstår vad han oroas över men han verkar helt ha missuppfattat bloggosfärens syn på journalister och mediekoncernernas ekonomiska vinst från bloggar. Motsättningen har inte stått mellan bloggare och journalister utan just mellan bloggare och de tidningar som bloggarna upplever satsar på fel nyheter och vinklingar, det hade inte behövt vara bloggare, det hade lika gärna kunnat vara avlönade journalister på mindre tidningar. Många väl ansedda bloggare är dessutom avlönade journalister också.

Han blandar dessutom in upphovsrätten i det här och där står återigen inte motsättningen mellan skaparna och upphovsrättskritikerna utan motsättningen står mellan de hänsynslösa företag som hotar demokratin och rättssäkerheten i sina försök all hålla fast vid sina affärsmodeller och deras kritiker.

Utöver detta finns de vanliga motsättningarna mellan meningsmotståndare. De kreatörer som hamnar i krig med upphovsrättskritikerna gör inte detta för att de är kreatörer utan på grund av de åsikter och inte sällan personangrepp som de ger uttryck för.

Ännu en attack mot LAS

LAS attackeras ständigt och en intressant sak är att argumentet som oftast förs fram är att det är ett hinder för de svagaste, detta argument används oftast då av just personer som sällan tycks värna om de svagaste i andra lägen.

När det argumenteras för att LAS komplicerar för små företag så brukar motargumentet vara att det finns så mycket undantag att LAS aldrig är något problem nu för tiden och det har nu de som hatar LAS börjat använda för sin sak, det är ett nytt drag. Först försvaga LAS och sen ge det nådaskottet. Lurigt!

Behöver jag säga att jag inte heller är något fan av att minska fackens rätt till stridsåtgärder.

Mogi spelar arbetslös. Jag är avvaktande skeptisk.

Aftonbladet har nu bett modebloggaren Mogi att leva på motsvarande A-kassa i 2 veckor. Min första reaktion var bara negativ och det utan att egentligen ha någon som helst koll på Mogi som person och bloggare. Att skildra livet på A-kassa i enbart pengar under två veckor måste ju vara ungefär som att försöka få en rättvis bild av tredje världen genom att åka på charter eller försöka sätta sin in i Dawit Isaaks situation genom Big Brother.

Leva lite snålt kan ju vem som helst göra i två veckor, det är ju ungefär som om man äter lite billigare för att man har bestämt sig för att köpa en lite dyrare TV den månaden. De riktiga problemen kommer efter ett tag, när saker börjar gå sönder, när man stöter på oplanerade utgifter för att inte tala om problemen för barnfamiljer. Till det sen kommer osäkerheten om framtiden, alla nej och motgångar, de som ser ner på en för att man inte har ett jobb eftersom politiker från vissa partier hävdar att det beror på att man är lat, kampen mot myndigheter osv. Det som gjorde den eminenta Fattigbloggen så bra var kanske främst de verkliga försöken att sätta sig in i situationen som fattig och alla verkliga berättelser som folk skrev i kommentarerna.

Min nästa reaktion var mer nyanserad. Det här är faktiskt inte riktat till mig, det här är för att få upp ögonen för det här problemet hos folk som normalt inte intresserar sig så mycket för politik, att radikalisera modebloggsfansen.

Problemet blir ju dock att om det här blir ett fiasko så kan det verkligen bli totalt kontraproduktivt. Nåväl, motbevisa mig gärna.

En vision om antipiraternas framtida ensamma öde

Antipiraterna fortsätter kampen för att få hela världen emot sig.

Antipiraternas krig mot Internet går vidare, denna gång anfaller de ännu ett bredbandsföretag, Portlane, för att dessa levererar bandbredd openbittorrent-trackern som är den nya öppna trackern som bland annat används på The Pirate Bay nu för tiden.

openbittorrent är förresten rätt spännande, fildelning blir ännu mer decentraliserat, det blir ännu lättare att öppna fildelningssiter eftersom det kan göras på små anonyma web-hotell utan någon större bandbredd nu.

Tänk om antipiraterna plötsligt gör bort sig en gång för mycket. Att folk tillslut får nog. Att ingen politiker längre vill synas med dem och att de blir som de där stackars människorna som går omkring på stan och skriker högt för sig själva.

