Follow the money

Många i Sverige får det sämre när välfärden gröps ur, klyftorna ökar, anställningarna blir osäkrare osv. Samtidigt går nu SD framåt i en opinionsundersökning så som rasism och intolerans alltid ökar i svårare tider, inte minst om folk inte har något annat att sätta sitt hopp till.

Politiker och massmedia har nämligen gjort ett bra jobb med att utmåla utvecklingen (avvecklingen) i samhället som något absolut ofrånkomligt, mer som en naturkraft än en medveten ideologisk plan och alla drömmar om en annan politik utmålas som totalt orealistiska. De ekonomiska medlen centreras allt mer men rikedom är ett relativt begrepp, för att någon ska bli rikare så behöver någon annan bli fattigare.

Till och med om vi fantiserade fram ett samhälle med oändliga resurser, ett ekologiskt system som tål vad som helst och en evigt expanderande marknad där alla har möjligheten att få det materiellt bättre hela tiden så skulle folk i botten kunna få det sämre ifall de rika tilläts bli rikare snabbare än vad resten av samhället utvecklades. Ni har väl spelat Monopol? Det här görs naturligtvis värre av att förväntningarna hela tiden ökar eftersom det krävs för att hålla igång konsumtionssamhället. Det räcker inte med ett mål mat om dagen för att folk i vårt samhälle inte ska bli olyckliga.

Den marknadsliberala hegemonin döljer dock detta faktum, folk märker att deras pengar försvinner men de förstår inte vart de tar vägen. De rika har en medial och politisk cloaking device.

Som ett brev på posten får man då att de börjar titta misstänksamt på sina grannar. Det kan liknas vid att du sitter i ett slutet rum tillsammans med två synliga personer varav en som du känner och litar på, en skål med godis och en osynlig gottegris. När godiset snabbt försvinner ur skålen så kommer ni naturligtvis att börja misstänka varandra för att ha ätit det och främst personen ni inte känner.

Detsamma händer i samhället, det hände judarna i Tyskland och nu händer det invandrarna i Sverige. Jag vet inte om det överhuvudtaget går att undvika rasism utan ett rättvisare samhälle då de rika i princip behöver den här typen av cloaking device för att tryggt kunna bli rikare i ett demokratiskt samhälle. Ärlig upplysning är dock den bästa metoden. De politiska partierna och media måste bli ärligare med hur saker hänger samman. De politiska partier som vill tillåta ökade klyftor i samhället måste vara ärliga med det och förklara för folk varför de tycker att det är en bra idé, de kan inte bära sig åt som om det vore en naturlag att detta uppstår och påstå att de är arbetarpartier. De partier som inte delar de åsikterna måste erbjuda väljarna ett reellt alternativ.
Låt oss tala om ideologier och visioner igen.

Läs även: Fjärde internationalen: När krubban är tom bits hästarna

DN SvD AB Ex

Nu börjar jag bli trött på att bara skriva om fördelningspolitik och rasism, jag måste hitta någon mer renodlad frihetsfråga att bita i igen även om alla de här sakerna naturligtvis är sammanlänkade.