Dick Harrison har rätt att ha fel

Katarina Lindbergh, sambo till författaren och historieprofessorn Dick Harrison, gick idag ut med en debattartikel där hon beskriver den förföljelse och de trakasserier hennes sambo utsatts för sen hans debatterande kring fildelning och upphovsrätt. Det rör sig främst om hot och hatbrev.

För det första, det är inte OK att bära sig åt på det sättet som folk har gjort mot honom. Det gagnar ingen utom möjligtvis den person eller de personer som har gjort det då de säkert känner att de får utlopp för sina aggressioner. Det ska dessutom tilläggas att vi faktiskt inte har en aning om vem som eller vilka som ligger bakom det här. Helt klart är att det inte lär vara någon av de välkända profilerna i fildelningsfrågan, det lär inte röra sig om centrala personer i de organisationerna som kommer till tals i fildelningsfrågan utan det här lär röra sig om stollar som inte kan få sina röster hörda på något annat sätt. Det är inte Oscar Swartz eller Christian Engström som ägnar nätterna åt att busringa Dick även om korkade ohederliga debattörer lär använda det här som argument för att bevisa att alla som ifrågasätter rådande upphovsrättslagstiftning är psykopater. Tro mig, några kommer att göra bort sig på det viset, vissa kanske till och med får lön för att göra det som i det här extremt pinsamma exemplet.

Det är inte frågan om huruvida Harrison har rätt eller fel. Han har enligt mig extremt fel, hans argument i de här frågorna är intellektuellt ohederliga, kortsiktiga, trångsynta och dessutom, vilket är lite ironiskt, totalt i avsaknad av historisk förståelse. Han uppger att han tjänat noll kronor på en bok han har skrivit samtidigt som det ju faktiskt är så att han är avlönad av Lunds universitet för att sprida kunskap och dessutom får massor av uppdrag att skriva artiklar och får uppdrag av TV-produktionsbolag och förlag just för att han har en så hög profil.

Det viktiga i det här fallet är att han har rätt att ha fel. Han får säga alla dessa tokigheter i TV och i debattartiklar och han får vända sig emot sina egna studenter eftersom de inte alltid betalar för de böcker han tvingar dem att läsa men som samhället ändå betalar honom för osv. Det kommer att ske på bekostnad av hans eget anseende, det kommer ske på bekostnad av folks vilja att vilja läsa honom eller betala för att ta del av hans produktion men det ska aldrig behöva ske på bekostnad av hans och hans familjs känsla av säkerhet. Man ska bemöta hans argument och det är inte speciellt svårt både på grund av vad han säger och ur vilken position han säger det men det pucko som tar till de här metoderna borde inte få ha telefon i sin sandlåda.


Uppdate: Jag läste just ett intressant blogginlägg av Anna Troberg som tyder på att Harrison tydligen bara tycker illa om hotelser när det drabbar sådana som han men tycker att folk får skylla sig själva när det drabbar sådana som inte tycker som honom.