Lite det öde som drabbade Didi Örnstedt och Björn Sjöstedt om ni minns dem. De lyckades en gång i tiden få politiker och media att lyssna på dem kring det farliga med rollspel, till slut gick de dock för långt när de skrev boken "De övergivnas armé" och alla såg plötsligt att kejsaren var naken. När jag kollade inför den här inlägget så upptäckte jag att Didi bloggar, tydligen mest lite muttrande några gånger per år, fortfarande lite om onda rollspelare men nu också, mycket passande för det här inlägget, om onda fildelare och sen ibland lite om hennes tax.

Lawrence Lessig har varit i riksdagen och försökt att öppna deras sinnen för att förändra upphovsrätten. Hoppas att åtminstone några av dem har lyssnat även om han inte bjöd dem på någon fin middag för besväret.

Lars Gustavsson har fortsatt filosofera kring upphovsrätt och liknar tillståndet vid det innan franska revolutionen. Mycket kulturreferenser i intervjun, jag lärde mig åtminstone något nytt. Jag har tydligen en av hans böcker hemma, det är han som har skrivit Det sällsamma djuret från norr. Bra science fiction-bok som jag måste läsa igen när jag har packat upp den efter flytten. Man brukar kunna hitta den begagnad ibland.

Centerpartiets vilda äventyr i glashuset

Centerpartiet har ju kläckt ur sig skriften Varning för röd gubbe. De kör en smutskastningskampanj mot Vänsterpartiet för att försöka dölja sin egen brist på politik. Det enda man hör från Centern nu för tiden är utfall mot tryggheten, saker som miljö och integritet har de knappast någon trovärdighet kvar när de diskuterar och glesbygden har jag inte hört så mycket om men jag får erkänna att det inte är någon fråga jag har intresserat mig för.

De har dock fått roande mothugg i DN, mer väntat på kultursidorna men faktiskt mer oväntat även här.

Vänsterpartiet av idag är svåra att demonisera, de är ju i princip vad Socialdemokraterna slutade att vara när de började jaga mittenväljare fast med moderna frågor och utan den korruption som S började visa upp när de kunde vinna val på val utan att anstränga sig. Visst, man kan försöka peka på AFA och säga att titta på de där, de är ju också vänster. Det är ju dock inget som fastnar så bra eftersom V faktiskt inte går omkring med röjarluvor på sig.

Eftersom V är ett demokratiskt socialistiskt parti så har de lånat Lars Leijonborgs ganska slitna och och illa fungerande tidsmaskin för att bevisa att V är antikrist. Eftersom denna tidsmaskin dock saknar panoramafönster (vilket man märkte redan på Leijonborgs tidsreseskildringar) så missade de, i sitt kartläggande av vänsterns tendens att frottera sig med kommunistdiktaturer, det faktum att deras eget parti var mer eller mindre nazister.

Antingen så är inte Centern riktigt lika populära i pressen som andra högertidsreseresenärer innan dem har varit eller så var det kanske lite väl magstarkt denna gången. Centern är ju faktiskt ett av de partier i Sverige som främst skulle kunna tänkas försöka glömma vad som hände kvällen innan men nej då, de har helt förträngt vad de själva sa och vem de hade sex med och drar likt sällskapets kamikazepiloter upp sin digitalkamera med festbilderna i ett större sällskap utan att ha tittat igenom dem först.

Jag efterlyser en större ärlighet när det handlar om Sveriges politiska historia. Vänsterns misstag har stötts och blötts i det oändliga och vänstern har lärt sig mycket av det men det finns säkert mer att lära där. Låt oss nu även lägga de andra partierna på psykoterapisoffan för att gå igenom deras förträngda barndomsminnen, det kan aldrig vara nyttigt att släpa runt på sånt. Jag har varit inne på det här nyligen: Varför högern aldrig lär sig.

Låt oss sen gå vidare och faktiskt diskutera dagens politik och inte minst något som saknats länge i debatten, visionerna för framtiden och hur partierna vill nå dit.

Några andra bloggar som har tagit upp det här bra: Jonas Sjöstedt, Lasses blogg, Yttrandefrihet FTW, Politik och poesi

Ipred försvårar riktiga brottsutredningar, är någon förvånad?

Tydligen slänger operatörerna trafikdata snabbare i och med Ipred, något som försvårar för antipiraterna. Dock så beklagar de sig också över att detta skulle försvåra utredningarna av barnporr och rån, något som de naturligtvis inte kunde bry sig mindre om då den här utvecklingen var fullständigt självklar. Det är bara cyniskt av dem att använda det argumentet med tanke på att "alla" varnade för att det här skulle hända.

