Fru Gårman om man ska åt fel håll

Vägverket föreslår nu formellt regeringen att man även ska ta med en kvinnlig skylt för övergångsställen i en förändrad vägmärkesförordning.





Jag förstår hur folk tänker när de har krävt det där men när man bara tänker halva vägen så blir det lätt så fel.

Tanken är att ifrågasätta mannen som norm. Det finns en en tendens i vårt samhälle att se mannen som den generella människan (gemene MAN) medan en kvinna är, tja, det måste vara en sån där som inte är man, det andra könet som Simone de Beauvoir skrev.

Problemet är att de då är så fast i mönstren efter Herr Gårman att de tänker att enda sättet att jämna ut det är att motverka det med en kvinnlig motsvarighet, en Fru Gårman. För att det sen ska synas att det är en kvinna så måste man då ge henne försiktigt kvinnliga attribut, i det här fallet en antydan till bröst, en kvinnlig frisyr och kjol och det är här saker börjar bli så fel.

Tanken är ju att man ska visa att det även är OK att vara kvinna i dagens samhälle men istället så visar man att så här, det är hur en kvinna är, det är en person med kjol på sig. Man cementerar med andra ord könsrollerna ännu mer. Det blir alltså en jävla heteronormativ särartsfeministisk (och förövrigt etnocentrisk) soppa av alltihopa av en sort som Marianne Ahrne och Rigmor Robèrt säkert skulle uppskatta och då går jag inte ens in på det faktum att skylten populärt kallas FRU Gårman med allt vad den titeln innebär.

Nä, det enda vettiga är att utforma skylten androgynt och könsneutralt, om en streckfigur (jag var så nära att skriva streckgubbe) funkar för nödutgångsmärken som nog fan funkar den för övergångsställen också.

Länkar och lästips:
Ett helt hysteriskt och bra mycket mindre PK men roligare inlägg än mitt av Blogge Bloggelito stötte jag på här när jag researchade för det här inlägget.
För att lägga märke till mannen som norm så rekommenderas den skönlitterära boken Egalias döttrar
För olika typer av feminismer bla sådana som jag gillar bättre än särartsfeminsim så kan kolla wikipedias artikel om ämnet.
De som läser min bilddagbok kan ha noterat att jag gick in på detta något mindre utvecklat här för ett tag sedan i brist på blogg på den tiden.
DN, AB, AB, SvD, SDS, Expressen Bra för att få besökare =)

Feminism i motvind

Just nu upplever feminismen ännu en backlash. Ett tag så skulle alla vara feminister men sen så skedde ett antal saker i ganska rask följd, de två tydligaste som jag kommer på här och nu var att SVT visade Könskriget, en ganska vinklad granskning av diverse organisationer och personer, alla kanske inte helt vettiga, den andra var det ur sin kontext tagna uttalandet av Gudrun Schyman angående att alla män skulle vara talibaner.

Ett resultat blev att väldigt många som innan, när det var lätt, kallade sig för feminister plötsligt slutade göra det, en del för att de aldrig egentligen varit feminister och många bara för att det blev ofint.

Det finns ju många former av feminism men den ganska breda definition som jag oftast har kommit i kontakt med är en som säger att en feminist är en som strävar efter jämställdhet och inser att kvinnor som grupp är underställda män som grupp i dagens samhälle och är villig att göra något åt det.
Jag har inga som helst problem med att ställa upp på det.

Jag har förståelse för de som inte vill kalla sig för det ena eller andra för att de är motvilliga till att sätta en etikett på sig själva men jag har mindre förståelse för de som plötsligt inte vill kalla sig för feminister för att det inte känns chickt just nu eller som i en del fall, det inte längre främjar deras kariärer. Det är ju när det är en tillbakagång som det är viktigare än någonsin att kalla sig feminist än när varenda kotte ska göra det.

Sure, det finns idioter inom feminismen precis som att det finns högljudda puckon inom alla grupper, big fucking newsflash. Visst, det hade kanske gett ett bättre genomslag om det hetat något annat än feminism ifrån början men nu heter det feminism och då är det kanske viktigare att diskutera åsikter och vad man ska göra med samhället än att splittra sig över namnet (vilket jag själv hade problem med en gång i tiden får jag erkänna).
I en idealisk värld så skulle inte feminismen behövas men med tanke på hur världen ser ut nu så är den en del av befrielsen för både kvinnor och män.

Jag har naturligtvis inte läst allt inom feministisk litteratur men två lästips som jag har ifall man befinner sig på nivån över Fittstim är Nina Björks Under det rosa täcket (som väckte en del tankar hos mig när den kom ut) och Tiina Rosenbergs Queerfeministisk agenda.