I samma ögonblick som de började missbruka trafikdata så var det givetvis helt uppenbart att operatörer försöker slippa spara data och att det utvecklas bättre metoder för folk i allmänhet att gömma sig med hjälp av kryptering och liknande.

Lita inte på dem en gång till när de skyller på barnporr, ju mer operatörerna tvingas spara data, ju mer kommer folk att gömma sig även för operatörerna, nästa steg är att de ropar på förbud för kryptering och anonymiseringstjänster för barnporrens skull eller varför inte att de ska få rätt att plantera spionprogram i folks datorer för att bekämpa barnporren. Naturligtvis har det aldrig handlat om barnporr.


SvD AB

Svensk eller osvensk

Herman Lindqvist är ute och cyklar i en krönika i Aftonbladet. Krönikan går i princip ut på att förlöjliga motviljan mot nationalism.

Det viktiga är ju trots allt inte att vara varken svensk eller osvensk, det viktiga är att vara sig själv, att ta de saker som man tycker är bra med det svenska samhället men detta utan att känna att man måste propagera för de dåliga sakerna med det. Att inte se se en person född i Sverige som automatiskt lite bättre än någon som inte är född här. Det viktiga är väl att ha distans till sig själv och till det samhälle man kommer ifrån, att åtminstone försöka se saker ur fler perspektiv än sitt eget, att kunna välja att dricka rom och äta pizza för att man gillar det istället för att känna sig tvungen att dricka brännvin och äta surströmming bara för att det är känns mer svenskt. Till skillnad från Herman Lindqvist ser jag det som något positivt att inte intressera sig för det svenska fotbollslandslaget ifall man tycker att de spelar ointressant fotboll eller något motsvarande då för någon som inte intresserar sig för någon typ av sport.

Det är inte att vara självförnekande, det är att vägra reducera sin personlighet till en nationalitet.

Det finns dessutom inga totalt homogena samhällen, man kan se saker som är vanliga i det svenska samhället men alla försök att definiera vad som är ursvenskt är bara artificiella konstruktioner som inte tjänar något till annat än om man av politiska syften försöker ena landet mot "de andra".

Jag kan mycket väl ha mer gemensamt med någon som liknar mig från ett annat land än vad jag har med många svenskar, på samma sätt så har en svensk nazist ironiskt nog mer gemensamt med en amerikansk, fransk, brittisk eller tysk nazist än den har med de flesta svenskar.

De samhällen som han jämför med har dessutom i större utsträckning varit inblandade i nationalistiskt färgade erövringskrig i modern tid men som historiker så kanske han bekymrar sig för framtida historiker, ett svenskt erövringskrig skulle ju ge dem något mer spännande att berätta om från vår tid då historia så ofta handlar om krig och ledare. Ett av de exemplen han främst pekar ut som ett gott exempel på nationalism är Frankrike, ett land där ledning har gjort försök att med lagstiftning begränsa det fria ordet bara för att framhäva det franska språket.

"så härligt osvensk" är dessutom inget vänsteruttryck vad Herman Lindqvist än hävdar, det är väl mer ett uttryck som användes mycket av folk som ville känna sig mer ekonomiskt förnäma och som i nästa mening beklagar sig över höga svenska skatter och att man inte automatiskt betraktades som en bättre människa för att man var rik i Sverige, något som de sen skyllde på jante. Med andra ord långt från vänster. Motsvarande vänster skulle väl vara att tala om att "anta ett internationellt solidariskt perspektiv" eller liknande.

Dok bör man till Hermans försvar även läsa den här krönikan av honom som ganska mycket utmanar hans senare krönika.

Follow the money

Många i Sverige får det sämre när välfärden gröps ur, klyftorna ökar, anställningarna blir osäkrare osv. Samtidigt går nu SD framåt i en opinionsundersökning så som rasism och intolerans alltid ökar i svårare tider, inte minst om folk inte har något annat att sätta sitt hopp till.

Politiker och massmedia har nämligen gjort ett bra jobb med att utmåla utvecklingen (avvecklingen) i samhället som något absolut ofrånkomligt, mer som en naturkraft än en medveten ideologisk plan och alla drömmar om en annan politik utmålas som totalt orealistiska. De ekonomiska medlen centreras allt mer men rikedom är ett relativt begrepp, för att någon ska bli rikare så behöver någon annan bli fattigare.

Till och med om vi fantiserade fram ett samhälle med oändliga resurser, ett ekologiskt system som tål vad som helst och en evigt expanderande marknad där alla har möjligheten att få det materiellt bättre hela tiden så skulle folk i botten kunna få det sämre ifall de rika tilläts bli rikare snabbare än vad resten av samhället utvecklades. Ni har väl spelat Monopol? Det här görs naturligtvis värre av att förväntningarna hela tiden ökar eftersom det krävs för att hålla igång konsumtionssamhället. Det räcker inte med ett mål mat om dagen för att folk i vårt samhälle inte ska bli olyckliga.

Den marknadsliberala hegemonin döljer dock detta faktum, folk märker att deras pengar försvinner men de förstår inte vart de tar vägen. De rika har en medial och politisk cloaking device.

Som ett brev på posten får man då att de börjar titta misstänksamt på sina grannar. Det kan liknas vid att du sitter i ett slutet rum tillsammans med två synliga personer varav en som du känner och litar på, en skål med godis och en osynlig gottegris. När godiset snabbt försvinner ur skålen så kommer ni naturligtvis att börja misstänka varandra för att ha ätit det och främst personen ni inte känner.

Detsamma händer i samhället, det hände judarna i Tyskland och nu händer det invandrarna i Sverige. Jag vet inte om det överhuvudtaget går att undvika rasism utan ett rättvisare samhälle då de rika i princip behöver den här typen av cloaking device för att tryggt kunna bli rikare i ett demokratiskt samhälle. Ärlig upplysning är dock den bästa metoden. De politiska partierna och media måste bli ärligare med hur saker hänger samman. De politiska partier som vill tillåta ökade klyftor i samhället måste vara ärliga med det och förklara för folk varför de tycker att det är en bra idé, de kan inte bära sig åt som om det vore en naturlag att detta uppstår och påstå att de är arbetarpartier. De partier som inte delar de åsikterna måste erbjuda väljarna ett reellt alternativ.
Låt oss tala om ideologier och visioner igen.

Läs även: Fjärde internationalen: När krubban är tom bits hästarna

DN SvD AB Ex

Nu börjar jag bli trött på att bara skriva om fördelningspolitik och rasism, jag måste hitta någon mer renodlad frihetsfråga att bita i igen även om alla de här sakerna naturligtvis är sammanlänkade.

Det viktiga är vem du blir osams med

Aftonbladet skriver om bloggbråken. Vad som främst kännetecknar de bråk som de tar upp är bristen på mening och innehåll. I vissa fall så verkar dessutom bråken vara väldigt medvetna, skapade av folk som inte har något att säga (som Katrin Zytomierska) men som ändå lyckas få folk att uppmärksamma dem, främst av kommersiella anledningar misstänker jag.

Många av de som är inblandade i bråken tycks ju vara modebloggarna. (Nej, jag tänker inte falla i fällan att som man, till och med dubbelt så gammal som vissa av dem, gå till frontalangrepp mot dem som grupp utan att egentligen vara speciellt insatt i fenomenet.) En modeblogg som jag läste om på DN.se som verkar vara lite intressantare än de andra som jag hört talas om är Black & Beyond, "mode i relation till samhälle, kropp och identitet".



Det här var förresten dagens outfit 31 oktober.

Pördig va?

Bodström får gärna flytta till USA

Bodström får gärna flytta till USA, vad jag har problem med (och de flesta med mig verkar det som) är att han tänker komma tillbaka sen.

Thomas Bodström försöker ju utöva alla yrken samtidigt, jag börjar mer och mer misstänka att han utöver alla sina andra yrken dessutom jobbar för Moderaterna. Han har ju sänkt Socialdemokraterna ända sen han tog jobbet som justitieminister och nu, just när M brottas med diverse kriser, inte minst deras jobbpolitik och rasist-moderaterna i Vellinge så försöker Bodström lägligt nog ta uppmärksamheten från detta genom att hävda att han ska kunna vara riksdagsman och minister samtidigt som han flyttar till USA. Man undrar vad han har för hållhake på Mona Sahlin eftersom hon envisas med att stödja honom.

AB AB AB AB SvD Ex DN